Nu börjar den roliga tiden!

Trots förra årets föresats att inte så ett enda frö i vår så skrotade jag raskt det dumma beslutet. Bara en endaste sådd med kryddtagetesfrön bestämde jag och letade frön på Plantagen, utan resultat. Tänkte, då tar jag årets första cykeltur till Lövhyddans trädgård utanför stan som jag vet har ett brett frösortiment. Men tursamt så tittade jag först i min lilla resväska...

... där jag har mina fröer, de där som jag flera år tänkt fröbomba någon rondell eller park med, och tur att jag inte gjort det! För där låg ett kaffefilter med just... kryddtagetesfrön! Glömda och förmodligen flera år gamla eftersom jag inte märkt dem med året jag tjuvade dem, för jag är, eller i alla fall var, en frötjuv av rang.

Nu är de sådda och vill de inte gro så gör det inget. Det finns plantor att köpa i handelsträd-gården när säsongen börjar. Men jag har fått stoppa fingrarna i jorden en stund. Och hålla några frön i min hand. Fröna som är kvar räcker i många år...

                                                                                                                                                      Bild lånad från Impecta

Så här ser de ut. Och hela växten är ätlig och blommorna är hur dekorativa som helst i en sallad eller strösslade över en maträtt. Smaken är kryddig och god. Om ni vill se dem makalöst blommande så kika in här hos fantastiska Isas trädgård. Isa är en stor entusiast och inspiratör som fått det ärofyllda uppdraget att designa en av balkongerna på årets trädgårdsmässa Nordiska trädgårdar den 7-9 april!

Jag har alltså börjat planera lite smått för min balkong. Och jag tror banne mig att jag ska ha en hel del gult i år! Tänk, för några år sen skulle jag aldrig tänkt tanken ens! Det visar sig, än är det inte färdigtänkt i mitt huvud. Och så måste jag ju vänta in och se resultaten av mässans inspirationsbalkonger, och framförallt... Isas!

Mina fina kvistar jag visade här på bloggen förra veckan tog slut innan några blad orkat fram. Kanske spröten i de knoppar som öppnades var blommor? Vet fortfarande inte vad de härstammar från för träd.

Må gott och känn vårvindarna!

En gammal nalle... och några tankar om livet

När jag är mitt uppe i nånting som engagerar mig starkt så glömmer jag det vanliga vardagslivet för en stund och när det sen återvänder blir det för ett tag ett tomrum. Efter en tid när jag landat igen infinner sig lugnet, just det som jag värderar mest... det självvalda lugnet. För även om jag tycker mycket om uppståndelsen runt mig med min publicering av Livet efter Mats, så tycker jag ännu mer om min vanliga vardag. För jag är en ensamvarg. Som egentligen inte vill synas... bara lite.

Hela mitt liv har jag tyckt om att vara ensam. Under alla mina vuxna år har jag haft många runt mig men ensam har jag aldrig varit. Jag har haft förmånen att få en fin uppväxt med en älskad lillebror och två fina föräldrar, fått tre fantastiska döttrar, haft bra och utvecklande yrkesår inom olika genrer, varav de sista och roligaste 20 åren som grafisk formgivare. Jag har förverkligat drömmar genom att öppna butiken Farbror Claes, sysslat med keramik och framförallt kunnat börjat skriva... på allvar. Jag har rest en del, främst till härliga Kreta, men också till många storstäder främst genom jobbet. Nog är jag lyckligt lottad när jag vänder blicken bakåt. Men livet har inte bara varit en dans på rosor. Många svåra stunder har funnits. Kanske genom dem har jag blivit starkare? Det sägs ju att man inte vet vad harmoni är förrän man upplevt avgrunder. Yin och yang. Svart och vitt.

Att få uppleva sin vardag med glädje är inte alla förunnat. Att få känna sig skapligt frisk varje morgon. Att se att de närmaste mår bra och känna tacksamhet. Att kunna somna i ro på kvällen. Att förundras varje dag att just jag får ha det bra. Att kunna njuta av min självvalda ensamhet och ha förmåga att uppskatta de minsta glädjorna. Det är mitt liv. Som jag valt att leva. För i slutänden är det bara jag som kan leva just mitt liv.

Nu tänker jag fortsätta med det ett bra tag till. Kommer att göra det jag tycker är viktigt. Att unna mig att leva.

Det här blev ett helt annat inlägg än jag menade. Tänkte bara visa min gamla nalle som följt mig genom livet. En bild som jag återupptäckte genom min bloggvän Agneta, MårsArt. Tack för din givmildhet Agneta!

Hoppas ni också har det bra och trivs med livet.
Kramar från Eva-Mari

Vad månde bliva?

Bokmässan i lördags blev jätterolig och jag sålde tillräckligt många böcker för att känna mig nöjd. Det strålande vårvädret gjorde kanske antalet besökare mindre än förväntat. Men, jag är som sagt nöjd. Har tyvärr inga bilder som är värda att visa. På mitt bokbord hade jag i alla fall de här kvistarna som kommer från ett av Läroverksparkens beskurna träd.

