Allt har ett slut

Innan frosten kommer och den fryser, river jag nu ner Lejongapsrankan som fortfarande blommar så fint. Jag fotade genom köksfönstret ut mot balkongen för att visa så mycket av den det gick.

Den har verkligen tagit för sig. Tänk att två plantor i en sockerlåda kan växa sig så stora. Nu är den ett minne blott och har lämnat ett stort tomrum efter sig. Tack för i sommar, min vackra ranka.

Besöket av besiktningsmannen gick inte så bra. Men det återkommer jag till...

Trevlig helg!

Putsade fönster och randiga gardiner

Ett utmärkt fönsterputsarväder har vi haft senaste tiden. Det vill säga grått, grått, grått. Jag har haft ett randigt tyg till nya gardiner liggande ett tag. Men jag fick inte sy eller sätta upp dem förrän jag putsat fönstren.

Att putsa fönster är det värsta jag vet (nästan) och om jag kan, skjuter jag upp det. Nu kunde jag inte vänta längre och att ha en morot i form av randiga gardiner hjälpte... den här gången!

Lilla påskliljeflickan har fått komma in i värmen efter sommaren på balkongen. Och på balkongen får höststädningen vänta, Lejongapsrankan fortsätter tokblomma! Visar den i nästa inlägg.

Idag väntar jag besök av en besiktningsman som ska titta på köket. Kanske kan jag åtminstone få nya bänkskivor?

Ha en fin dag mina vänner.

Promenad runt Kålgårn

En solig dag förra veckan tog jag en promenad runt Kålgårn. Det vill säga, jag cyklar till Kålgårdsparken och utgår därifrån. Egentligen går man runt Östanforsån men vi säger att vi går runt Kålgårn.

Ett lagom promenadstråk på ett par kilometer. Östanforsån kommer från sjön Varpan, norr om Falun, och fortsätter mot centrum där den byter namn till Faluån.

Det är en omtyckt väg för både stavgångare, löptränare och vanliga promenerare, som jag.

Östanfors heter stadsdelen på den här sidan. En stadsdel med många bevarade gamla hus och stugor.

Björngränds gruvstugor år så söta. Tänk att bo här...

... eller bakom det här planket! Här döljer sig mitt favorithus. Som jag gladeligen skulle betala de miljoner det förmodligen skulle kosta om det blev till salu. Och om jag vann på lotto.

Nu är det nästan helt inbäddat av grönska men jag har visat det förut också. Och då såg det ut såhär. Suck! Tur att man har sina längtor...

Nu ska jag strax gå en annan promenad, nämligen den runt Falu gruva. Vi har så många bra och vackra stråk runt vår stad.

Må gott!

Höst på riktigt

Idag infaller höstdagjämningen och då är det höst på riktigt. Härliga dagar ute... och lika härliga kvällar inne. Nu börjar den riktiga mystiden.

Jag skriver och skriver, mellan 8-12 varje dag. Det är så roligt! Måste begränsa min tid annars blir jag helt tom inuti. Resten av dagen och kvällen försöker jag inte tänka på Nora, huvudpersonen i nästa bok. Inte lätt minsann... hon har flyttat in i huvudet!

Trevlig myshelg önskar jag er alla!

Hos Karin och Carl i Sundborn

Var ju på besök och tittade på Karin Larssons klänningar och hattar på Carl Larsson gården i Sundborn i lördags. Som jag trodde så var fotografering inomhus förbjudet. Synd, men förståeligt.

Nu var det inte mer än 6-7 klänningar men de var välbevarade och vackra. Hennes benvita brudklänning var fantastisk och skorna så himla söta med liten klack och vristrem. Här kan du se den. Hisnande att veta att hon sytt de andra på symaskinen i sitt arbetsrum, bland annat den luftiga klänning som man förknippar med henne. Jag tittade särskilt på de handsydda knapphålen, så fint och noggrant sydda!

Trädgården har man med gott resultat försökt återskapa efter hennes anteckningar och efter Carls tavlor.

Den här rabatten sträcker sig längs hela sjösidan. Önskar jag fått se den blomma tidigare under säsongen.

Varje gång jag kommer hit så mår jag bra. Ett av mina favoritbesöksmål, just nu känns det som det bästa!

