Vill du läsa min bok?

Jag lever i en redigeringsbubbla just nu och varken ser eller hör! Nu, när jag bestämt mig för att ge ut min bok i egen regi, så har jag bara detta i huvudet. Det är så roligt att äntligen komma till skott! Jag började skriva i oktober 2013 och skrev från och till under två år. Sen har den legat tyst och stilla... och bidat sin tid.

Som sagt, nu tar jag tag i min egen utgivning och genom att kasta frågan rakt ut så här, hoppas jag få ett hum om hur många som är intresserade av att läsa den, och därmed vilja köpa boken när den är tryckt och klar.

Boken, som heter Livet efter Mats, handlar om Anja Larsson som drivit tygaffär och syateljé i många år och vad som händer i hennes liv när hennes man plötsligt dör. När chocken lagt sig och hon tagit itu med allt praktiskt, dyker något upp,... något hon med facit i hand innerst inne anat. Den handlar också om hur hon och hennes väninnor sätter sprätt på tillvaron genom att öppna Söderhamns första pannkakeria, men också om hennes kolonilott och om oväntade händelser, många kramar... och kanske lite kärlek? Viss anknytning finns till min förra bok Café Trädgårdslyckan. Alltså en feelgood-roman med spår av svärta.

För att kunna beräkna upplagan (som inte blir stor), skulle det vara roligt att veta om du är intresserad av att köpa boken när den kommer ut i januari? Priset är inte fastställt ännu men blir helt överkomligt! Boken kommer endast att säljas via bloggen och på Dalarnas bokmässa i Falun den 11 mars 2017.

Skriv en kommentar om du är intresserad, eller skicka ett mejl, adressen finns i högerspalten. Det är absolut inte minsta bindande, jag vill bara få veta om jag ska öka på upplagebeställningen, host host! Och tänk, några beställda har jag redan!!

Har inte gjort minsta advent ännu, förutom hyacinten och en och annan ljusslinga, men på lördag är allt framme! Härmed vill jag önska er alla en fin första advent.

En härlig helg i bruksmiljö

Vi fick en underbar helg tillsammans, mina tre döttrar och jag på Högbo Bruk utanför Sandviken. Vi bodde på brukshotellet som var helt fantastiskt vackert. Jag tog många bilder men ingen blev riktigt bra så dessa är lånade från deras hemsida.

Omgivningarna är så vackra och det finns en mängd aktiviteter att utöva och många sevärdheter som smedja, glasblåsare, keramiker, gårdsbutik, Björk & Berries doftcenter, caféer och så det fina brukshotellet.

Det fanns hur mycket som helst att välja av på frukostbuffén. För att inte tala om fikabuffén! På lördags-kvällen åt vi en fyrarätters middag... hjälp så gott! Efterrättsbuffén är omtalad kan jag säga!

Allt är så smakfullt och välskött. En ren njutning att vara gäst på detta fantastiska ställe. Tack dotter Åsa som tog med oss dit. Här kan du läsa om brukshotellet och här kan du läsa om Högbo Bruk.

Just nu redigerar jag min kommande roman för fullt! Har tagit beslutet att ge ut den i egen regi. Mer om detta berättar jag snart.

Ha en fin kväll och en bra ny novembervecka. Snart är det advent!

Medan jag väntar...

Det är ju precis nu vi behöver allt som kan lysa upp mörkret. I väntan på advent och alla stakar och stjärnor har jag satt en liten ljusslinga under glaskupan som står på hörnskåpet i sovrummet. Den lyser dag som natt och jag tycker den blir ännu vackrare om ett tag när batteriet blir svagare. Sällskap har den av fotot av min kära far och av mig som treåring.

Min tillvaro är lite suddigare än vanligt just nu. Ögonåkomman jag känt ett tag är förmodligen en ögonkatarr. Jag håller på att behandla den och än en gång blir jag påmind om att små sår och gamla vänner ska man inte förakta.

