Mer förändring i köket

Som sagt... det ena drar det andra med sig. Jag målade ju köksstolarna svarta för att jag köpte nytt tyg att klä om sitsarna med och tyckte att gamla avskavda vita färgen på stolarna hade gjort sitt.

Jodå, de nymålade stolarna med sina nya dynor blev bra. Men... nog är bordet väldigt vitt... och opersonligt på nåt sätt? Den gamla idén om att...

... ta bort de tre lager färg skivan är målat med blev plötsligt helt nödvändig. Och såklart när det gäller mig ska det ske på stört. Först försökte jag skrapa bort färgen. Helt omöjligt. Min lokala färghandlare rekommenderade en miljövänlig färgborttagningsgele, Paint remover, men han sa också att eftersom jag målat med akrylfärg så skulle det inte räcka med ett lager.

Det gjorde det inte heller. Fyra strykningar med plast över och skrapade mellan varven fick jag göra. Men det gick och fram kom gamla fina skivan... varför i jösse namn målade jag bordet överhuvudtaget en gång?? Tycker om brytningen mellan skivans bruna trä och benens vita färg så därför lämnar jag dem vita. Bordets själ har fått komma fram igen. Som synes så är andra halvan under arbete. När den är klar, så tänkte jag använda mig av Bivax balsam som jag provat till tidigare avlutade möbler med bra resultat. Snart kan jag visa hur det blev.

Så kan det gå i min värld när nytt tyg till stolsistarna får hela köksmöbeln att förändras. Du är för petig tycker säkert många... tycker inte jag!

Glad Valborg önskar jag er. Här är det eldningsförbud så brasan får i år njutas genom teven.

Före och efter

Ni som följer min blogg vet att jag har ett gammalt olivträd. För er som är nya kan jag berätta att jag köpte det 1996 som en pytteliten planta som följde med om man köpte en olivoljeflaska. För övrigt min första olivolja, inte så vanligt i matlagningen för 23 år sedan. Jag skötte den lilla plantan som mina vanliga krukväxter och den överlevde vintrarna på fönsterbrädan... ovanför elelementet utan att tappa bladen. Den växte ur krukan och jag måste börja beskära den, ibland gjorde jag det på hösten, ibland på våren. I början stod den inne i fönstret året om, på senare år fick den komma ut i trädgården eller på balkongen under sommaren. Aldrig har den blommat men det gör inget, jag är så glad över den ändå.

Nu beskär jag mitt träd igen. I år planterar jag inte om, det får stå kvar i krukan det fick förra året... eller om det var förrförra? Vill du se hur jag hårt jag brukar beskära i samband med omplantering kan du klicka här.

Nu står den på balkongen och verkar må bra. Nog är det en annan sorts oliv än de hårt framdrivna som säljs numera? Skulle vara roligt att veta om det finns fler därute som har ett träd som är över 20 år.

Ha en fin helg!.

Livet är härligt!

Vilken påskhelg vi fick! Sol och värme över hela landet. Och det verkar hålla i sig, tack för det.

Siri och jag har invigt balkongen flera gånger om. Hon älskar att ligga på torra jorden i sockerlådan där jag tänkt plantera röda pelargoner så småningom.

Mitt gamla olivträd tål att stå ute från och med nu. Det blir knappast så många minusgrader på nätterna längre. Pelargonerna däremot har fått komma ut på tillvänjning en stund varje dag. Då blir de vana vid solen och slipper att få röda blad.

En annan plats som passar en prinsessa är mattes stol. Det gäller att komma först!

Jag tycker om vita blommor som syns mot jorden. Sex vita penséer har jag satt ner i krukan där klematisen 'Summer snow' har övervintrat. Till min glädje ser jag små mjuka skott bryta fram i grenvecken, den är nu inne på sin fjärde sommar här. Första året vintertäckte jag krukan efter konstens alla regler, andra året glömde jag och denna vinter struntade jag i täckningen. Det går bra ändå tydligen.

Nu håller vi tummar och tassar att det inte blir något väderbakslag. Men riktigt säker kan man aldrig vara. Medan Siri spanar passar jag på att ta vilstolen, har några sidor kvar i en bra bok som jag bara måste läsa ut. Livet är härligt!

Må så gott i solen!

Påskkram till er alla!

Det verkar som om påskhelgen kommer att bli varm och solig. Så skönt för oss alla, speciellt för oss som behöver extra D-vitamin. Min balkong är städad och redo, vita penséer är planterade och skira tyllgardinen uppsatt mot insyn. Nu tror jag ju inte att aprilvädret är över än men jag kan inte låta bli att greja lite. Inne är det som vanligt sparsmakat med påskpynt. För mig räcker det med tuppen på kökshyllan framför den gula bedagade renfanekransen. Men god påskmat gör jag inte avkall på... Och så ska cykeln äntligen fram!

