Att bara vilja en sak...

Inget annat blir gjort och ibland glömmer jag att äta. Konstigt hur det är när något upptar ens sinne så till den milda grad. För det är precis vad som händer just nu... jag vill nämligen bara skriva. Har tagit tag i ett manus jag började på förra året och som legat i träda se dess. Nu är det dags igen!

Några undrar om det blir en ny bok... hmm, det återstår att se. Att få något utgivet idag är snudd på omöjligt. Men, som allt annat i livet, provar man inte, så vet man inte och då har man absolut inte en chans. Eller hur? Min förra bok, Café Trädgårdslyckan, gav jag ut på eget förlag. Men det orkar jag bara inte göra en gång till för ni anar inte vilket arbete, och pengar, det ligger bakom en egen utgivning! Om det blir något kommer jag därför att skicka in mitt manus till några av alla förlag som finns och sen vänta... och hoppas... och vänta...

Maja vill vara nära och sover gärna i bokhyllan... mellan varven. För skenet bedrar, hon är precis som en sexmånaders kattunge ska vara... både högt och lågt... mest högt! När hon sover är hon som sötast. Det tycker matte som vill fortsätt skriva och inte längre rulla bollar och dra snören med papperstussar hela dagarna som Maja vill...

Ha det gott, alla vänner!

Septemberbalkongen...

... är inte rolig. Efter skyfallet som forsade fram här för någon vecka sen så hämtar den sig inte. Nästan alla pelargonstänglar bröts eller la sig ner och det var bara att ta bort dem så mer rumphuggna blomlådor har jag aldrig haft! Svartögat blommar iallafall vidare men resten av växtligheten är katastrof. Nu är det inte kul att sitta här längre, jag gör det bara när solen är framme, som den var en liten stund idag.

Har börjat läsa en nyutkommen bok som verkar bra, samma författare som skrivit Fågelburen, tipsar om den i ett kommande inlägg. För övrigt vill jag inte göra nånting annat än att skriva. Och för det har vädret varit perfekt några dar!

Trevlig helg!

Att inte minnas

På hyllan i köket ser det ut ungefär som vanlig... nästan.

Bara den gamla barngaffeln har tillkommit. Tycker den kan hänga här och vara söt i stället för att bara ligga i lådan där den legat sen jag fick den av mor. Då berättade hon vem som ätit sin mat med den. Men tänk... jag minns inte! Var det hennes far, min morfar? Eller var det hennes farmor? Hur som helst kommer den från hennes fars föräldrahem i Dalvik utanför Torsång, det minns jag. Så förargligt att inte minnas... eller lyssnade jag inte riktigt den gången för länge sen när hon berättade?

Har ni också lyssnat för dåligt när någon berättat? När man sen undrar kan det vara för sent att fråga...

Sköt om er och må gott.

En rosa skönhet värd att spara?

En söt rosa pelargon har jag i vardagsrumsfönstret. Blommorna har varit så hållbara och inte skräpat alls. I motsats till  de vita i köket och de röda på balkongen som skräpar så fort man tittar på dem! Ska försöka få tag på just den här svenskodlade zonalesorten igen nästa år. Eller... ska jag göra som Lisa i Lisas hus brukar göra, ta bort all jord, stoppa plantan i en mörk plastpåse och hänga den upp och ned i garderoben? Ja, tror jag ska prova!

Men än blommar den vackert och visst märks det på träden i parken utanför åt vilket håll det går. Så vare sig vi vill det eller inte så kliver september strax in. Och lika mycket som jag varje år väntar på våren så välkomnar jag hösten. Men... inte riktigt än!

Nu njuter vi av de sista augustidagarna!

Enkelhet

Trots alla sommarbuketter man kan ta in den här tiden så kan jag inte låta bli att bryta en och annan kvist. Jag tycker om det enkla och det räcker oftast med en. I den här vasen står en stolt stjälk av bolltistel.

Den är så vacker och fortfarande har den fröna kvar.

Vaserna har jag haft länge och liksom keramikänglarna i förra inlägget är de undanställda emellanåt. De här har jag dock inte gjort själv. Mer än så här behöver det inte vara... det enkla är det vackra anser jag. Och gratis är det också!

Inatt har det regnat, uppfriskande efter gårdagens kletiga värme... på min termometer över 30 grader i skuggan! Jag älskar sommarvärme men ser ändå fram emot höstens lite svalare och framförallt krispigare dagar. Men solen får gärna lysa!

Må gott!

Ps. Inte alls en bolltistel utan som Meta kommenterat... en allium såklart! Tack Meta!

Änglarna har landat...

... eller åtminstone kommit ut på vädring.

