Rikedom

Ofta glömmer man bort sina rikedomar. Tänker inte så mycket på vad som trängs där i skåpen.

Efter att @sommarhuset visat sin glädje på Instagram över att äga en kaffekopp ur servisen Mon Amie insåg jag att jag har en rikedom i mitt skåp.

Jag fick min första kopp och fat av morbror Hans när jag fyllde tretton år. På den tiden var det vanligt att samla till en hel servis och jag fick en ny del varje födelsedag och jul eller köpte en för pengar jag sparat själv. När jag flyttade till mitt första egna hem kunde jag packa upp en hel servis. Åh, vad jag är glad att han valde just Mon Amie åt mig!

Jag använder den alltid när vi är många och ibland också när jag i vardagen unnar mig något gott. Det är lätt att bli blind för det man har. Jag har bloggat om Mon Amie tidigare, här kan du se ett av inläggen. Min servis slutade tillverkas 1987 men återlanserades i samband med formgivarens 80-årsdag. Här han du läsa mer om Marianne Westman... från Falun!

Jag är säkert inte ensam om att ha en rikedom i skåpet? Tack morbror Hans som gav mig den första koppen.

Tänk att januari är över och helgen går in i februari. Kan ni fatta? Inte jag.

Ha det gott alla vänner och tack än en gång för alla fina kommentarer ni ger mig.

Mjau!!

Alltså, är det inte hög tid att jag får komma till tals snart??

Matte gör bara inlägg om halltapetsering och blommor och annat världsligt. Mjau! Min viktiga roll i hemmet har kommit helt i skymundan på senare tid. Jag menar, jag är ju prinsessa och bör få den uppmärksamhet jag förtjänar. Nu har hon lovat mig ett hemma-hos-Iris-reportage. Så... håll ut! Hon säger att det kommer inom kort. Det får vi verkligen hoppas.

Mjau!

Min nya hall

Visar några bilder på min nya ljusa hall som jag är så kär i! Så svårt att fota helheten i en pyttehall, det finns ingenstans att ställa sig, bilderna blir usla. Men håll tillgodo...

Här står jag i trapphuset med ytterdörren öppen. Gamla stolen som stått på balkongen hela sommaren har fått komma in.

Knoppbrädan har jag längtat efter, den har bidat sin tid på vinden. Äntligen har den hittat sin plats!

Och björkrislampan hänger där jag sett den i mina tankar! Minns ni ett inlägg jag gjorde förra året från kvarteret Gamla Apoteket i Hedemora? I bygghandeln där hängde det några lampor av björkris och jag blev så inspirerad. Här kan du se hur de såg ut. Men det var ett riktigt pilljobb kan jag säga.

Inte hittade jag någon passande lampstomme att binda riset på så jag fick börja med att göra en egen. Men när det väl var gjort började det roliga. Jag tog ett par kvistar åt gången och fäste med ståltråd runt stommens överkant.

När det var klart sydde jag fast riset längs stommens nederkant och sist ett varv däruppe för att dölja ståltrådssömmen. Sist beskar jag grenarna till lagom längd.

Visst blev den rolig?

Synd bara att själva lampgloben syns väl mycket när den är tänd. Har testat med lampor i olika styrkor och den som sitter i är bäst. Nåja, nakna glödlampor får ju ta plats och synas nuförtiden.

För övrigt är jag helnöjd. Randen är milt grön fastän den på bilderna ser grå ut. Den är svensktillverkad, kommer från Decorama och har nummer 2019-9335. Mycket lättapetserad. Nu ska jag gå på loppisjakt efter en liten spegel i rätt format som ska sitta på väggen bakom och så blir det nog Ikeas jutematta Lohals på golvet. Jag är så glad över min nya hall!

Trevlig helg!

Hej då Stig!

När jag flyttade in i min lägenhet för fem år sedan, ville jag ha en glad och välkomnande tapet i hallen. Jag fastnade för Herbarium, en tapet som bygger på ett tygtryck av formgivaren Stig Lindberg. Nu har den välkomnat mig färdigt. Jag tycker den är snygg fortfarande, lika pigg som när jag satte upp den. Men under alla de här åren har den skavt i mina ögon... den är ju inte jag för fem öre!

Nu har jag valt en blekt grön- och vitrandig tapet. Märkligt hur färg och mönster kan påverka. Redan känner jag att det är lättare att andas. Och nu tapetserar jag hela hallen, som synes är väggen målad där hatthyllan satt. Hatthyllan har förpassats till vinden. Visar hur det blev när jag är klar.

Tack för den här tiden Stig!

