Nu blommar hon igen...

... porslinsblomman! Uppe i taket blommar hon med flera blommor just nu. Min urgamla porslinsblomma som bara får lite ny jord på toppen av krukan varje vår! Ett under är vad det är! Jag vet inte vad det är för sort, inte så vanlig iallafall har jag förstått. Nån som vet? Jag är så glad över att hon efter så många år började blomma förra året. Väldoften fyller hela lägenheten... nästan väl mycket för mig som är lite doftkänslig.

Så här ser bladen ut. Många barn har gamla mamman gett och även ett av dem har satt knoppar nu ser jag.

Nu ska jag bege mig ut i snövädret till en studiecirkel jag börjat i... intressant och helt okända landskap för mig. Berättar en annan gång när jag fått lite mer kött på benen.

En fin avslutning på februari önskar jag er!

Merja visste att det var en Hoya pubicalyx, tack för det Merja!

När tv:n får bestämma

Jag har gjort en liten ommöblering i vardagsrummet. De flesta av oss som är inredningsintresserade suckar över att tv:n får bestämma hur vi ska möblera.

Tidigare hade jag tv:n på en låg bänk som nu kommer att hamna som blombänk på balkongen i sommar. Istället lyfte jag den till högre höjd ovanpå en av bokhyllorna. Det känns bra att få lyfta blicken i stället för att sänka den. Fast ändå tycker jag att den får ta för stor plats i rummet. Men inte vill jag vara utan Mandelmanns, Ernst eller Badhotellet! Inte heller den nya serien på ettan, Hotel Halcyon, ni missar väl inte den?

När man flyttar tv:n så är det ju tusen sladdar till alla apparater som följer med. Jag lyckades få ihop alltihop rätt men bara tack vare att jag fotade inkopplingarna före. Hur som helst så samlade jag rauter, sladdhärvor och skarvdosor i en gammal spånkorg. Modemet lutade jag bredvid korgen (...eller är det rautern?). Som lock lade jag på en lämpligt stor bok. Förmodligen finns det numera system som inte fordrar de här sladdhärvorna. Men jag är lite gammalmodig och är ingen som helst tekniknörd. Jag är glad bara det fungerar!

Redan fredag igen. Men vilken dag! Solen skiner från en blå himmel och det är minus sex nu på morgonen. Idag blir det en längre promenad... med broddar. Trodde jag inte skulle behöva dem mer men hej vad jag bedrog mig!

Hoppas ni har en lika fin dag.
Trevlig helg!

Något att sätta tänderna i...

Ärtskott är lätt att grodda själv och jag har kommit igång med första skörden. Härliga att klippa och lägga på mackan eller på tallriken. Varje sådd brukar ge två skördar. Tänk så mycket liv en liten torr gul ärta ger!

Sen kan jag inte låta bli att visa...

... Livet efter Mats uppskyltad i Akademibokhandels fönster! Jag smyger förbi ibland... så stolt!

Ha en fin vecka!

Kvistarnas tid är här!

Första kvistarna plockade jag under härliga solväderspromenaden igår. Ett vårtecken så gott som något. Jag hade sån tur så jag kunde plocka från några nedsågade träd som så lägligt låg precis intill promenadvägen vid Kålgårdsparken. Men vad det är för kvistar vet jag inte. Ser nästan ut som något mjukt ska spricka fram, om man tittar noga. Någon sälgsort kanske?

Jag som älskar kvistar, grenar och ris av alla de slag har min tid nu. Efter tulpantiden, som ju inte på minsta sätt är slut, så tycker jag det grafiska intrycket som några kvistar tillför i inredningen är så vilsam.

Letade länge efter skatorna som brukar få plats bland de första kvistarna, utan resultat. Har ingen aning om var jag lagt dem. Så här såg de ut förra året. Nåja, de dyker säkert upp när jag letar efter nåt annat.

Åh, vad jag önskar att det soliga vårvädret fortsätter... länge. Idag ska jag dricka mitt eftermiddagskaffe på balkongen tror jag!

Ha en skön dag ni också!

Ett hjärta till er!

Ett mjukt och ulligt hjärta vill jag ge till er alla!

