Självvald ensamhet

Min nyårsafton tillbringar jag själv sen några år tillbaka. Självvald ensamhet. Jag är ingen partypingla längre, förresten, det har jag aldrig varit. Men många roliga nyårsaftnar har jag haft... många mindre roliga också. Nej, början på det nya året väljer jag numera att fira in själv. God mat och dryck i lugn och ro, noga vald underhållning på tv och efter att Krister Henriksson läst Hennysons Nyårsklockan så kan jag från första parkett se de skira rispapperslyktorna som svävar högt över hustaken. Inte så mycket fyrverkerier längre, tack och lov. Skönt för både människor och djur.

Tack för det här året, alla fina vänner. Hoppas ni får en fin nyårsafton.

Gott Nytt År!

Hyacinternas tid

Aldrig att jag kan få nog av vita hyacinter. De har lagom doft och är knubbigare än de med färg. Jag njuter verkligen av den här tiden. Snart är det tulpantider, jag har redan en fådd bukett vita på soffbordet. Men än är det hyacinternas tid hos mig. 

Min julhelg har varit bra, alldeles för mycket god mat förstås, men eftersom det är jag själv som lagt den på tallriken så kan jag inte skylla på någon. Nu går vi mot årets sista dagar och nog är det förvånande vad ett år går fort. Om några dagar har jag bott här i tre år. Och lika glad är jag över min fina lägenhet nu som då. Det är viktigt att trivas där man bor.

Ha fina dagar nu, de sista av 2017.

Fröjdefull jul till er alla!

En god och fröjdefull jul vill jag önska er alla. Hoppas ni klarat er från den värsta stressen, från förkylningar och halkolyckor. För egen del så har jag inget problem med något av detta. Jag tuffar på här hemma, gör lite kola, lägger in sill och ser på Ernst medan jag inväntar manuset från lektörerna. Med andra ord är jag ledig från Nora under julen. Det känns samtidigt skönt som konstigt tomt. En mellanrumstid liksom.

I år tillbringar jag min julafton tillsammans med barn, barnbarn och släkt i ett rött hus med vita knutar i Lönnemossa utanför Falun. Mina tre döttrar turas om och i år firar vi hos dotter Lisa. Eftersom vi har knytis så blir det inte betungande för någon. Gott, bullrigt, varmt, roligt, trångt och gemytligt. Precis så önskar jag att alla skulle få fira sin julafton.

Jag har fått frågor om den svarta bocken på kökshyllan. Den är loppisfyndad för inga pengar alls och målad med svart matt färg. Finns säkert många liknande, bara att hålla ögonen efter de där skamfilade och fula sakerna som brukar stå längst bak på hyllorna. Jag såg en oälskad ljusstake igår som var precis ett sånt fynd. Idag går jag tillbaka och om den är kvar så blir den min. Om, ifall, visar jag sen... efter lite färg och en gnutta kärlek.

Med fjärde versen i min adventsdikt önskar jag er en riktigt fin julhelg.

          Vi se i fjärde ljuset
          en stjärna underbar
          den som ger tidens gåtor
          ett evighetens svar.

God Jul!

Jamen, så klart...

... lilla pyttetomten är framme! I år hittade jag den direkt, somliga jular har jag fått leta ordentligt, den har en förmåga att gömma sig den lilla rackaren. Köpt på Rutebo keramik i Leksand för egna pengar när jag var elva år. En kär gäst varje jul. Och vad ska den sitta, om inte i ett hav av kottar?

När jag letade efter ett dokument hittade jag en novell jag glömt att jag skrivit, Att hitta till varandra. Den ligger nu i Mitt skriveri. Klicka här om du vill läsa den. Det verkar som jag letar efter en massa saker stup i kvarten nuförtiden. Alldeles sant, det gör jag. Hmm, vad kan det bero på tro?

Nu ska jag koka kola!
Ha en fin vecka.

