Då tänker jag på Andy

Igår under promenaden runt Tisken så kände jag den fina gracila doften av vitmåra. Så många barndomsminnen den doften för med sig. Och igår så tänkte jag på Andy. Det blev en dikt när jag kom hem.

Vitmåran i juni

Vitmåran i juni minner mig om barndomens lyckliga somrar

Längs dikeskanten bland klöverblom och smultronkart växte hon

När jag känner doften påminns jag om sommaren far hyrde huset vid sjön

Vågskvalp, tjärdoft, skratt

Far ror, mor är rar

Saft och bullar

Vitmåran doftade och solen sken varje dag

Minns också de stillsamma lekarna med Andy,

fosterbarn i granngården

Skygg och blyg och mager

 Långa ben med skrapsår på knäna,

ögon som nog sett för mycket

Han talade inte, vi förstod varandra ändå

Inget jag tänkte på då

Men nu

När vitmåran blommar då tänker jag på Andy

Hur har han det nu?

 

Fler dikter jag skrivit när andan fallit på finns på min blogg Mitt skriveri. Där finns ett urval noveller också. Klicka här kommer du dit.

Midsommarveckan har kommit. Hur gick det till? Må gott.

En dag i Agnetas paradis

Flera år i rad har jag besökt väninnan Agneta i hennes stuga vid Öjarens strand. När hon köpte sin stuga för 17 år sedan fanns bara skogen runt huset, bortsett från ett litet eftersatt stenparti.

Skogen finns fortfarande kvar...

... men nu ligger stugan inbäddad i lummigt grönskande rabatter.

Så fint blickfång välkomnar på farstutrappan.

Små oaser överallt med sittplatser.

Penséer i varenda kruka.

En vit klematis blommade mot planket.

Glömde fråga vilken sort och vilket namn.

Stilleben överallt och det som är så underbart men Agnetas trädgård är att den är så rufsig och tillåtande. Den passar ihop med skogen och ser inte anlagd ut. Vi hade som vanligt en trevlig dag tillsammans. Om du vill se hur mitt besök såg ut 2017 och 2018 så klicka här och här.

Önskar dig en fortsatt fin sommar Agneta, och tack för att jag än en gång fick en heldag i ditt paradis!

Ha en fortsatt fin sommar ni också.

Säsongens liljekonvaljekrona

Varje år brukar jag göra en liljekonvaljekrona. Ibland tidigt som nu, ibland senare på säsongen. Bara det finns liljekonvaleblad kvar så går det bra. Det mystiska är att jag tycker jag nyss gjorde en! Hur fort går inte tiden?

Enklare krans går inte att göra. Bara att hänga bladen över en ring. De torkar fint, blir spröda och ibland blåser de iväg om det blir korsdrag. Men ni vet... det enkla är det fina och underbart är kort.

Hänger fint ovanför mitt blocketfynd, som tidigare var ett tungt och stelt ekskåp utan själ. Här kan du se hur det såg ut innan förvandlingen.
 
I går var jag på ett besök som blivit till en fin sommartradition. Men mer om det i nästa inlägg.

Njut av juni!

Bortglömd fryst rabarber blir god chutney

 

Brukar ni göra chutney av rabarber? Om inte, prova! Gott till det mesta... kött, kyckling, fisk, grönsaker. För att inte tala om som smaksättare i såser eller grytor. Höjer köttfärssåsen till en ny dimension. Sätter verkligen extra sting på allt.

Jag hittade flera påsar skuren rabarber i frysen som jag glömt bort. Tänk så många pajer det kunnat bli i vinter. Nu är några av påsarna chutney. Här är receptet om ni vill prova.

Rabarberchutney med sting Ger tre mindre burkar
600 gr rabarber, färsk eller fryst
2 rödlökar
6 msk citronsaft, ungefär 1,5 citron
4 dl socker
4 tsk sambal olelek
4 krm salt

Skiva rabarber och lök. Om rabarbern är fryst så tina och låt den rinna av först. Koka försiktigt med socker och citronsaft i ca 20 minuter. Tillsätt sambal oelek och salt. Häll upp på rena glasburkar och förslut medan de fortfarande är heta. Förvaras i kylskåp.

Ha en fin dag!

