Gräskronans färg

Gräskronan jag band i somras har nu skiftat från grönt till sådär härligt gult som jag gillar.

Överhuvudtaget är jag svag för torkade strån och kvistar. Känns så befriande den här tiden. Inga buketter behövs längre. Ljuslyktan är gammal och från Indiska. Det fina klotet köpte jag på trädgårdsmässan för flera år sen. Inget nytt numera, jag sliter på det gamla och är nöjd med det.

 

I sovrummet hänger gräskronan ovanför den gamla byrån. Fröställningarna i flaskorna är besprutade med naturlig grapefruktskalsolja, otroligt bitter men helt ofarlig för små Major. Kronan har också fått sig en dusch efter att tidigare varit ett attraktivt byte. HÄR kan du se den nybundna kronan.

Maja hälsar och säger att hon tackar för alla fina rader... Tack också för mina krya på-hälsningar, jag är nästa frisk nu, lite snorig bara!

Ha en fin vecka, jag tyckte jag hörde att den skulle bli soligt sensomrig? 

Ps. Ursäkta dålig bildkvalitet men det är fotat i sovrummets mörkaste hörn och jag vägrar använda blixt.

Maja har ordet

Jag är över sex månader nu och stor flicka. I tisdags var jag hos tant Veterinären som kastrerade mig. Det ska stora kattflickor göra och det gick bra och jag har ett litet snitt på magen, ungefär tre cm säger matte att det är. Matte trodde att jag måste ha en sån där hemsk tratt efter ingreppet men det behöver man inte alls nu för tiden!

Där, på Vettris där jag var, så tyckte dom att jag var sååå söööt och att jag hade en sån lååång vacker svans. Som om jag inte redan visste det! Alla påpekar det... hela tiden!

Nu slutar jag för den här gången, matte har öppnat balkongdörren. Nu går jag... hej dååå!

Neej... inte nu!

Det mest retsamma som kan hända är när det börjar sticka i halsen och olusten kommer smygande precis när det är som mest opassande. Fast när är det passande?

Bara att kurera och sova ännu mer. Inget kul! Men... snart är jag bra igen, och vad är väl en liten förkylning i vår vansinniga värld...

Aaatjoo...

Sista krassen och... en riktig utmaning

I morse var det bara tre grader och framförallt krassen börjar leva farligt. Jag plockade in några av de sista slingorna och de får glöda på köksbänken. Tycker om dem utblommade också...

Visst är de som konstverk, frukterna... eller vad ska man kalla dem, de är ju inte frön riktigt än?

Jag och några andra bloggvänner blev utmanade av rara Lisa, Lisas hus, att visa en ungdomsbild efter att vi "tvingat" henne att visa en från den tiden hon var ljuv omslagsflicka på tidningen nr ett på den tiden, Hennes. Jag har letat och hittade en till slut...

... den här på en glad Eva-Mari, 15 år. På den tiden togs det sparsamt med bilder. Den här togs under en semester i Olofsbo havsbad med mor, far och bror 1961. Ser ni slingorna i håret? Dem hade jag blekt själv med hjälp av vätesuproxid  blandat med vetemjöl... och jag minns hur nöjd jag var.

En fin söndag och en härlig ny vecka önskar jag er.

Redo

Maja som är intresserad av allt lämnar lådan med ljus helt ifred. Skönt, eftersom de ligger i hennes höjd under soffbordet.

Mörkret smyger sig på och det gäller att ladda med ljus, att vara redo. Jag tycker om den här tiden också. Lugnet och myset inomhus, att kunna skriva med gott samvete och få kura under filten när regnet smattrar på rutan. Och i parken utanför börjar träden glöda. Så vackra!

Känner mig så glad... tack alla godingar för att ni röstade så fint på min blogg... Jag vann nästan, blev god tvåa med 130 röster i tävlingen om veckans blogg på Besökstoppen! Grattis till Pangsippan som vann med 144 röster!

Idag får jag låna Max och vi ska leka fyraårslekar hela dagen. Ha en fin dag ni också!

Min tåligaste krukväxt nånsin

Alla har vi väl växter som vi lyckas bättre med än andra. Min bästa är en porslinsblomma, eller Hoya som den heter. Förmodligen har jag en Hoya carnosa, enligt min bok om porslinsblommor är det den vanligaste hos oss.

Det här är mamman till alla mina skott jag planterat genom åren. Att den fortfarande lever är märkligt eftersom jag inte ens minns när jag köpt den. Kanske jag fått den som skott i min tur? Mina porslinsblommor har aldrig blommat, däremot har skotten som jag givit bort blommat hos andra. Måste bero på min skötsel, kanske jag sköter dem för bra? Men genom åren har jag både gödslat och låtit bli och de blommar inte ändå. Nu gör det inte så mycket, jag tycker om dem som de är... men nån lite blomma kunde jag väl få njuta av!

I köket häger en ner från vitrinskåpet och jag älskar dess växtsätt och de gröna tjocka blanka bladen. När de nya rankorna blir för långa klipper jag av dem, det går att frisera växten som man vill och det vanligaste sättet är ju att låta dem klänga runt ett klätterstöd som på första bilden. Den kan också stå en bit in i rummet. Att köpa en porslinsblomma är ett bra val. Eller att tigga sig till ett skott av någon som har en, det är bara att stoppa ner i jorden direkt och den rotar sig kvickt... ja, min sort gör det. En utmärkt ge-bort-blomma, lika bra som en orkidé.

