Ett oskrivet blad ligger framför oss!

Med de spröda stjälkarna av den sista multiflorahyacinten vill jag tacka detta året på dess sista dag. I morgon går vi in i ett nytt decennium, tio nya år av oskrivna blad. 2020. Det låter så rekorderligt på nåt sätt. Tjugotalet. Vi har pratat om tjugotalet förr. Det glada... hoppiga, jitterbuggiga. Hoppas det här också blir glatt... men mer stabilt.

På nyårsdagen för fem år sedan fick jag nycklarna till min lägenhet här på Bergmästaregatan. Så lycklig jag var att just jag fick den bland så många sökande. Tänk att det redan har gått fem år! Jag trivs så bra här under takåsen med fin utsikt åt alla håll, främst över Läroverksparken vars årsskiftningar jag kan följa på bästa parkett genom vardagsrummets hörnfönster.

Idag njuter jag av de sista skälvande timmarna av 2019 och ser fram mot det nya tjugotalet. Men som så mycket annat, det blir vad vi gör det till... var och en av oss. För egen del bestämmer jag mig för att det blir det bästa året nånsin! Visst sa jag något om ett oskrivet blad?

Tack för det gamla året och Gott Nytt År till er alla!

Krans av fårull

God fortsättning på julen! Lite mellandagspyssel har jag ägnat mig åt. På julmarknaden i byn Österå utanför Falun köpte jag en kasse fårullsspill från Österå fårgård. Någon gång ska jag göra en krans av ull, tänkte jag.

Igår fick jag lust att plocka fram kassen. För att få en stomme snodde jag ihop en rundel av dubbel najtråd som jag klädde med tussar av ullen med hjälp av tunn bindtråd. Det var ett enkelt och jätteroligt pyssel. Om jag får lust till fler kransar så räcker ullen lätt till två till!

Och förstås kunde jag inte låta bli att knyta i ett svartvitt leksandsband. Idag ska jag ge den till min kära svägerska som fyller år och bjuder mig till traditionell lutfiskmiddag varje annandag. Kul att kunna ge bort något som jag vet hon kommer att tycka om.

Hoppas ni har en fin juletid. Det har jag!

Juletider

Det doftar av hyacint och pepparkaka, Janssons frestelse och köttbullar. Juletiden är här! Jag har det lättsamt och gör bara det jag vill. Har pyntat med mina gamla pappersstjärnor och god jul-girlang, åren har gjort dem lite tilltufsade. Det gör ingenting, vem är inte lite tilltufsad av åren? Julafton tillbringas i år hos dotter Anna. Vi har knytkalas och alla bidrar med sina rätter. Jag får alltid de inlagda sillarna på min lott.

Nu njuter vi av allt det goda och fina. Jag önskar alla mina läsare en riktigt fin julehelg... med lagom av allt.

God Jul!

Kol och Rosors Verkstad

Kol och Rosor ni vet, de som säljer mina böcker och som jag pratat om så mycket? Tänkte visa lite bilder från den magiska butiken. Den heter egentligen Kol och Rosors Verkstad men i folkmun kallas den Kol och Rosor. Lise-Lott Långberg som startade den för många år sedan är sömmerska och inredare med fingertoppskänsla. En sann entreprenör som brinner för sitt yrke.

Hon hjälper till med inredningstips, syr upp gardiner på beställning och har stor passion för kuddar. Lise-Lott klär om möbler och stylar hemma hos folk, och så syr hon de mest underbara linneklänningar i egen design. Hon har kunder över hela landet. Om man kommer in i butiken blir man så inspirerad och går sällan ut tomhänt. Här kommer några inspirationsbilder från butiken. Ett par av dem är hennes egna.

Och mitt i butiken, inte gömd utan väl synlig, sitter hon i sin verkstad och syr mellan kundbesöken. Och om man inte hittar sitt inredningstyg här, så gör man det aldrig!

Det var här jag signerade Harriet och Olle, min nysläppta roman. En så rolig dag det var. Av mina böcker blev inga bilder tagna, typiskt! Gör ett besök om du är i krokarna. Slaggatan 29 i Falun är adressen.

Ha en fin dag!

Döttrarna mina

Den här fantastiska tulpanbuketten fick jag av döttrarna när Harriet och Olle, min femte roman, var klar. De tycker det är lika roligt som jag.

Mina tre döttrar är så fina mot sin mamma. De bryr sig. Jag är lyckligt lottad som har dem så nära... både hjärte- och avståndsmässigt. De vill ha mig med fastän jag spjärnar emot ibland. Ändå sliter vi inte på varandra. Vi har luft i vår relation.

Tack, döttrarna mina!

Identitet

 Jag tänker mycket på det där med identitet. Och speciellt vad man vill förknippas med.

