Nytt år... nytt nyårsbrev

Nytt år om bara några timmar. Tänk om det kunde bli så bra som vi alla önskar. Slut på alla eländen i världen. I min lilla värld så har jag under flera år skrivit ett brev till mig själv att öppna nästkommande nyårsafton. Nu har jag letat fram årets.

I breven skriver jag ner förhoppningar som det nya året ska medföra för just mig. Och så öppnar jag och läser brevet jag skrev förra nyårsafton. Tro inte att jag minns vad jag skrivit! Några önskningar kan ha infriats under året. De flesta inte. Men det är roligt att läsa... och förundras över att ännu ett år gått.

Ge inga nyårslöften! Ta och skriv ett nyårsbrev till dig själv istället. Det är bra att fundera över sina önskningar och att skriva ner dem på papper.

Med hopp om ett stabilt 2023 önskar jag er alla allt gott. Tack för att ni vill följa mig och Iris genom vårt vanliga och helt oglamorösa vardagsliv.

Gott nytt år!

God fortsättning

Alltså, ibland funderar jag. Det där med jul. Vad är vitsen? Vi katter får ju inte ens smaka på paketsnörena. Heter det inte att man ska ha en god jul? Jag blir så trött!

Fast det bästa var att matte inte hittade den röda julkragen hon tvingade på mig för två år sen. Mjau, hihi! Ibland har man kattans tur!

Tja, annars har jag tagit det skapligt lugnt. Man ska ju vila upp sig har jag hört. Så det kloka rådet följer jag... till punkt och pricka.

Det var bara det jag ville säga. God fortsättning

Min julönskan

 

Juldikten skrev jag för flera år sen och varje år låter jag den få en plats här. Nu är den mer önskansvärd än nånsin. 

 

Min julönskan    

Jag önskar att alla får lagom av allt
lagom av snö och fem grader kallt

Att alla får njuta av kvällar och dagar

med lagom av julgröt i sina magar

Att alla har glädje och ro i sitt hus

lagom av glögg och massor av ljus

Få själsligt lugn i decembertid

känna lycka och uppleva julefrid

Och tänk om min önskan om fred kunde segra

Då skulle jag aldrig önska nåt mera...

 

Med dessa rader önskar jag alla mina vänner redan nu en god och fröjdefull jul. Med lagom av allt.

God Jul!

Fjärde advent... och borrelia

Redan fjärde advent och jag inser att jag inte läst mer än första versen av adventsdikten jag tycker så mycket om och brukar läsa varje adventssöndag. Tiden har gått så fort, men samtidigt så sakta. Men nu läser jag den sista högt för Iris... som inte bryr sig ett dugg utan bara fortsätter sova.

Vi se i fjärde ljuset

en stjärna underbar

den som ger tidens gåtor

ett evighetens svar

 

Påminns om min egen juldikt Min julönskan. Den får huvudrollen i nästa inlägg tror jag.

Har snart tagit de sista tabletterna i antibiotikakuren och hoppas borrelian försvunnit ur kroppen. Tänk, inte trodde jag att sviterna efter ett fästingbett kunde ligga latent i flera månader! Förresten har jag inte märkt ett dugg och kan inte fatta när jag kommit kontakt med en fästing?? Helt plötsligt upptäckte jag en röd ring runt armbågen. Stor som en assiett! Tack och lov att penicillin finns. Och tur att jag inte blivit smittad av de säkert tio fästingar jag tidigare plockat av mig under åren i Västmanland. Har ni klarat er?

Ta hand om er, njut av fjärde advent... och kolla extra noga efter röda ringar!

Per Anders Fogelström

 

Under den här tiden utan social media har jag läst mer än nånsin. Bland annat så tog jag mig för att läsa om de fem böckerna i Stockholmsserien av Per Anders Fogelström. Länge sen sist och som jag märkt när jag läst om gamla böcker så upptäcks helt andra världar än man minns när man läste dem tidigare. Och här kan vi snacka om andra världar!