Tack alla vänner för att ni röstar på min blogg på Besökstoppen. Några har röstat flera gånger till och med... så snällt! Än går det att rösta, klicka här om du vill!

Regnet öser ner idag men jag skriver så för min del gör det inget. Ha det bra ni också!

Falu ättika, Saffranskladdkaka... och rösta på mig!

Tycker om när saker betyder något för mig. På en av kökshyllorna har jag några gamla flaskor Falu ättika. Ättikan tillverkades här i stan och den vackra tegelfabriken finns ännu kvar men utan tillverkning numera.

Här står just nu också en vacker kokbok från Smultrongården och uppslaget visar den godaste kladdkakan man kan tänka sig.

Saffranskladdkaka! Jag har gjort den flera gånger med lika gott resultat och gästerna har suckat och himlat med ögonen varje gång. Den är enkel att göra också! Snart är det ju höst och den rätta saffranstiden...

Klicka upp bilden så syns texten tydligare. Lycka till!

Min blogg är med på Besökstoppen och har blivit vald till en av fem uttagna i veckans bloggtopp. Rösta på mig om du har lust! Klicka HÄR så kommer du dit. Jag är inte det minsta tävlingsinriktad, men... såklart jag vill vinna! Ser ju hur stort de andra bloggarna drar upp sitt röstfiske och då, till min förvåning, far tävlingsdjävulen i mig... r ö s t a  p å  m i n  b l o g g !!

Hängande lampa

En nytt mörkt turkos kuddfodral i soffan gjorde att två gamla godingar från förr har hittat fram igen. Där bakom, i hörnet, ser ni lampan? Där var planen en golvlampa men eftersom jag är förtjust i hängande lampor så tänkte jag att en sån var roligare. Hittade ingen som jag tyckte om. Så jag tillverkade en egen...

En skärm från Ikea, en förpackning vita stora flirtkulor från Panduro och en upphängningssladd... jag blev riktigt nöjd! Kom fram till att träkulor som jag från början tänkt skulle bli onödigt tungt. Den här konstruktionen väger inget extra och jag är riktigt nöjd och kostnaden blev minimal.

Det är viktigt med bra ljuskällor när mörkret börjar krypa in i vrårna. Nu blev hörnet mer inbjudande och känns trivsamt.

Tack för alla uppmuntrande ord om mitt skriveri i förra inlägget. Det gör att det är ännu roligare att skriva nu! Några har hört av sig och undrar var man kan få tag i Café Trädgårdslyckan nånstans... jo, boken finns på somliga bibliotek men är tyvärr slut i handeln.

Kramar till er alla!

Ps. Min blogg är med på Besökstoppen och blivit vald till en av fem uttagna i veckans bloggtopp. Rösta på mig om du har lust! Klicka HÄR så kommer du till Besökstoppen.

Att bara vilja en sak...

Inget annat blir gjort och ibland glömmer jag att äta. Konstigt hur det är när något upptar ens sinne så till den milda grad. För det är precis vad som händer just nu... jag vill nämligen bara skriva. Har tagit tag i ett manus jag började på förra året och som legat i träda se dess. Nu är det dags igen!

Några undrar om det blir en ny bok... hmm, det återstår att se. Att få något utgivet idag är snudd på omöjligt. Men, som allt annat i livet, provar man inte, så vet man inte och då har man absolut inte en chans. Eller hur? Min förra bok, Café Trädgårdslyckan, gav jag ut på eget förlag. Men det orkar jag bara inte göra en gång till för ni anar inte vilket arbete, och pengar, det ligger bakom en egen utgivning! Om det blir något kommer jag därför att skicka in mitt manus till några av alla förlag som finns och sen vänta... och hoppas... och vänta...

Maja vill vara nära och sover gärna i bokhyllan... mellan varven. För skenet bedrar, hon är precis som en sexmånaders kattunge ska vara... både högt och lågt... mest högt! När hon sover är hon som sötast. Det tycker matte som vill fortsätt skriva och inte längre rulla bollar och dra snören med papperstussar hela dagarna som Maja vill...

Ha det gott, alla vänner!

Septemberbalkongen...

... är inte rolig. Efter skyfallet som forsade fram här för någon vecka sen så hämtar den sig inte. Nästan alla pelargonstänglar bröts eller la sig ner och det var bara att ta bort dem så mer rumphuggna blomlådor har jag aldrig haft! Svartögat blommar iallafall vidare men resten av växtligheten är katastrof. Nu är det inte kul att sitta här längre, jag gör det bara när solen är framme, som den var en liten stund idag.

Har börjat läsa en nyutkommen bok som verkar bra, samma författare som skrivit Fågelburen, tipsar om den i ett kommande inlägg. För övrigt vill jag inte göra nånting annat än att skriva. Och för det har vädret varit perfekt några dar!

Trevlig helg!

Att inte minnas

På hyllan i köket ser det ut ungefär som vanlig... nästan.

Bara den gamla barngaffeln har tillkommit. Tycker den kan hänga här och vara söt i stället för att bara ligga i lådan där den legat sen jag fick den av mor. Då berättade hon vem som ätit sin mat med den. Men tänk... jag minns inte! Var det hennes far, min morfar? Eller var det hennes farmor? Hur som helst kommer den från hennes fars föräldrahem i Dalvik utanför Torsång, det minns jag. Så förargligt att inte minnas... eller lyssnade jag inte riktigt den gången för länge sen när hon berättade?

Har ni också lyssnat för dåligt när någon berättat? När man sen undrar kan det vara för sent att fråga...

Sköt om er och må gott.