Som små hårda knyten sitter knopparna gruppvis tillsammans och bara väntar på att spricka ut. Är det nån som vet vad kvistarna kommer från för träd? Har jag sån tur att knopparna innehåller blommor? Nåja, det visar sig... kanske redan under dagen?

Ha en ny fin vårvecka!

Laddar inför bokmässan!

På lördag den 11 mars ska jag vara med på Dalarnas bokmässa. Jätteroligt ska det bli!

Där säljer jag min feelgood-roman Livet efter Mats. Mässan äger rum på Dalarnas museum här i Falun och är öppen mellan 10.00 och 16.30. Här kan du läsa mer om vad som händer under dagen. För jag är inte ensam!

Om du vill köpa min bok så går det bra genom bloggen också. Klicka här så får du mer info.

Skulle vara så roligt om du kom förbi och hejade. Välkommen!

Detaljer

Häromdagen klädde jag om sitsarna till matrumsstolarna med naturfärgat linnetyg från Åhléns. Tycker om deras stadiga kvalité. Det var dags, för det gamla tyget som hängt med många år var urblekt och hade gjort sitt. Men... när det var klart tyckte jag det såg lite fattigt ut. Tyg hade jag kvar så jag sydde långa knytband som jag knöt fast runt ryggstödet.

Fusk... men enkelt, roligare och mycket finare! Nog är det de små detaljerna som gör det?

Så måste jag återigen visa min vackra Chirita Kazu. Den är otrolig och blommar länge, minst två gånger per år. Köpte den som pyttigt skott på en loppis för flera år sen.

Det här är klasen på en stängel! Just nu har den tre men jag ser att fler är på väg. Den är kusin med saintpaulian och kan förökas med bladsticklingar... vilket jag borde försöka. Vill gärna ha fler Chiritor!

Nu har sportlovet och Vasaloppet varit, nu är det fritt fram för våren. Jag längtar efter min cykel! Måtte snart snön försvinna. Nu har den ju gjort sitt för i år...

Må så gott!

Tillbaka hem igen

De gamla 40-talsfåtöljerna har bott hos dotter Anna i 15 år. Mesta tiden i hennes förråd. Jag ropade in dem på auktion och klädde om dem för länge sen. Nu har de kommit tillbaka till mig.

Jag gillar dem och tycker de passar framför bokhyllorna. De behöver omvårdnad, både under och över. Men inte just nu. Jag tycker om dem precis som de är. Sköna är de att sitta i också. Den stora klumpiga fåtöljen med fotpall sålde jag på Blocket utan saknad. Och den gladde familjen som köpte den. Hurra för Blocket!

God helg önskar jag er!

Nu blommar hon igen...

... porslinsblomman! Uppe i taket blommar hon med flera blommor just nu. Min urgamla porslinsblomma som bara får lite ny jord på toppen av krukan varje vår! Ett under är vad det är! Jag vet inte vad det är för sort, inte så vanlig iallafall har jag förstått. Nån som vet? Jag är så glad över att hon efter så många år började blomma förra året. Väldoften fyller hela lägenheten... nästan väl mycket för mig som är lite doftkänslig.

Så här ser bladen ut. Många barn har gamla mamman gett och även ett av dem har satt knoppar nu ser jag.

Nu ska jag bege mig ut i snövädret till en studiecirkel jag börjat i... intressant och helt okända landskap för mig. Berättar en annan gång när jag fått lite mer kött på benen.

En fin avslutning på februari önskar jag er!

Merja visste att det var en Hoya pubicalyx, tack för det Merja!

När tv:n får bestämma

Jag har gjort en liten ommöblering i vardagsrummet. De flesta av oss som är inredningsintresserade suckar över att tv:n får bestämma hur vi ska möblera.

Tidigare hade jag tv:n på en låg bänk som nu kommer att hamna som blombänk på balkongen i sommar. Istället lyfte jag den till högre höjd ovanpå en av bokhyllorna. Det känns bra att få lyfta blicken i stället för att sänka den. Fast ändå tycker jag att den får ta för stor plats i rummet. Men inte vill jag vara utan Mandelmanns, Ernst eller Badhotellet! Inte heller den nya serien på ettan, Hotel Halcyon, ni missar väl inte den?

När man flyttar tv:n så är det ju tusen sladdar till alla apparater som följer med. Jag lyckades få ihop alltihop rätt men bara tack vare att jag fotade inkopplingarna före. Hur som helst så samlade jag rauter, sladdhärvor och skarvdosor i en gammal spånkorg. Modemet lutade jag bredvid korgen (...eller är det rautern?). Som lock lade jag på en lämpligt stor bok. Förmodligen finns det numera system som inte fordrar de här sladdhärvorna. Men jag är lite gammalmodig och är ingen som helst tekniknörd. Jag är glad bara det fungerar!

Redan fredag igen. Men vilken dag! Solen skiner från en blå himmel och det är minus sex nu på morgonen. Idag blir det en längre promenad... med broddar. Trodde jag inte skulle behöva dem mer men hej vad jag bedrog mig!

Hoppas ni har en lika fin dag.
Trevlig helg!

Något att sätta tänderna i...