Första boken, Mina drömmars stad. Snabbt var jag uppfylld av Henning och Lotten och deras slit och umbäranden. Fortsatte med de andra fyra böckerna direkt. Kunde inte sluta, så intressant men också sorgligt. Tänk vilka livsöden han låter oss följa, Fogelström.

Har ni inte läst böckerna som handlar om livet i Stockholm under tiden 1860-1968 så har ni nåt att se fram emot. Och har ni läst dem tidigare, läs om! 

Mina drömmars stad

Barn av sin stad

Minns du den stad

I en förvandlad stad

Stad i världen

Finns tidigare böcker också, om tiden före 1860. 

Tack för sympatier under min bredbandsresa. Nu är allt igång! Hurra!! Ingångsboxen till min lägenhet var felkopplad och dessutom oregistrerad. Teknikern fick jobba närapå en hel timme för att få allt rätt. Jag är så glad!

Kram från mig!

Saffranskaka, en tröst

 Jag letar tröst i än det ena, än det andra. Som i att baka en saffranskaka. 

En saffranskaka jag brukar baka till advent. Nu blev det till Lucia istället. En Lucia jag fick se på mobilen via play. Liksom Nobelfesten... och de andra tv-programmen jag följer. Ja, ni fattar. Inget bredband*, ingen tv än. Första veckan var jag arg, nu är jag uppgivet ledsen. Jag har upptäckt att för mig som bor ensam är tv:n en vän. Så lyxigt men Nyhetsmorgon... och Efter fem. Något jag inte tänkt på förut.

Min lilla tomte sitter nöjd under en minicypress (eller en en?) bland stenar, kottar och torkade apelsinskivor. Önskar att jag var lika nöjd som han!

Om ni får lust att baka Karins saffranskaka finns receptet här.

Ha det gott alla vänner och njut av era fungerande uppkopplingar!

Undrar om jag får igång allt till jul?

*Tack vare Telias surfgaranti så har jag en lånerauter så jag kan läsa mina mejl och blogga hjälpligt.

Ja, jösses...

Tänk hur det är... Jag skulle BARA byta internetuppkoppling, från mitt gamla, lite skakiga, till husets säkra bredband. Samma leverantör, dessutom skulle det bli billigare. Perfekt. Men...

Jösses, säger jag. Utan uppkoppling, ingen internet, ingen tv-anslutning sen den 2 december. Har haft hjälp av bror som installerat samma system hos sig på tio minuter och utan strul, ringt support som kliat sig i huvudet, gjort en miljon omstarter, ringt igen... fortfarande lyser den j-a röda lampan på rautern! Nu, efter fem dagar, har ärendet lämnats över till kommunens leverantör av bredbandstjänster, Itux. Och kan de inte åtgärda problemet via nätet så kommer det en reparatör, förhoppningsvis under NÄSTA VECKA!

Nu har jag fått låna en rauter via Telias surfgaranti och har internet igen. Åtminstone ett tag.

Nu vet ni hur jag har det. Ja, jösses.

Fotografiska i Stockholm

Alla har sett hans bilder någon gång. Som bilden på Astrid Lindgren med hennes provocerande pose. Vi tog tåget till Stockholm och Fotografiska muséet en dag förra veckan, dotter Åsa och jag. Vi ville se den världsberömde fotografen Hans Geddas utställning Nära ögat.

Så roligt att se hans fantastiska porträttbilder på alla kända personer som figurerat i olika nyhetsmedier och press världen över. Jag fotade bara några av hans hundratals bilder.

 Nelson Mandela till exempel.

Och Tove Jansson.

Abba i naturlig storlek.

Evert Taube förstås.

Man kunde sitta och lyssna när Hans Gedda berättade via storbildsskärm om sina fotograferingar. Som oftast började i kaos men blev så bra i slutändan. Fascinerande och ofta dråpliga berättelser!

Så vilade vi benen och åt god mat i restaurangen. Här kan man snacka om fönsterbord! 

Och så ett annat fönster som Åsa försökte fota utsikten genom mot Strömmen... eller heter det Saltsjön här? I det vackra gamla tullhuset i rött tegel jag dumt nog inte fotade.