Ibland är de framme, ibland står de i ett skåp, allt beroende på min lust just då.

Från och till i mitt liv har jag hållit på med keramik. Ibland gått kurs, ibland haft egna kurser. De här änglarna gjorde jag en gång för länge sen. Inte mycket av min alster har jag kvar. Utom vissa ... som de här änglarna. De är mig kära. Nu ska jag k a n s k e börja igen. Att knåda lera är en form av välbefinnande, meditation... ren lust.

Änglarna har landat... på balkongbordet den här gången. Kanske får de stå här ett tag... kanske inte.

Tänker på Ulf Lundells fina text...
   
      Snart kommer änglarna att landa
      Snart står morgonen i brand
      Törs jag säja att vi har varandra
      Törs du lägga kinden i min hand

      Vi är människor och det är märkligt
      och kanske svårt och omöjligt ibland
      Var inte rädd för det som är verkligt
      Fred och lugn inatt i mänskoland.

En fin vecka önskar jag er!

Krasseglöd

Krassen blommar för fullt på balkongen, har blivit tvungen att ta bort några plantor från pelargonlådorna där de höll på att ta över helt. Ni vet väl att blommorna är goda att blanda i sallad, blir både vackert och kryddigt gott. Och så doftar det så härligt grönt när man plockar dem! Vem blir inte på gott humör av en bukett krasseglöd?

Krassekramar och trevlig helg till er!

Svart...

... målade jag köksbordets skiva. Tyckte att det behövdes mer tyngd ovanpå nya mattan. Och resultatet blev ett kaxigare bord!

Mattan är jag fortfarande så nöjd med! Och ljuslyktan...

... perfekt när man har en kattunge som inte ska vara på bordet men är det ändå! Kommer från Gruvgatan 13, numera nedlagd men håller på att bli webbutik. Ånej, tänker ni... inte ett leksandsband till! Jodå, kan inte bli nog många. Men nu har jag slut på lagret!

Ha en fin dag!

Lata dagar

Lata härliga dagar på balkongen har det varit, och fler ska det bli säger de som vet! Mitt favoritvin den här sommaren är helt klart ett rosévin, Leva, utan bubblor och med angenäm smak... ett lättsamt lagomvin både före och till maten. Jag är ingen vinexpert alls och ingen storkonsument heller, men eftersom jag tycker det här är ett prisvärt och gott guldkantsvin så vill jag tipsa om det. Synd bara att den vackra lite bukiga flaskan byttes ut till en trist rak variant för ett tag sen. Men, man kan inte få allt!

Guldkant tycker också Maja att balkonglivet är. Hennes favoritplats... en lagom varm huvudkudde av betong i solen.

Nu njuter vi vidare och hoppas att de som vet har rätt. De flesta har slut på sin semester nu men det finns de som har fortsatt långledigt... jag till exempel! Om jag vore ni skulle jag vara avundsjuk...

Ha det fint vare sig ni jobbar eller är lediga!

En dörrkrans av renfana

Årets renfanekrans band jag igår för nu är det rätt tid att plocka dem.

Det går åt många fler buketter än man tror.

Jag snor ihop en lagom stor ring av najtråd att binda på och använder tunn bindtråd. När kransen torkar håller den formen bäst om man binder ganska tätt.

Jag hängde den på utsidan av min ytterdörr för den doftar inte särskilt gott. Nu får den sitta här till advent och när den torkar djupnar den gula färgen och blir ännu finare... tycker jag. Och leksandsbanden måste såklart vara med även här!

En fortsatt solig och fin helg önskar jag er!

Äntligen en sänggavel!

Äntligen har jag fått min sänggavel! Jag har länge letat efter ett stort spröjsat fönster som kunde passa till min säng men inte hittat något. Två likadana fönster på en auktion gav mig idén att sätta ihop dem.

Värmde och skrapade bort kittet som satt som berg, plockade ur glasen och tvekade lite... för även om de var vackert åldersbruna så ville jag ge dem ett mer gracilt utseende, så jag målade vitt. Är så glad över resultatet!

Att ha något bakom huvudet när man sover känns tryggt även om det bara är ett fönster utan glas. Ser ni Maja som sitter i skamvrån och surar? Hon fick inte styla överkastet som hon ville...

Idag tänkte jag plocka blåbär, det finns så mycket bär i år! Jag sparar små crème fraicheburkar och plockar direkt i dem för hand. Torra och utan skräp, perfekt portion att stoppa i frysen. Kaffe och ostsmörgås, en extra papperspåse om jag skulle ramla över några kantareller, sen är jag klar för skogen.

Ha det fint ni också!