Ett rosa molnhjärta... för att ni är så snälla och ger mig så fina ord om Livet efter Mats. För att ni har gett mig tron på mig själv som skriverska. Jag vill hellre kalla mig skriverska, författare låter så högtravande... så prestationsallvarligt på nåt sätt. Jag sysslar med skriverier, då är jag en skriverska, eller hur? Ett ord som egentligen inte finns... nu bestämmer jag att det finns! Ni ger mig mod att vilja fortsätta skriva, Nora väntar otåligt på sin tur, men hon får vänta till hösten. Just nu vill jag bara njuta av allt ståhej som Livet efter Mats ger... och av att våren är på väg.

Tack för de fina kommentarerna ni alltid ger och för de rara mejlen ni skriver. Utan er vore min tillvaro mycket tråkigare. Genom bloggen får jag visa en liten snutt av mitt vardagsliv och får tillbaka en liten del av ert. Tack för att ni ger mitt liv en extra guldkant.

Hjärtekram till er!

Innan det är försent

Tulpaner i förfall... jag tycker de är så vackra. Den här sorten har doftat gott hela tiden, nu är doften än mer intensiv. De vet nog att slutet är nära och måste anstränga sig till det yttersta... innan det är försent. Jag hoppas de håller ut någon dag till. Men att hitta en doftande sort är svårt, oftast är de helt doftlösa.

Medan jag njuter av tulpanernas förfall stickar jag strumpor. Och tänker. En oslagbar kombo!

Njut av tillvaron. Snart är det vår!

Februarisöndag

Efter födelsedagskalaset hos dotter Anna, som vanligt med jättegott kaffebröd, pysslade jag med ljusåtervinning. Jag tog fram mina sparade ljusstumpar och smälte dem i konservburkar i vattenbad, knåpade med ljusvekar i diverse små glasburkar som jag försiktigt fyllde med massan. Fem burkar nya ljuslyktor blev det. Och var passar ett leksandsband bättre?

Sen fortsatte jag med min strumpstickning, något av det mest rogivande jag vet. Efter allt omtumlande som hänt sista tiden behöver jag varva ner och låta tankarna vandra.

I detta tråkväder håller jag mig inne utan dåligt samvete. Det ska kännas roligt att promenera. Måtte solen snart komma!

En fin vecka önskar jag er.

Att våga knuffa bort Jante från axeln

Det är inte lätt att framhäva sig själv. Speciellt inte för en duktig flicka född på 40-talet. Du ska inte tro att du är nåt! Förhäv dig inte! Håll dig i bakgrunden! Det går aldrig! Var nöjd med det du har!

Jag har kommit till en punkt när jag tränat mig att tro på mig själv. Jag kan. Som jag tidigare skrev... mina vingar bär. Jag är någon... alldeles av mig själv har jag gjort nåt jag är stolt över. Jag kan!

Kanske är det åldern? För nog blir man klokare med åren, lär sig tycka om sig själv. Får större insikt om livet och det viktiga... att leva här och nu.

Jag vågade göra det som bara jag kunde, jag knuffade en jättestor Jante från axeln och för säkerhets skull trampade jag ner honom i gruset också. Visst pep han och spjärnade emot. Men nu är han borta!

Och vet du... kan jag så kan du. Vad det än månde vara.

Nu kan man köpa Livet efter Mats i vår lokala Akademibokhandel här i Falun också! Så himla kul! Och genom bloggen så klart. Läs mer här.

Ha en särdeles härlig februarihelg!

Tulpaner, tebjudning och glädjerus!

Just nu finns tulpaner i alla rum. Vackra sorter, som dessa fransiga i ljuvlig färg som dessutom matchar kuddarna i soffan. De fordrade en bastant höganäskruka att bo i. Jag fick dem och buketten i köket när jag hade en liten tebjudning i början på veckan för ett härligt gäng gamla vänner, några har jag inte sett på år och dar! Så trevligt det var, mycket skratt, många gamla minnen, och såklart berättade jag om min nya bok! Och de kände sig manade att köpa... nej, faktiskt så vet jag att de väntat på den!

Och här står den ljuvligt skira buketten med dubbla vaniljgula blommor tillsammans med blåbärsris, de nästan doftar lite vanilj också. Mmmm...

I sovrummet, som numer är lika mycket arbetsrum, förpassades min egen fredagsbukett som snart gjort sitt. Ändå är de vackra i slutfasen. Det är här jag slår in bokpaketen, fortfarande flera varje dag! Jag går i ett glädjerus och kan inte riktigt fatta att Livet efter Mats är min bok som så många vill läsa.

Hoppas ni mår lika bra som jag! Glad onsdag och kram på er!