Ängeln i rummet

Vissa saker tycker man extra mycket om. När jag såg ängeln på julmarknaden uppe vid Falu gruva för sådär 17 år sen, blev jag förälskad. Då tyckte jag den var för dyr, jag hade precis flyttat in i mitt lilla radhus och hade inga pengar över för extravaganser. När jag kom hem kunde jag inte sluta tänka på ängeln. Jag hann tillbaka till julmarknaden innan den skulle stänga och hoppades... är den kvar så väntar den på mig. Den var kvar! Den blev min och jag är fortfarande förälskad i den.

Den står alltid framme men till advent får den en mer framträdande plats. Den gör mig glad, ängeln i mitt rum.

Skriveriet om Nora Samuelsson börjar närma sig slutet... ett par kapitel kvar nu. Men sen börjar det verkliga arbetet med genomläsning, redigering, provläsning, redigering, provläsning och korrekturläsning. Beräknas vara tryckt och klar under januari. Om sanningen ska fram så har hon nästan tagit musten ur mig, den där Nora... 

Äntligen har snön kommit och det är så vackert att jag blir tårögd. Måtte den få ligga kvar!

Önskar alla mina vänner en fin dag.

En stund på Kniva trädgård

Det finns ett ställe en mil utanför Falun som man inte får missa om man vill uppleva en magisk stund. Kniva trädgård. Jag och dotter Lisa var där på deras julmarknad i lördags.

Förutom alla blommor så finns här så mycket fint. Svårt att hålla fingrarna i styr.

Butiken ligger i en gammal lanthandel med hela inredningen kvar sen lång tid tillbaka. Tiden har stått stilla här. Kolla bara den här hyllan...

 Ägarna är jättetrevliga. Jag har gjort ett inlägg tidigare år och här kan du se det.

Suck! Jag ville helst ha allt. Sen for vi vidare till Gamla Staberg där det var traditionell julmarknad med allt som brukar finnas... tomtar, grytlappar, tunnbrödsbakning och lokalt producerad honung.

Men inget slår upplevelsen på Kniva trädgård. Hoppas det kommer snö till första advent när den stora fina julmarknaden uppe vid gruvan öppnar. För en julmarknad utan snö är ingen riktig julmarknad... anser jag.

Må gott!

Överraskningar

Igår dök överraskning ett upp i min brevlåda. Vad jag blev glad!

Min vän Lise-Lott hade lovat sticka ett par strumpor med rosenmönster till mig, och igår kom de. Så fina och i mjukt ullgarn. Perfekt nu när jag sitter och skriver och fryser om fötterna. Idag kom överraskning två...

... den efterlängtade biografin om Tomas Ledin. Han är en av mina idoler. Inte hade jag förväntat mig att den skulle vara i coffeetableformat! Nu får den ligga överst. Jag har redan bläddrat i den, så innehållsrik och med så fina bilder.

Sen vet jag inte var dagarna tar vägen, de går i rasande fart. Jag läser i boken och hittar ett par passande rader i en av hans texter...

          Just nu, vill jag leva, just nu
          just nu, vill jag känna, just nu

Må gott och lev, just nu!

Nu är det kottarnas tid!

Nu är det dags för kottarna att komma fram! Jag älskar den här tiden... några tända ljus, och några tallkottar. För min del behöver det inte vara mer än så. I skenet från de tre ljusen kommer ballerinan än mer till sin rätt. Hon är mig kär och är målad 1954 av falukonstnären Tom Fahlrot. 

Önskar er en fin helg.

Tankar en tisdagsmorgon

Jag har tänkt mer och mer på allt onödigt vi omger oss med. Förmodligen kommer det med åldern. Nu har jag aldrig varit någon överflödsmänniska direkt. Men det här med att jag aldrig riktigt är nöjd. Även om jag har en matta som jag tycker om och som passar där den ligger... så vill jag ha en ny. Jag tänker på julen som närmar sig. På alla onödiga julklappar som köps. De flesta barn i vårt land får precis det de önskar sig. Och det vet vi alla vad det är. Inga billiga grejor minsann. Nu vill jag inte på något sätt ta önskeklapparna ifrån dem. Men. De får oftast det de önskar sig... och tjugo saker till. Helt onödiga. Vi borde ha lärt oss vid det här laget, eller hur? Som det här med plastpåsarna i affärerna. Det blev direkt en skärpning. Heja oss! Vi kan fortfarande ändra beteende. Och varje litet steg vi tar ger vår jord ett nytt andetag. Jag menar inte att vi ska sluta köpa nya mattor. Jag menar att vi ska tänka efter en extra gång. För visst har vi grejor så vi klarar oss? Eller hur?

Jag har planer för 2018. Det ska bli spännande. Nej då, inga som helst omvälvande. Nej, något litet, bara för mig. Som borde göra mig till en nöjdare människa. Men mer om det när nya året börjar. Kanske jag kan sporra någon mer?

Minus sju just nu men det börjar ljusna och jag tror det blir en vacker dag. Heja!

Önskar er alla en fin dag.

Samma samma lika...

... år, efter år är min frukost. Precis som jag vill ha den. Möjligen kan filens müsli variera och toppas med färska bär på sommaren. Viktigast är de gröna blad som alltid finns där, älskar alla gröna blad! Smöret har jag valt bort för flera år sen och numer är det Storsjö lagrad mjukost som gäller på knäckemackan. Te i muggen och ett korsord bredvid. Radion lågt på i bakgrunden. Så ser min frukoststund ut... år, efter år. Tråkig? Nää, inte för mig. För övrigt dagens viktigaste mål... anser jag!

Vart tog veckan vägen... redan torsdag?
Må gott!

Min glassamling

Min samling av munblåsta glas blev äntligen dammad när jag i helgen satte upp en ljusslinga i bokhyllan. Mitt första glas köpte jag på sextiotalet och det var en liten pokal av Åsa Brandt. Sen dess har det blivit ganska många av henne. Gillar det lite operfekta, fria.

Några andra formgivare har jag också i min samling. Men Åsas glas tycker jag mest om.

Speciellt den här lilla vasen som hon gjort. Den har jag ärvt från mor som också tyckte om munblåst glas. Det är den enda samlingen jag har, om man inte räknar böcker förstås! Samlar ni på något?

Ljusslingan däruppe verkar obetydlig. Men när det är mörkt lyser den fint. Min helg har varit lugn och skön och jag har tänt många ljus.

Tack för att ni väntar på Noras bok... jag blir så glad över era kommentarer!

Kram till er och må gott.