Här sitter jag med fötterna på en stol

Men kan ni fatta? Vilka dagar vi har! Nu har jag flyttat ut på balkongen på riktigt. Igår var det nästan för varmt på trädgårdskalaset, men idag... så himla skönt. Tänk att nu är sommaren här, den vi längtar efter hela vintern. Måtte vi få en lagomsommar, alltså lagom med regn, sol och värme. Men det är dagen som är som vi ska ta hand om, det är den som räknas. Bortsett från vädret.

Hoppas ni kan njuta som jag. Trevlig helg!

Självklart hissar jag min flagga idag!

Idag på Sveriges nationaldag är det en självklarhet att jag hissar min flagga. Jag är stolt över att få bo i vårt vackra land. Jag vet att somliga knappt vågar ha fasadflagga på sin stuga längre för att inte kopplas ihop med vissa grupper som anser att den symboliserar deras åsikter. För mig står den för demokrati och frihet.

Min nationaldagsfrukost är samma som alla dagar. Den passar min morgon bäst.

Idag ska jag på trädgårdskalas hos barnbarnet Sofie som fyller 27. Hon, som trodde alla hissade flaggan för henne när hon var liten, brukar ha tur med vädret, så också idag. Grattis fina Sofie!

Önskar också er en fin 6:e juni!

Nu blommar smörblommorna hos mig!

Plockade en stor bukett smörblommor under min morgonpromenad. Sommar för mig. Solen värmde även om temperaturen inte var särskilt hög. Men idag blåser det inte och vilken skillnad det är! Juni kan inte börja bättre.

Minns ni mitt vidlyftiga smörblommeprojekt för länge sen? Ler när jag läser och minns. Här och här kan ni läsa om det.

Junikram till er!

I parkerna glöder tulpanerna orange

I år är det orange tulpantema i Faluns parker. Som här i "min" park, Läroverksparken. Jag har inte varit överdrivet förtjust i den färgen på blommor, eller annat heller för den delen. Kanske mättades jag med färgen under det hysteriskt orangea 70-talet?

Men nu... kan man annat än dra efter andan? Hundratals flerflikiga tulpaner som glöder i rabatterna.

Här också, runt fina statyn i parken Kronbergs Minne. Bronsstatyn är gjord av Per Hasselblad och heter Snöklocka. Om man ger sig tid att läsa skyltarna så får man veta sånt man som infödd falubo borde veta. Sockeln den är placerad på är gjord av Carl Larsson. Intressant. 

Jag kom mig för att fota tulpanerna idag när jag gick genom dessa två parker. Försöker att gå 2-3 km varje morgon, helst före åtta. Så skönt att börja dagen med. Min nya knäled, nu är det tre och en halv månad sedan operationen, fungerar perfekt. Jag har ingen som helst värk längre och kan gå nedför trappor utan problem. Jag är helnöjd!

Må gott.

Så ljuvlig

     
Nu står det inte på... snart slår de första luktpionerna ut och doften letar sig hemligt fram utan att man riktigt vet varifrån den kommer. Så upplevde jag det förra året och det resulterade i denna lilla dikt.

       Ett stråk av något annorlunda,
       en doft jag inte känt förut.
       Så ljuvlig att jag måste blunda
       ... en vit pion har slagit ut!

Fler dikter kan ni hitta här, i min andra blogg mittskriveri. Där finns också ett urval av mina noveller. Och nu, när en livgivande regnskur precis trummar mot fönstret, får jag sån lust att skriva. Det är ett behov som gör sig påmint emellanåt, så kanske... Ett blogginlägg är inte nog alla gånger. 

Önskar er en bra dag.

Konvaljer till mor

I år skulle mor fyllt hundra om hon levt. Idag sätter jag en bukett av de första liljekonvaljerna jag plockat bredvid hennes brudporträtt. Då får far också känna doften. Jag är en av de lyckligt lottade som har fina minnen från barndomen. Det är jag så innerligt tacksam över.

Mina döttrar tog mig med på en trevlig utflykt till Bäsna trädgård igår. De vill mig så väl och gör mig alltid glad. Samtidigt är de mammor alla tre och jag hoppas de blir lite extra firade idag. För inte behövs det mycket för att en mamma ska bli glad.

