Att hålla sig undan

I går ställdes ett efterlängtat besök in. Coronan ställde sig i vägen. Trista men nödvändiga restriktioner gör att vi som är över sjuttio får hålla oss undan genom att stanna hemma. Jag tycker det är viktigt att följa myndigheternas rekommendationer. En promenad varje morgon tänker jag dock göra. Där springer jag inte på några människor.

Egentligen går det ingen nöd på mig alls. Jag har allt jag behöver och bara jag andas om nåt så får jag hjälp av döttrarna. Nu kanske fönstren äntligen blir putsade. Och skåpen i köket urtorkade. Det sista framstycket färdigstickat. Jag ska skriva. Och läsa. Men det är ju inget nytt, det gör jag ju alltid. En hel packe böcker från bibblan väntar. Inte synd om mig alls!

Kram och ta hand om er därute i virusvärlden.

När man behöver tröst

Jag tittar ofta på mina torkade pioner. De är sparade från den tiden jag hade en trädgård. Sköra och blekta nu. Men så kära.

När jag behöver tröst stoppar ner näsan och kan förnimma doften. För ännu doftar de... efter fem år.

Jag skriver för fullt och försöker hålla mig till förmiddagarna. Det tar kraft att berätta om Nora, hon är ingen enkel person, inte alls så självklar som karaktärerna i mina tidigare böcker. Samtidigt är det utmanande... och spännande.

Ha det gott!

Lönnvingefrö i tenn

Efter tandläkarbesöket, som inte blev så kostsamt som jag befarat, gick jag raka vägen till Dalarnas hemslöjd och köpte hängsmycket som jag sett och förälskat mig i. Ett lönnvingefrö i tenn som Björn Borg designat... ja, inte den Björn ni tänker på utan en duktig designer från Vadstena tenn.

Det har jag hängt om halsen idag när jag ska till Sundborn och hälsa på hemma hos Karin Larsson, jo, just hon som ni tänker på, Carls fru. Just nu är det guidad tur i konstnärshemmet där de av Karins klänningar och hattar som finns kvar visas i sin rätta miljö. Häftigt, eller hur? Tror inte man får fota inomhus men jag återkommer om upplevelsen.

Trevlig helg!

Att trösta sig med Rasmus...

Nu har det regnat i flera dar och då måste man ju pigga upp sig och omgivningen med nåt att stoppa i munnen. Eller hur? Ofta bakar jag samma gamla recept på de muffins som jag kallar Rasmus efter förlagan som man kunde köpa på caféer här under 70-talet. Möjligen en lokal företeelse.

Jag blir glad av dem och att bara ta en... haha, en omöjlighet. Ifall ni får lust på en Rasmus så ligger receptet här.

Klematisen Summer snow fortsätter att tokblomma på balkongen och jag har upptäckt genom Isas Trädgård vilken utmärkt blomma den är att sätta i vas.

Idag är det söndag och då går vi runt sjön Tisken tillsammans, jag och några av mina käraste. Inget regn just nu. Hoppas ni också får en fin dag!

Förändring i sovrummet

Mitt hörnskåp kändes onödigt sen jag köpt det stora skåpet som svalde så mycket. Eftersom jag inte hade plats för det nån annanstans så sålde jag det på blocket. Några andra saker fick flytta in i stället.

Pinnstolen från hallen fick bli sängbord. Och mormorshyllan stod tidigare i köket. Lilla krattan trasslade jag loss från lejongapsrankan på balkongen. Så händigt och praktiskt när man inte behöver köpa en enda ny grej. Billigt blir det också. Jag tycker det är roligt med förändringar. Men det har väl ingen missat?

Nalle och jag är lika gamla. Med sitt enda öga tittar han på mig när jag vaknar varje morgon. Han vet allt om mig. Det känns tryggt.

Helgen tillbringas hos bästa väninnan i storstan. Äntligen!

Hoppas ni också får en fin helg.

Lite tröst

Jag längtar efter värmen och tröstar mig med en grekisk sallad. Eller grekisk och grekisk... egentligen en variant på mitt sätt. Det blir oftast lite man tager vad man haver över mina sallader. Men har jag fetaost och oliver så blir det alltid bra. Men det ska vara den grekiska fetan, ingen annan duger åt mig. Och oliver med kärnor. Så några sallatsblad, charlottenlök och söta babyplommontomater, den här årstiden är de spanska godast om nån frågar mig. Färsk timjan och några varv med pepparkvarnen. Och såklart en dressing på olivolja och balsamvinäger. Hade inget vin men det går utmärkt med ett glas vatten till. Gott. Och tröstade gjorde det... nåja, lite i alla fall.

Nu ska det rätta till sig och bli mer majlikt väder i helgen, sämre kan det ju knappast bli. Balkongblommorna får flytta ut på sina platser, förhoppningsvis permanent. Jag kanske kan njuta där själv en stund också?

Hoppas på en riktigt skön majhelg. Det är vi värda nu!