Under helgen ska döttrarna och jag ut på äventyr igen. Vet inte riktigt vart... bara att vi ska ha nattlinne med.  Jag har stora förväntningar!

Ha en riktigt fin helg!

Saffranstider

Advent närmar sig och då är Karins mjuka saffranskaka ett måste. Den började bli tradition redan på jobbet när Karin varje advent bjöd oss, sina arbetskamrater, på just den kakan. Oj, vad vi längtade till just den fredagen, hela året längtade vi! Sen dess har den också blivit tradition här hemma. Ingen advent utan Karins jättegoda saffranskaka! I år tjyvstartade jag... för jag blev såå sugen. Jag bakar så gärna en ny till adventsfikat!

Varsågod, här är receptet.

Karins mjuka saffranskaka
100 gr rumsvarmt smör
2 dl strösocker
2 ägg
4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
0,5 gr stött saffran
2 dl varm mjölk
En skvätt starkt kaffe

Vispa smöret med sockret, tillsätt ett ägg i taget.
Häll i saffran och kaffeskvätten och vispa pösigt.
Blanda mjölet med bakpulvret och rör ner det växelvis med mjölken.
Blanda allt noggrant och häll smeten i smord form och grädda i 175 grader.
Ta ut formen efter 5 minuter och strö pärlsocker (och hackad mandel om man vill) ovanpå och grädda kakan ytterligare i 35 minuter eller tills den känns torr. Innan ni skär upp den, låt den kallna helt.

Är det fler än jag som känner sigt förkyld i ögonen?  Det kliar och tåras och känns grusigt, speciellt i det högra. Jag är inte det minsta allergisk och har inte heller börjat med någon ny mascara eller ansiktscreme. Har känt såhär över en vecka nu. Jag tror jag måste ta en bit saffranskaka till...

Önskar er en bra onsdag.

Som sammet för själen

                                                                                                                                                  Bild från nätet

Musik är viktig i de flesta former, jag är allätare och kan lätt förälska mig i olika artisters framförande. Jag har många favoriter. Så länge jag minns har jag fascinerats av stråkinstrument. Kanske då mest violin och cello. Stråkmusik rätt framförd är som sammet för själen.

Därför passade jag på när Dalarnas Orkesterförening uppförde Beethovens femte symfoni, den så kallade Ödessymfonin i ett fullsatt Kristinehallen i lördags. Och jag fick mitt lystmäte uppfyllt! Än är hjärnan sammetsfylld av Beethovens Symfoni nr 5 i c-moll och av Violinkonsert i d-dur med gästsolisten, violinisten Anja Röhn. Så fantastiskt!

Jag hann precis hem till Så mycket bättre, en helt annan form av njutbar musik, så mycket gott och olika det finns att lyssna till! Intressant att höra hur de tolkar varandras låtar och samtidigt få en inblick i de artisters liv som vi kanske inte visste så mycket om.

Om jag fick önska mig nånting, förutom att kunna spela violin eller cello, då skulle jag önska att det blir så klart på himlen att fullmånen, den så kallade supermånen, syns i morgon den 14:de november. Oavsett tänder jag ett ljus för far som gick bort den dagen för ofattbara 27 är sen.

Ha det gott därute alla vänner!

Pappersvimpel a la Erikslundsliv

Ann, med fina bloggen Erikslundsliv, lockade mig att göra en likadan pappersvimpel som hon gjort. Jag hängde min i grenen i köksfönstret. Enkel och rolig var den att göra, jag gjorde min av gamla notblad precis som Ann och här kan du se mer i detalj hur hon gjort.

Till jul kanske det hänger annat i grenen, vem vet? Fint nu i alla fall tycker jag.

Jag tror alla fått mer snö än vi! Ynka tre-fyra centimeter har det singlat ner här. Hoppas minusgraderna består så den ligger kvar... för nog är det vitt och fint alltid!