Ha en fin dag Mors dag alla mammor. Det är ni värda.

Möte med mina läsare

Igår torsdag så åkte jag till Vika bibliotek med lånad bil för att träffa en grupp kvinnor, och visade det sig, en man, som läst min bok Piongården i sin bokcirkel. Jag var både spänd och nyfiken. Vad hade de tyckt? Samtidigt var jag inbjuden att berätta om mitt författarskap. En vacker bukett förärades jag och har ni sett... med en rosa pion!

Det blev en mycket trevlig och givande förmiddag. De hade både frågor och tankar om relationerna mellan karaktärerna, mellan Kerstin och sonen Tom och mellan systrarna. Hur man kan sörja på olika sätt. Om förlåtelse. Det blev en fin diskussion. Jag fick höra att de tyckte boken hade ett enkelt vardagsspråk och att de tyckt om den. Kan man bli annat är glad?

Om ni vill köpa Piongården, eller någon av mina tidigare böcker, så skicka ett mejl till mig så får ni mer info om förfaringssättet. Än har jag böcker kvar. Här kan ni också läsa mer om Piongården.

Uppfylld av mötet så är jag ännu mer motiverad att fortsätta mitt skriveri till hösten. Och så väntar jag på lördagens utflykt till Bäsna trädgård, en morsdagspresent som jag ska njuta av tillsammans med mina fina döttrar, en dag i förväg.

Hoppas ni också får en fin helg.

Alltså, helt ärligt...

... det är inte lätt att va katt. Jag har sagt det förut och säger det igen.

Matte suckar och säger att jag håller på att klösa sönder mitt klösträd. Samtidigt säger hon att jag inte får klösa nån annanstans än just där. Hur ska hon ha det?

Suck. Hur man än vänder sig så har man rumpan bak. Egen tavla har jag i alla fall. Om nån tror att det är ett porträtt av mig så tar dom fel. En föregångare till mig tydligen, en simpel skogkatt. Ha, jag är ragdoll jag, det slår ju alla andra raser... det vet ju alla. Hm... borde ju vara jag på den där tavlan.

Ja, inte är det lätt att va katt. Gonatt.

Hurra, balkonglivet börjar!

Tänk, det verkar bli en sommar i år också! Det känns så efter flera dagars sol och sommarvärme. Alla krukväxterna har nu fått flytta ut på balkongen.

Och hittills har jag hållit mig till planen... olika slags pelargoner, de vinterförvarade och några nya sorter... och så vita Verbenor. Penseérna delar kruka med den gamla övervintrade Nepetan och klematisen Summer snow. Klematisen verkar vara riktigt på alerten i år.

Förra året hade jag vita Verbenor och de klarade sommarhettan bäst. Så de var ett självklart val i år också. Men jag hoppas att vi får en betydligt behagligare sommar i år.

En murgröna gör sällskap med stråhattarna. På väggen är det skuggigt så jag tror den kommer att trivas. I värsta fall får den byta plats med hatten ovanför där inte solen kommer åt alls.

Fortfarande kan nattfrosten slå till. Även om balkongen ligger i skyddat söderläge gäller det att kolla termometern innan man lägger sig.

Tänk vilken njutbar tid vi har framför oss! Ha det gott ni också.

Hamilton Beach... boktips

Igår invigde jag balkongen rejält. Njöt där i lagomvärmen praktiskt taget hela dagen. Äntligen har vädret blivit stabilt. Men mest njöt jag av Linda Olssons nyutgivna roman Hamilton Beach.

Åh, den tog slut för fort! Ni som läst hennes tidigare romaner vet vad jag menar. Hennes berättarkonst och lågmäldhet är så läsebehaglig. Hamilton Beach handlar om hur oförberedda vi är när det allra svåraste drabbar oss. Och hur lite vi känner dem som vi trodde stod oss närmast. Men i allt det sorgliga... Rekommenderas varmt.

Några av Linda Olssons tidigare romaner, Sonat till Miriam, Nu vill jag sjunga dig milda sånger, I skymningen sjunger koltrasten, Det goda inom dig, En syster i mitt hus.

Hoppas majs helomvändning kommit för att stanna. Åtminstone över helgen. Njut!