Kan inte hejda mig... måste visa

Jag håller ju på att skriva min fjärde roman och nu kan jag inte hejda mig... måste visa en skärmbild av hur bokomslaget kan se ut, jag testar och provar mig fram. Och vet ni? Mitt manus börjar bli klart! Har precis skrivit sista kapitlet i romanen om Kerstin Fontin, född Malm. Boken kommer att heta... Piongården.

När jag skriver så gör jag tusen anteckningar, spaltar upp, gör kapitelbeskrivningar och i det här fallet...

... även en ganska så detaljerad gårdsskiss. Ritar in det självklara med tuschpenna och fyller på eftersom med blyerts så jag kan sudda. Och jag älskar vartenda moment!

Jag har börjat redigera manuset, det tar ett tag, sedan ska det ut på en läsrunda, redigeras igen, korrekturläsas, sedan formsättas och efter det... till tryck. Vet inte exakt när boken blir klar... men snart, kanske redan i december om allt går bra.

Ha det gott, alla vänner!

Köksbänksrealism

Inte var de särskilt goda de första mandarinerna jag köpte. Jag väntar nog att köpa fler tills de rätta kommer, de söta och lättskalade. Men mest längtar jag efter att apelsintiden ska börja. Jag är en apelsinist... om man kan kalla sig så.

Lyktan kommer från Indiska och har hängt med länge. Liksom receptboken med innehåll och omslag jag aldrig tröttnar på. Jaha, så här ser min köksbänk ut i detta nu.

Önskar er en fin dag.

Att älska sin bokhylla

Jag älskar mina böcker och därmed min bokhylla. Numer har jag sorterat ur mängder av böcker och har bara kvar de jag tycker mest om. Men inte bara böcker har jag här.

Här finns min samling av glas som Åsa Brandt blåst. Några andra också, jag är svag för de unika och operfekta, de som bara finns i ett exemplar.

Likaså gamla böcker, fina askar och en och annan sten. Stenar är ju också operfekt unika.

Jag gör gärna små stilleben av min glassamling.

Min husgud i hyllan är Håkan Nessers. Älskar hans historier och berättarstil. Ja, jag vet... jag har sagt det så många gånger!

Inte många fler böcker får plats, sån tur att jag har vårt fina biblioteket bara fem minuter bort. Nu lånar jag nästan alla... utom när Nesser släpper en ny, då hänger jag på låset till bokhandeln!

Önskar er fina höstdagar... kanske i soffan med en bok?

Torris... nää!

Alltså, matte tycker jag är en torris. Hon säger att jag är en konstig katt. Ha! Vem är det som har sagt att en katt måste tycka om...

... tonfisk, lax och räkor? Usch! Eller ost... och grädde? Blä!

Jag tycker om knäckebröd. Och så mitt torrfoder förstås!

Torris, nää! Jag kallar mig finsmakare... om jag får säga det själv.

Mjau!

Skir sprödhet och pågående skriveri

Att jag är förtjust i torkade växter och örter är ingen nyhet precis. Jag älskar verkligen den skira sprödheten som den torkade dillkronan i den gamla Nittsjövasen har. Och så påminner den om augustis roliga kräftskiva.

Som jag tidigare berättat så skriver jag för fullt på min nya bok. Ännu kommer jag bra överens med huvudkaraktären Kerstin. Men man vet aldrig! Denna roman är helt fristående och har ingen koppling alls till mina tre tidigare böcker. I dem har handlingen huvudsakligen utspelats i Örebro, Söderhamn och Hudiksvall. Nu är turen kommen till min egen stad, Falun. Så det kan bli!

Vilka härliga dagar vi har! Önskar oss alla en fortsatt fin brittsommartid.

Röda pelargoner och vintergardiner

Köksfönstret får härbärgera de pelargoner jag tänk spara till nästa år.

De blommar ännu fint och passar i mitt nyputsade fönster och med vintergardinerna på plats. Jag vill ha varmt och ombonat runt mig den här tiden.

Iris hälsar och säger att det var aldrig frågan om att hon inte skulle gilla fårskinnet jag lagt ut åt henne. Det var helt mitt påhitt påstår hon. Okej då. Vill också meddela att efter den här bilden togs så har jag putsat de här fönstren också.

Jag tycker fönsterputsning är det värsta hushållsarbete som finns. Bytt till bruna linnegardinerna har jag också... höstmys rakt igenom! Ser ni gamla olivträdet? Där får det stå till balkongsäsongen börjar igen nästa år. Då klipper jag det rejält, nu tycker jag det spretar vackert. Om någon funderar så är det byggställningar utanför. Målningsarbete pågår. Och tro det eller ej, de lyckades borra rakt genom vardagsrumsväggen bakom soffan när de skulle fästa förankringspunkter till ställningen. Hej och hå!

Glad höst!

Belöning efter balkongstädning

Nu är balkongen städad och klar inför mötet med vintern. Det är alltid så vemodigt att klippa av de blommor man inte ska behålla, att tömma krukor och skura dem. I år sparar jag fyra röda pelargoner. De ska få vintervila i dotter Lisas källare. Tänkte ha pelargontema nästa år. När alla pinaler var uppburna på vinden belönade jag mig med en bit nybakad chokladkladdkaka.

Minns inte när jag bakade en kladdkaka senast. Jag gillar att lägga till en sked citrusmarmelad, en sort med lite bitterhet. Den gifter sig så himla bra tillsammans med chokladkakan och gräddklicken.

Tack för alla roliga kommentarer om Isas fårskinn. Jag kan meddela att än har hon inte bestämt sig. Det märkliga är att hon älskar det vita fårskinnet i korgstolen. Kanske det är färgen hon hakar upp sig på, min prinsessa?

Ha en fin helg mina vänner!

Vinterbonat

Jag har letat fram ett fårskinn till Iris älsklingsplats. Hon provar det lite tveksamt. "Titta så varmt och skööönt," säger jag.

"Provligg och känn!" Jag ser vad hon tänker. "Måste jag? Kan det inte få vara som vanligt?" 

Nu är det i alla fall vinterbonat. Vi får väl se om det blir godkänt. 

Glad oktober på er!