Tredje advent

Inför tredje advent ställer jag fram bocken på kökshyllan. Håller extra koll när den är tänd för den är av trä.

Bredvid passar en liten pyts med lummer och tallris, de enda som blev kvar efter dörrkransen jag gjorde tidigare. Nu när jag bor mitt i stan är det inte bara att gå ut i skogen och hämta mer. Men det räcker för mig.

Under hyllan hänger den viktiga tavlan med adventsverserna, jag läser den aktuella versen högt för mig själv varje söndagsmorgon.

Tredje advent på söndag, en vecka kvar till julafton. När jag läser versen så inser jag att jag hör, inte kanske himlens klockor, men klockorna från de kyrktorn jag ser från mina fönster.

          När tredje ljuset tändes
          i kulen vintertid
          vi höra himlens klockor
          som ringa fröjd och frid.

Fröjd, frid och glad tredje advent till er!

Decemberkvällar

Ibland behöver man mer tända ljus än annars. Då tänder jag min kandelaber och genast känns det festligt. Elena Ferrantes senaste roman ligger oläst och väntar på sin tur. Den får ligga här och vara snygg och vänta lite till. Jag gillar designen på omslagen till hennes böcker mycket.

Det har varit fina dagar fyllda med barnbarnens dansuppvisningar, gymnastikavslutningar, adventskalas för hela släkten och adventssoppa för väninnorna. Så började min december.

Nu fortsätter månaden med redigering av mitt skriveri, mitt bokmanus är färdigt! Jag är så glad, det har varit roligt men krävande, jag är tacksam att jag har förmånen att få jobba med det jag älskar. Jag har sagt det tidigare... Nora som person har engagerat mig mer än kvinnorna i mina tidigare böcker. Nu är hennes historia berättad. Bara redigeringen är kvar... och så allt det andra, innan den går till tryck i januari. Än är jag uppfylld av henne. Jag hoppas, och tror, att boken blir lika väl mottagen som mina tidigare. Det är hon värd, Nora.

Hoppas ni får en fin decembervecka.

Julros

Igår fick jag en så vacker Julros. Önskar att den står lika vacker över jul och nyår. Finns det några knep? Jag vill njuta av den inomhus, inte ha den på balkongen. Förr hade de blad och då kunde man spara och plantera ut dem på våren. Någon som vet?

Andra advent närmar sig och jag har alla julklappar klara. Jag är så nöjd över det. I år färre än nånsin men eftersom jag blivit mer insiktsfull med åren så får barnbarnen tillräckligt många klappar ändå.

Önskar er en fin andra advent... utan stress och oro.

Grön och grann

Mitt äldsta barnbarn och hennes pojkvän har precis flyttat in i sitt drömhus på landet. Jag gjorde en dörrkrans till dem i inflyttningspresent.

Använde allt jag hade, tall, gran, lingonris och lummer. Bären är Ilix, en köpt kvist räckte till hela kransen. Den blev tacksamt mottagen och hänger nu på ytterdörren.

Jag har fått en fin granrisboll av dotter Lisa. Syns kanske dåligt i dagsljus men den har en liten ljusslinga runt sig. Lyser så fint i vintermörkret. Fortfarande har vi snö kvar, inte mycket här i stan, men så pass att det känns och ser ut som vinter. Det får gärna komma lite till. Under vintern ska det vara vinter!

Ha en fin dag alla vänner.

Nu är den här, advent

Äntligen dags att sätta upp stjärnor och tända ljusstakarna i fönstren... som jag längtat. Att få leta fram tavlan med fina adventsdikten och plocka fram de små vikta pappersstjärnorna. Tänka att doften från den första hyacinten som slagit ut doftar... advent. Nu är den här, advent. Jag har bakat och förberett för adventsfikat för barnen med familjer på söndag. Det blir trångt, varmt och roligt. Jag vet, jag är lyckligt lottad som har mina barn så nära. Jag är tacksam och önskar att alla fick ha det så bra som jag.

Ha en fin första advent. Kram!