Jag brukar komma hit en gång varje år och ändå upptäcker jag nya saker varje gång. Den här tiden är det inte mycket turister heller. Det finns ett lugn, en särskild känsla och harmoni här.

Den som varit här för länge sen... gör ett nytt besök! Och den som aldrig varit här... en upplevelse väntar!

Önskar er en fin vecka och tack än en gång för alla fina kommentarer jag alltid får!

Lönnvingefrö i tenn

Efter tandläkarbesöket, som inte blev så kostsamt som jag befarat, gick jag raka vägen till Dalarnas hemslöjd och köpte hängsmycket som jag sett och förälskat mig i. Ett lönnvingefrö i tenn som Björn Borg designat... ja, inte den Björn ni tänker på utan en duktig designer från Vadstena tenn.

Det har jag hängt om halsen idag när jag ska till Sundborn och hälsa på hemma hos Karin Larsson, jo, just hon som ni tänker på, Carls fru. Just nu är det guidad tur i konstnärshemmet där de av Karins klänningar och hattar som finns kvar visas i sin rätta miljö. Häftigt, eller hur? Tror inte man får fota inomhus men jag återkommer om upplevelsen.

Trevlig helg!

Guldkant!

En tur till kantarellstället resulterade i precis lagom många i korgen. Ibland behöver det inte vara mycket mer för att göra en dag extra guldkantig. Och tänk, jag lämnade kvar fler ändå på tillväxt!

Önskar er lite guldkant också!

Att trösta sig med Rasmus...

Nu har det regnat i flera dar och då måste man ju pigga upp sig och omgivningen med nåt att stoppa i munnen. Eller hur? Ofta bakar jag samma gamla recept på de muffins som jag kallar Rasmus efter förlagan som man kunde köpa på caféer här under 70-talet. Möjligen en lokal företeelse.

Jag blir glad av dem och att bara ta en... haha, en omöjlighet. Ifall ni får lust på en Rasmus så ligger receptet här.

Klematisen Summer snow fortsätter att tokblomma på balkongen och jag har upptäckt genom Isas Trädgård vilken utmärkt blomma den är att sätta i vas.

Idag är det söndag och då går vi runt sjön Tisken tillsammans, jag och några av mina käraste. Inget regn just nu. Hoppas ni också får en fin dag!

Tystnadsställen

Min förtjusning för gamla notböcker pågår sen lång tid tillbaka. Jag har flera stycken och helt plötsligt så läser jag i en gammal Öfvningsbok för piano som just nu sitter uppslagen på mitt staffli i sovrummet.

... tidrymden jemte sin musik innehåller icke blott toner, utan äfven små tystnadsställen af viss bestämd tidslängd...

Tystnadsställen, visst är det fint? Efter att ha tänkt på ordet en stund så anar jag att tystnadsställen är viktiga. Kanske viktigare än vi tror. För det är i pauserna vi kan höra det osagda. Det är där vi kan vila en sekund eller två, mellan orden, musiken, bruset som omger oss.

Tystnadsställen. Jag sparar det ordet.

Önskar alla mina vänner ett tystnadsställe idag.

Septemberkänslor

De sista solstrimmorna silar in genom fönstret och den första dagen i september går mot sitt slut. Jag tycker om att hösten börjar och att luften känns lättare att andas. Det gör inget att det regnar när det känns skönt att få vara inne. Kravlöst och enkelt.

Jag har satt mig vid datorn igen efter att ha längtat hela sommaren och börjat resan tillsammans med Nora. Nora som min tredje bok kommer att handla om. Just nu har jag ambitionen att unna mig att skriva hela september. Vill ge mig den tiden, det känns både nödvändigt och meningsfullt.

Än en gång vill jag tacka alla mina rara bloggvänner och läsare, både de jag känner och de jag inte känner. Jag får så fina kommentarer och meddelanden från er. Ni är så viktiga för mig och ofta kommer det rara precis när jag som bäst behöver det!

Önskar jag hade rosor i den här vasen för det är rosor jag vill ge er. Nu får ni hålla tillgodo med några kvistar torkade lokor. Torkade fröställningar är jag svag för och det är deras tid nu.

Ha det gott och tack för att ni ger mig så mycket!