Wij trädgårdar i Ockelbo

Ett uppskattat besök gjorde vi i fredags när jag och dotter Lisa, Mille och Max for till Wij trädgårdar i Ockelbo. Solen sken, det var lagom varmt och inte anade vi att dagen skulle bli så bra med en nio- och en fyraåring i släptåg.

Jag tog över hundra bilder men ingen gör trädgården rättvisa. Den är anlagd med känsla och yrkesskicklighet och med ängar och fält runt om känns den så rymlig. Här finns en mångfald som bara kan upplevas på plats.

Och inga små puttenuttplanteringar, nej här är det målat med bred pensel. Ser Lisas huvud sticka upp bland ringblommorna, hon fotade minst lika mycket som jag.

En magnifik rosgård, en labyrint, var bland det första Lars Krantz anlade när han mot alla odds beslutade att anlägga trädgården i Ockelbo. Några av rosorna hade blommat över men eftersom där finns över 130 olika sorter blommade många fortfarande så fint och doften kändes lång väg.

Många växthus, kök- och örtagård, barnens trädgård, sinnenas park, utställningar, restaurang, lekpark, öltillverkning, egen badplats... ja här fanns allt man kan tänka sig. Men det som intresserade barnbarnen mest...

... var barnens egen skattjakt där de efter karta skulle leta efter insektsfolkets småhus i trädgården. Inte lätt att hitta gömda bland växtligheten, så små som de var. Mamma Lisa letade också!

Rabatten med sömntuta får avsluta mina bilder som inte på något sätt kan visa bredden på trädgården, den måste helt enkelt upplevas. Gå in på www.wij.se eller klicka här så kan du läsa mer.

Innan vi åkte hem så blev det ett bad i det 17-gradiga vattnet... ja, för barnbarnen alltså. Vilken trevlig dag det var!

Må gott och ha en fin vecka.

Balkongen... min oas!

I år är min balkong väldigt röd! Tur att krassen börjar ta för sig och snart börja blomma. Så här ser den ut just nu...

Mitt tänkta Medelhavstema har fallit på grund av alldeles för lite färg... förutom röd då.

På bordet står det gamla 21-åriga olivträdet och trivs som vanligt, och som vanligt... inga knoppar i år heller! Som sällskap, ett fått skott av Dr Westerlunds hälsoblomma.

Svartögat har börjat blomma men bara den vita sorten än. Rosmarinen har också börjat sätta fart, och så... en röd pelargon!

Och vem har gjort min korgstol till sin om inte Maja. Där kan hon efter omständlig puts ligga och sova flera timmar medan matte får hålla tillgodo med en hård caféstol. Vad gör man inte för sin älskling?

Krasse, gräslök och timjan samsas bra, älskar krassebladen i motljus. Bastmattorna har följt mig i många år och verkar outslitliga,

Ytterligare en röd pelargon! Väntar nu att den vaniljgula och aprikosfärgade sortens svartöga ska börja blomma. Och så måste jag få in lite blått om jag ska kunna kalla det min medelhavsbalkong!

Mitt låtsascitrusträd, en Eldkrona, har verkligen glatt mig och blommat så fint och är fullt med nya knoppar! Så lite gult har jag allt!

Balkongen är verkligen min oas. För trots att vädret inte varit särskilt sommarlikt tidigare har jag kunnat tillbringa nån timme där då och då, de gånger solen kommit fram. Nu hoppas jag att det blir längre stunder, som under dessa soliga dagar vi haft, för visst ser prognosen bättre ut nu? Förutom idag då... nu regnar det rejält och ska tydligen göra det hela dan.

Ha det fint alla vänner!

Lönnäsor på tråd

När jag häromdagen var till skogen och plockade svamp (iförd stövlar denna gång) så plockade jag några klasar näsor från en lönn längs vägen. De var i minsta laget men jag tog dem ändå.

Det är så roligt att göra hängen av dem och de blir ännu finare om man väntar tills de är mer mogna och större. Det fanns inte så många ställen där de kunde hänga utan Majas åtkomst...

... så de fick hänga i dörröppningen till balkongen. De vajar så fint i vinddraget. Förra året, i gamla lägenheten, hängde de här.

Sol, varmt och lite lagom med moln på lördagen gjorde att sommarkänslan infann sig igen. På kvällen blev det hastigt och lustigt sommarfest hos dotter Åsa och vi åt mat tillagad på muurikkan de nyss köpt. Vilket bra, enkelt och trevligt sätt att bjuda många på mat. Och den blev så himla god! Ingen kamera med annars hade det varit nåt att visa!

Ha en fortsatt fin början på augusti!