När jag tog fram min gamla kopparkaffepanna så slog det mig, precis som den är jag. Lagom medfaren och lite tillbucklad, lätt att hälla ur, oputsad... men som fortfarande håller glöggen varm. För det är som glöggkanna jag använder den. Och precis som knoppen på locket känner jag mig, lite tillknölad av åren men fortfarande har jag greppet i behåll. Jag har erfarenhet, jag har förmåga att överse med en massa saker som slukar energi och jag kan bestämma helt själv hur min dag ska bli. 

För flera år se slutade jag putsa mina kopparprylar. De är vackrast med patina. Inte vill jag ha dem blänkande, nej patinan som åren ger är vackrast tycker jag. Därför vill jag gärna identifiera mig med mormors mors gamla kaffepanna. Vi har patina. Och tänk vad vi har varit med om, både den och jag!

En god tredje advent önskar jag er.

Jag är överväldigad!

Tack alla! Jag är jätteglad över att så många vill köpa min femte roman, Harriet och Olle. Framförallt är det roligt att så många som redan läst mina tidigare böcker vill läsa denna också. Just nu är ryggen rakare än någonsin!

Jag packar och skickar så fort jag kan. Denna gång har jag frångått min egen inslagning med brunpapper och snöre, trots att det är roligare både att skicka och att få. Jag tänker mer praktiskt denna gång och använder postens blå påsar. Där får två böcker plats till samma portokostnad som en och utan skrymmande tillägg.

På lördag, den 14 december, signerar jag böcker mellan 11-15 hos fina butiken Kol & Rosor på Slaggatan 29 här i Falun. Välkomna!

Förutom hos Kol & Rosor finns min bok att köpa på Akademibokhandeln här i Falun. Och genom min blogg, förstås. Läs mer här.

Tack än en gång!

Harriet och Olle är här!

 

Den har kommit nu! Tryckt och klar och jag kan hålla den femte boken i min hand! Lika fantastiskt känns det varje gång och lika pirrigt... vad ska mina läsare tycka? Själv älskar jag den... såklart!

Harriet och Olle är en lågmäld feelgood-roman som handlar om hur livet förändras när tillfälligheter blir händelser som ingen väntat sig. En berättelse om uppbrott, insikt, glädje och kärlek, blandat med smörstekta abborrfiléer, lite tjärdoft... och en gammal cd med Chet Baker.

Ett sammandrag ur boken...

Harriet lever i ett äktenskap där hon materiellt sett har allt hon kan önska sig men där hon känner sig kvävd och själsligt förminskad. Hon har aldrig riktigt passat in i det liv hennes man vill leva. Hur ska hon någonsin kunna göra en förändring utan att såra honom? Hon borde vara tacksam över sitt fina liv! Men en dag går det inte längre...

Olles morgon börjar oftast på samma sätt. Först frukost, sedan en pipstopp på verandan medan han funderar över hur dagen ska bli. Han delar sitt förnöjsamma liv med katten Frank i stugan vid sjön. Där odlar han grönsaker, funderar på att skaffa bin, fiskar från ekan och övar på att lära sig spela munspel. Och under de långa mörka vinterkvällarna täljer han slevar och en och annan skata i lugn och ro framför brasan.

Om du vill köpa Harriet och Olle så mejla mig och uppge namn och adress så ger jag dig mer information. Boken är på 308 sidor och kostar 189:- plus PostNords frakt 59:-. Min mejladress är evamari4@telia.com Jag signerar boken, men om du vill ge bort den i present eller julklapp och vill få ett annat namn skrivet än ditt eget så berätta det tydligt i mejlet.

Harriet och Olle finns dessutom att köpa på Kol & Rosor och hos Akademibokhandeln här i Falun.

Är du sugen på någon av de tidigare böckerna, Café Trädgårdslyckan, Livet efter Mats, Jag är Nora och Piongården så kan du köpa dem också.

Önskar er fina dagar!

Underbar morgonrodnad

Underbar morgonrodnad genom kattnätet på balkongen, svår att fånga för verklighetens färger gör inte bilden rättvisa. Vi har snö, det är kallt och krispigt, december kan inte börja bättre. Kanske sol idag också?

Lugnet har lägrat sig efter söndagens adventskaffe för de mina. Så roligt att alla vill komma, det är alltid så trevligt att träffas... men skönt när de går hem igen. Jag är nämligen en riktig ensamvarg som trivs med min självvalda ensamhet. Nåja, jag har ju sällskap av Iris förstås. Lagom för mig! Men jag älskar mina fina och alla de upptåg de drar iväg mig på. Jag är väl omhändertagen, inte alla förunnat. Tänker på dem som är ensamma och vars värsta helg snart är här, som inte har någon alls som bryr sig. Eller som inte har någon att bry sig om... kanske ännu värre?

Nu ska symaskinen fram, igår på stan så hittade jag nämligen en klänning som jag, pang, föll för. Sällan det händer, nu har jag en ny julklänning! Eller snart, först ska den sys upp, såklart är den för lång för en kortis som jag.

Decemberkram till er alla.