Hans Geddas utställning Nära ögat pågår till och med 22 januari 2023. 

Sen strosade vi genom Gamla stan och tittade på alla fina torg och husfasader innan vi sakta drog oss genom stan till tåget hem. En trevlig dag och som alltid... skönt att åka hem från trängseln och stressen på Drottninggatan. Det var både fredag, lönehelg och så dessutom Black Friday. Att det sen tog två dagar hemma innan mina ischiasben blev gångbara igen är en helt annan historia. Men väl värda upplevelsen.

Må gott!

Första ljuset brinner

När första ljuset brinner

står julens dörr på glänt

och jubelpsalmen klingar

i helig tid, Advent

Advent är här och jag får öppna första paketet i dotter Lisas adventskalender. Varje år kommer hon med paket åt mig och sina systrar att öppna på adventssöndagarna. Hon är så påhittig och ryggkliaren jag fick i ett av paketen förra året används nästan dagligen. Det här paketet ser ju misstänkt lika ut men när jag läser rimmet på baksidan...

... så börjar jag ana!

En god första advent vill jag önska er alla!

Andra bullar

Tog mig i kragen och bakade saffransbullar igår. Jag bakar faktiskt traditionella kanelbullar men tillsätter saffran i degen, tar mindre mjölk och mer smör. Det blir mjuka och saftiga bullar.

Avsmakades till eftermiddagskaffet igår. Goda kan jag lova. Önskar jag kunde bjuda på en. Nu har jag fryst ner resten till mitt adventsfika.

Vackert är det ute med den snö som kommit. Inte alls lika mycket här som i södra Sverige. I morgon tänker jag sätta upp adventsstjärnor och ljusstakar. Kanske jag tänder dem redan då, kanske inte. Förmodar att ni också håller på att adventspyssla?

Ha det gott.

Första hyacinten

Den första hyacinten har slagit ut och doftar svagt. Ängeln har intagit sin plats. Nu väntar vi på ankomsten... advent.

Önskar er en fin helg.

Skillnad

 En låg Billy hamnade hos mig redan i söndags! Och vilken skillnad det blev.

Den knöt ihop bokhörnet på ett naturligt sätt. Och jag fick plocka om böckerna en gång till och fick glesare mellan dem. 

Bättre, eller hur? Och nu får fler böcker plats också. Nu är jag nöjd och på heder och samvete ska jag inte tjata om det här hörnet mer. Alla fall inte på ett tag, hihi!

Glad ny vecka på er!

Det börjar likna nåt

Nu har jag plockat in alla mina böcker i bokhyllorna. Och ändrat och plockat om. Bestämt att inte ha alla Åsa Brandts konstglas framme som tidigare. Jag har alldeles för många och några får vila. Jag hittade faktiskt böcker som jag inte läst.

Det blev ett bokhyllehörn som jag är nöjd med. Nästan. Ni ser ju att det skulle passa bra med en låg billyhylla där under tavlan. Eller hur? För fler böcker i mitt liv kommer det säkerligen att bli. Gillar tanken på ett eget litet bibliotek. Även om jag lånar mesta delen på bibblan så dras jag till hyllorna med böcker på secondhand och loppisar.

Och har det smugit sig in en idé i huvudet på mig så har det. Nu lovar jag på heder och samvete att inte blogga om böcker och bokhyllor på ett tag.

Ha nu en fin helg.

Hej och hå!

 Det är högar överallt.

När jag hade börjat blev jag tveksam om det här var en så bra idé. Jag såg tydligt att Iris skakade på huvudet. Det finns högar i sovrummet också. Men så blir det när man tycker om böcker. Den nya bokhylledelen levereras i kväll. Hej och hå!

Böcker... igen

Inser att mitt liv skulle vara väldigt tomt utan böcker. Utan det skrivna ordet. Ibland läser jag om böcker flera gånger av författare jag tycker om. Som just nu, Åsa Larsson.