Ta det nu försiktigt ute i snön.

Ånyo... utställning i Mannes Fejs

Vi var till Leksand på en spännande utställning i helgen, svägerskan Karin och jag. Karins syster, Ann-Ki Jones, ställde ut i härbret hos Mannes Fejs. Manne hade upplåtit övervåningen åt henne. Utställningen heter Ånyo och har pågått under Allhelgonahelgen.

Hon gör konst av gammalt bortglömt, ratat material som får nytt liv genom temat Ånyo. Titta bara på fint Leksandsfolk här ovan!

Om man skärper blicken mot mitten av plåtfatet ser man varför det heter Liv.

After ski...

... och såklart... Naken.

Gamla dräktband blev till en vacker kronkrans. Och som alltid ska en utställning ses med egna ögon och inte genom dåligt fotade bilder. Så många fler installationer och skulpturer trollband oss, och jag blir så tagen... och får själv sån lust!

Om ni undrar vad Mannes Fejs betyder (förutom fähus och ansikte alltså) så står det för Främjandet av Egensinnigt och Juvenilt Skapande... FEJS. Manne är så underfundig! Tack än en gång för allt trevligt Ann-Ki! Här kan ni se hur det såg ut en sommar när vi besökte Ann-Ki.

Hoppas ni också gjort nåt roligt i helgen!

Vinterbonad soffa... och tusen små torra stjärnor

Några nya kuddar och soffhörnet blev vinterbonat! Ibland behövs inte mer för att hela rummet ska kännas nytt.

Även om det är färgrikt så är det dämpade färger, passar bra till mattan tycker jag. Tänk, jag den försiktigt linnefägade har kommit ut ur garderoben! Nåja, det får inte bli för mycket...

På bordet, lite annat nytt... eller nygammalt egentligen. Torra skira fröställningar från rosenspirean blir ett vackert stilleben tillsammans med den strama keramikvasen. Jag tycker om att plocka in grenar och kvistar i inredningen, för att inte tala om kottar! Älskar tallkottar, de absolut bästa att dekorera med såhär inför vintern. Hästen är gammal, vasen och stjärnljusstaken egen design.

Om man tittar noga ser man att rosenspireans vackra fröställningar består av tusen små stjärnor. Även om bilden är oskarp.

Under helgen ska jag bese en efterlängtad utställning tillsammans med svägerskan. Och så tänder jag ett ljus för de kära som inte finns kvar bland oss.

Ta hand om er, ha en fin fredag och en skön Allhelgonahelg.

Skrivarvrå i dunkelt novemberljus

Hemkommen efter några härligt soliga dagar på landet, i sällskap med Sibbe hund men tyvärr utan kamera, så är jag så sugen på att sitta i min skrivarvrå igen. Här trivs jag och när jag skriver blir jag innesluten i en bubbla och glömmer tid och rum.

Jag är så tacksam över att jag har möjlighet att bestämma helt själv hur jag vill tillbringa min dag. Inga betungande måsten. Jag har förmånen att välja, minsann inte alla förunnat. Arg och ledsen för de ofattbara orättvisorna i världen. Men ändå... att känna tacksamhet är viktigt för mig. Att se det lilla, att ta vara på tiden man har...

Idag hade jag tänkt visa soffhörnan med mina nya vinterkuddar men ljuset inne idag är som synes inte fotovänligt för fem öre. Det får vänta tills en annan dag.

För ett tag sen så byggde jag, med viss hjälp ska sägas, en rejäl arbetsbänk i sovrummet. Så bra att ha mer yta att bre ut sig på. Nu kan också symaskinen stå framme vilket är skönt för den väger ett ton att lyfta och dessutom behöver jag inte ockupera köksbordet som jag fått göra tidigare.

November har inletts och den känns i år inte så lång, om tre veckor är det första advent. En av mina bästa tider! Än har jag inte sett till någon snö men den kanske kommer?

Må gott mina vänner!