Glad påsk på er!

Resultatet av idén och firandet av en sladdis

Som så många förstod så blev det ommålning av mormorsstolarna. Jag valde att måla dem svarta. Två av dem är riktigt skruttiga men med lite färg så syns det inte lika väl. De får hålla tills de trillar sönder. Då ska jag leta efter gamla leksandsstolar.

Riktigt prydligt blev det. Och kul med lite nytt... fast gammalt.

Ombyte förnöjer... i alla fall mig!

I lördags firade vi dotter Lisas 40-årsdag genom att kidnappa henne på förmiddagen och dra iväg till Hallstahammar och Åsby Hem och Trädgård. En lyckad dag som avslutades på kvällen med överraskningsfest med närvaro av hela klanen. Jättekul! Och att min lilla sladdis uppskattade dagen mycket det märktes genom både skratt och tårar. Inte bara av 40-åringen kan jag säga. Hjälp, vad tar tiden vägen? Åsby Hem och Trädgård kommer att besökas fler gånger... här kan du få mer info.

Hoppas värmen kommer så att jag kan städa balkongen innan påsk. 

Ha en fin början på påskveckan!

Italienskt lantbröd... favorit i repris

På allmän begäran, nåja, en bloggläsare ville ha mitt recept på Italienskt lantbröd, jag har ju bloggat om de enkla goda bröden flera gånger. Så här kommer det i repris.

Italienskt lantbröd
25 gr jäst
6 dl ljummet vatten
1 msk olivolja
3/4 msk salt
1,3 l vetemjöl

Lös jästen i vattnet, tillsätt salt, olivolja och så mjölet i omgångar. Jag kör med degkrokar på elvispen några minuter tills degen känns lagom. Stjälp ut direkt på bakbord och knåda lätt, gör två längder som vrids och läggs på plåt under duk. Jäs minst en timme och grädda i 250 grader i ca 15-20 minuter.

Trevlig helg önskar jag er alla.

Det ena ger det andra...

Det började med att jag bestämde mig för att det slitna linnetyget som suttit på köksstolarnas sitsar skulle bytas ut. Det hade gjort sitt efter många års trogen tjänst. Inte bara en gång hade det sprättats av, tvättats och stiftats på igen. Så jag tog en promenad till fina inredningsbutiken Kol & Rosor (3000 steg i sakta mak, hurra!), affären där det finns mängder av underbara tyger att välja på.

Men jag visste vad jag skulle ha, ett rutigt svart och linnefärgat tyg i stadig kvalitet. När jag kom hem tog jag av alla sitsarna och tänkte börja sprätta av det gamla tyget... Tittade med nya ögon på mormors slitna stolar och fick en idé...

Ja, nog är det lätt att det ena ger det andra. Fortsättning följer...

Tips på en fantastisk roman

Måste bara tipsa om en roman som jag inte kan sluta tänka på. Jag läser väldigt mycket, är allätare, och speciellt nu under min konvalescenttid har jag frossat i alla möjliga sorters böcker. Till och med läst om vissa böcker i min bokhylla har jag. Men, som sagt, ingen av dem har berört mig mycket som Små eldar överallt, av Celeste Ng.

Det är ett familjedrama som utspelar sig i den lilla staden Shaker Heights i Ohio. Baksidestexten sammanfattar innehållet bra... Hur kunde allt gå så snett i en så lycklig familj som Richarssons? Och när tändes gnistan som fick Shaker Heights att sjuda av konflikter? Var det när Mia Warren flyttade in i kvarteret med sin tonårsdotter Pearl i släptåg? Eller började det redan vintern innan, när ett spädbarn hittades övergivet i en kartong utanför en brandstation?

Lyckliga du som har den kvar att läsa!

Jag vet!

Solen silar vackert in genom persiennerna i min lägenhet. Jag bor högt upp, har fönster i tre väderstreck och inga hus som skymmer solen så persienner är ett måste. På gott och ont. Drar upp dem så fort det blir molnigt, jag älskar ljuset. Med andra ord gör jag inget annat än drar dem upp eller ner om dagarna. Men så har jag inget annat för mig heller. Mitt nya knä begränsar fortfarande min rörlighet... även om det går framåt. Det gör det. Men... det går så lååångsamt! Jag vill bli återställd NU! Ja, jag vet. Sex veckor nu sen operationen. Små promenader har jag börjat med, senast runt Kristineskolan, 925 steg. Snart ska jag våga mig upp på cykeln.

Jag läser, stickar, tränar, ser på tv, drar persiennerna upp och ner... och väntar. Längtar så efter att få ett rörligt liv igen. Jag vet att jag ska ha tålamod. Jag vet!

Hoppas ni har det bra.