Förra året kom Fädernas missgärningar, hennes sista i serien om Rebecka Martinsson. Innan hade Åsa Larsson skrivit fem romaner med Solstorm som den första, 2003. Jag njuter av handlingarna som utspelar sig runt Kiruna med karga miljöbeskrivningar och med unika och sträva karaktärer som vi får följa från första boken till den sista. Nu läser jag Tills dess din vrede upphör, den fjärde i serien. Önskar den aldrig tar slut!

Apropå böcker. Min bokhylla är knökfull och jag tänkte utöka den med en till hylla först när jag flyttat. Men som ni vet vid det här laget så verkar det dra ut på tiden. Så nästa vecka får jag hem ytterligare en del i Billy-serien. Nej, varför vänta? Och äntligen kan jag dammsuga dem och sortera in de böcker som ligger högvis lite här och där och bara väntar. I bokstavsordning efter författare så klart. Älskar varenda bok jag har!

En fin Allhelgonahelg önskar jag er.

Nu stryker vi november medhårs

Så skrev jag i ett inlägg för några år sen. Och istället för att gnälla över den här mörka månaden så tycker jag vi stryker den medhårs. Snart kommer advent. En högtid jag tycker mycket om och som jag längtar till.

Tack för trösten ni gav i förra inlägget. Nu har jag rest mig igen, borstat av mig och vem vet? Snart är det kanske min tur?

Kramar till er alla och glad november!

Bedrövad

 

När det dök upp en ledig lägenhet i huset där jag vill bo höll jag andan och anmälde mitt intresse direkt.

Den innehöll allt det jag söker och lite till... inglasad stor balkong åt rätt väderstreck... fjärde våningen... bra planlösning... hiss såklart och lika centralt belägen som den jag har nu.

Men.

Det är inte bara jag som vill bo i det huset.

Jag har sökt lägenhet i detta 65+boende under de senaste åren, av de 30 tvåor som finns har bara två varit lediga under den tiden. Ingen som bor där vill flytta. Och denna var det många som ville ha. Några hade fler köpoäng än jag. Den här gången också.

Ja, jag vet. Jag är tacksam att jag har en så trevlig lägenhet... på alla vis. Utom under sommaren där den blir outhärdligt varm och jag bor bakom nerdragna persienner och är arg.

I-landsproblem javisst. Men ändå svider det i magen.

Suck.

Både ett boktips och ett filmtips

Börjar med ett boktips som jag nästan trodde jag tipsat om tidigare? Fåglarnas hus av Eva Meijer, utkom 2021 och jag läste den då via Låna och Läs, Akademibokhandelns bokcirkel. Har tänkt på den från och till efter det och jag bestämde mig för att jag ville ha den i min bokhylla. En lågmäld och mild berättelse om en kvinna som älskar fåglar och bokstavligen gör allt för dem. På baksidan står det:

Så ett filmtips...

Jag såg Hilma i söndags och tyckte mycket om filmen om Hilma af Klint, svensk konstnärinna och pionjär inom abstrakt måleri och om hennes konstnärsvänner. En fin film med utmärkta skådespelare, vackra miljöer och helt fantastiska kläder. Vill veta mer och står nu i kö på bibblan för att låna en nyutkommen biografi om henne. Det fanns ett minus... alla talade engelska. Det handlade ju om svenska människor i Sverige och av svenska regissören Lasse Hallström! Textad alltså. Märkligt och störigt tycker jag. Men bortsett från det... se den!!

Må gott och ha en fin dag.

Varför glömmer jag ugnspannkaka?

Här är den i ugnen, snart klar. Minns inte när jag gjorde ugnspannkaka senast. Somliga rätter glömmer jag liksom bort.

Jag använder alltid min lilla gjutjärnsstekpanna. Förresten den använder jag alltid när jag steker. Teflon, nej tack! Hade färdigstekta baconrester som jag klippte i. Gott med sältan som balans till lingonsylten.

Medan jag pratar ugn och bacon kan jag tipsa om att lägga ut baconet på bakplåtspapper och steka alla samtidigt i ugnen. Inget fett som stänker. Man kan strössla bacon över många rätter om man som jag får bitar över. En utmärkt smaksättare. 

Gissa om det var gott?

Ny vecka med nya möjligheter. Kram!