Att bejaka sitt skapande

Efter att min femte roman Harriet och Olle blivit klar och utgiven, har det känts tomt och ganska fattigt i min skaparsjäl. Först ganska skönt, lite segersötmigt faktiskt, men när jag hunnit ifatt veckorna av den försummelse skrivandet bidragit till så börjar jag tänka igen.

Innan jag gick och la mig i går kväll skrev jag ner några ord jag hade i huvudet. Som legat där och bara väntat. För just då var det viktigt att skriva ner känslorna och tankarna. Jag borde bejaka min poetiska ådra mer. För min egen skull. Inte för andras. I morse läste jag det skrivna. Nu bjuder jag på det oredigerat nakna...

För mina ögon
du

långt ifrån mig
nu

Du kom
med stegen, leendet, kärleken

jag gick
med tårarna, sorgen, saknaden

För mina ögon
nu 

alltid du

Så... bejaka ditt inre i vilken form det än finns där. Önskar er en fin helg.

Gott sällskap

I somras när jag var på roadtrip till Dala-Floda och bland annat besökte Wåhlstedts nedlagda textilverkstad fanns där ett rum med diverse loppisprylar men också en del garner från tidigare tillverkning. Där la jag beslag på en rulle lingarn för 30 kronor. Och nu ångrar jag att jag inte köpte den andra också, det fanns nämligen två rullar.

Jag har sneglat på den där rullen och undrat vad det skulle bli av den. Häromdagen fick jag en idé och började leta i mina gamla mönsterpärmar där jag sparat virkmönster genom åren. Efter lite velande hit och dit där jag valde bort storstilade stjärnmönster och gulligull, stannade det vid ett mönster jag virkat tidigare, enkelt och utan krusiduller.

Nu har jag gott sällskap i tv-soffan. Garnet är jättebra att virka i, lagom grovt och lite rufft ska den bli en löpare till vardagsrumsbordet är det tänkt. Jag gillar att ha nåt för händerna när jag slötittar på tv. För jag kan ju inte bara...

                                                                                                                                                                                        Bild från nätet
... titta på Netflix och The Crown, serien alla höjt till skyarna men som jag inte kunnat se på min gamla sega dator utan ljud. Men nu kan jag se den på min nya och liksom alla andra är jag fast! Redan inne på säsong två och jag bara längtar efter dagens avsnitt. För jag har bestämt, bara ett avsnitt per dag. En fantastisk och mästerlig serie! Är ni också fast?

Sol här idag. Så en promenad blir det, jag måste få tag på lite björkris, inte helt lätt i stan. Har en annan idé som jag ska testa inom kort.

Ha en bra dag!

Fantastiska amaryllislökar

Minns ni de tre amaryllislökarna jag planterade i början av november? Hade i min vildaste fantasi inte kunnat tro att de skulle blomma så fantastiskt fint.

Alla hade dubbla blommor och vartefter de växte upp kapade jag stjälkarna och satte i vas. Jag upplever att de står mycket längre då.

De första stänglarna blommade lagom till första advent.

Sedan har jag haft amaryllisar både högt och lågt ända till idag. Nu har jag de två sista stjälkarna på vardagsrumsbordet.

Om jag räknar efter så har de tre krukorna tillsammans levererat elva stjälkar. Varje stjälk har gett minst fyra klockor, ett par hela sex... en sju!! Helt fantastiskt!

Jag har knappt vattnat lökarna alls, mer på slutet då lökarna har krympt och nu är nästan helt tomma. Den allra sista stängeln orkade inte mer än fem centimeter... men titta på blomman!

Nu är det bara blad kvar. Jag tycker de är vackra så de får stå kvar i köksfönstret ett tag till. Tänk att ur dessa tre lökar kom det så mycket skönhet.

Så här såg de ut nyplanterade den femte november. Kraftiga och tunga, köpta på Lidl för bara hälften av priset som blomsterhandeln tog. Jag har goda erfarenheter av Lidls lökar sen tidigare. Av deras växter över huvud taget.

Önskar er alla en fin helg som nog kan upplevas mer som en i mars än en i januari. Ingen snö, bara gröna gräsmattor, vårvindar och en och annan solglimt här hos oss. Ur led är tiden, skrämmande tycker jag. Enda positiva är att inga broddar behövs under skorna.

Nya datorn är som en uppenbarelse. Vilken skillnad!

Lite upp och ner

Gott nytt år på er! Här har det varit lite upp och ner som synes. Ja, inte bara för Iris, jag har också hängt med huvudet... orsakat av datorproblem.

Den urgamla datorn, som har varit ersättning för datorn som kraschade, har nu också vandrat vidare till datorhimlen. Därför blev det en ofrivillig bloggpaus. Nu har jag skaffat en sprillans ny och håller på att lära mig alla finesser. Lite trix i början... men kul... och snabbt!

Hoppas ni har det bra!