Ärtskott är lätt att grodda själv och jag har kommit igång med första skörden. Härliga att klippa och lägga på mackan eller på tallriken. Varje sådd brukar ge två skördar. Tänk så mycket liv en liten torr gul ärta ger!

Sen kan jag inte låta bli att visa...

... Livet efter Mats uppskyltad i Akademibokhandels fönster! Jag smyger förbi ibland... så stolt!

Ha en fin vecka!

Kvistarnas tid är här!

Första kvistarna plockade jag under härliga solväderspromenaden igår. Ett vårtecken så gott som något. Jag hade sån tur så jag kunde plocka från några nedsågade träd som så lägligt låg precis intill promenadvägen vid Kålgårdsparken. Men vad det är för kvistar vet jag inte. Ser nästan ut som något mjukt ska spricka fram, om man tittar noga. Någon sälgsort kanske?

Jag som älskar kvistar, grenar och ris av alla de slag har min tid nu. Efter tulpantiden, som ju inte på minsta sätt är slut, så tycker jag det grafiska intrycket som några kvistar tillför i inredningen är så vilsam.

Letade länge efter skatorna som brukar få plats bland de första kvistarna, utan resultat. Har ingen aning om var jag lagt dem. Så här såg de ut förra året. Nåja, de dyker säkert upp när jag letar efter nåt annat.

Åh, vad jag önskar att det soliga vårvädret fortsätter... länge. Idag ska jag dricka mitt eftermiddagskaffe på balkongen tror jag!

Ha en skön dag ni också!

Ett hjärta till er!

Ett mjukt och ulligt hjärta vill jag ge till er alla!

Ett rosa molnhjärta... för att ni är så snälla och ger mig så fina ord om Livet efter Mats. För att ni har gett mig tron på mig själv som skriverska. Jag vill hellre kalla mig skriverska, författare låter så högtravande... så prestationsallvarligt på nåt sätt. Jag sysslar med skriverier, då är jag en skriverska, eller hur? Ett ord som egentligen inte finns... nu bestämmer jag att det finns! Ni ger mig mod att vilja fortsätta skriva, Nora väntar otåligt på sin tur, men hon får vänta till hösten. Just nu vill jag bara njuta av allt ståhej som Livet efter Mats ger... och av att våren är på väg.

Tack för de fina kommentarerna ni alltid ger och för de rara mejlen ni skriver. Utan er vore min tillvaro mycket tråkigare. Genom bloggen får jag visa en liten snutt av mitt vardagsliv och får tillbaka en liten del av ert. Tack för att ni ger mitt liv en extra guldkant.

Hjärtekram till er!

Innan det är försent

Tulpaner i förfall... jag tycker de är så vackra. Den här sorten har doftat gott hela tiden, nu är doften än mer intensiv. De vet nog att slutet är nära och måste anstränga sig till det yttersta... innan det är försent. Jag hoppas de håller ut någon dag till. Men att hitta en doftande sort är svårt, oftast är de helt doftlösa.

Medan jag njuter av tulpanernas förfall stickar jag strumpor. Och tänker. En oslagbar kombo!

Njut av tillvaron. Snart är det vår!

Februarisöndag

Efter födelsedagskalaset hos dotter Anna, som vanligt med jättegott kaffebröd, pysslade jag med ljusåtervinning. Jag tog fram mina sparade ljusstumpar och smälte dem i konservburkar i vattenbad, knåpade med ljusvekar i diverse små glasburkar som jag försiktigt fyllde med massan. Fem burkar nya ljuslyktor blev det. Och var passar ett leksandsband bättre?

Sen fortsatte jag med min strumpstickning, något av det mest rogivande jag vet. Efter allt omtumlande som hänt sista tiden behöver jag varva ner och låta tankarna vandra.

I detta tråkväder håller jag mig inne utan dåligt samvete. Det ska kännas roligt att promenera. Måtte solen snart komma!

En fin vecka önskar jag er.

Att våga knuffa bort Jante från axeln

Det är inte lätt att framhäva sig själv. Speciellt inte för en duktig flicka född på 40-talet. Du ska inte tro att du är nåt! Förhäv dig inte! Håll dig i bakgrunden! Det går aldrig! Var nöjd med det du har!

Jag har kommit till en punkt när jag tränat mig att tro på mig själv. Jag kan. Som jag tidigare skrev... mina vingar bär. Jag är någon... alldeles av mig själv har jag gjort nåt jag är stolt över. Jag kan!

Kanske är det åldern? För nog blir man klokare med åren, lär sig tycka om sig själv. Får större insikt om livet och det viktiga... att leva här och nu.

Jag vågade göra det som bara jag kunde, jag knuffade en jättestor Jante från axeln och för säkerhets skull trampade jag ner honom i gruset också. Visst pep han och spjärnade emot. Men nu är han borta!

Och vet du... kan jag så kan du. Vad det än månde vara.

Nu kan man köpa Livet efter Mats i vår lokala Akademibokhandel här i Falun också! Så himla kul! Och genom bloggen så klart. Läs mer här.

Ha en särdeles härlig februarihelg!