Hjälp!!

 Jösses vad den degen jäste! Hjälp! Kanske för att jag närapå glömde den?

Därför att jag korrekturläste? Jo, så var det. Då blir jag helt uppslukad. Som ni ser så läser jag med linjal. Lättare att fokusera på en rad i taget. Slutkorr... hjälp! Snart är sista dag för inlämning till tryck! Nu har jag också bestämt vad bokens titel blir. Men det återkommer jag till.

Det blev två saffranskransar till slut. Så nu fortsätter jag med mitt linjalarbete. Gillar det!

Ha en god helg!

Hemma hos mig

Hemma hos mig finns sällan något nytt att titta på. Samma gamla vanliga... av allt. Nu när jag har tid över, en konstig känsla efter att ha skrivit sedan i maj, vet jag inte riktigt vad jag ska göra av den. Tiden alltså. Då sätter jag på mig kanske-ändra-på-något-glasögonen... och plötsligt ser jag att nyponkvistarna, som nu torkat och inte hann bli så röda som jag trott, inte alls ska sitta kvar på vitrinskåpets dörrar i köket...

... nej, de ska istället hänga på gardinerna i burspråket! Jag tycker de passade ännu bättre här. Gardinerna är tunna i krinklad bomull och jag köpte fyra färdigsydda längder på Röda Korsets second hand för 50 kronor i våras, jo det är sant!

Inga stora förändringar behövs för att jag ska bli glad. Eller gladare... oftast är jag ju glad. Och nu hänger två små kransar av snören på vitrindörrarna i stället. Och de är inte heller nya, de har hängt där förut. Ett ombyte förnöjer... i alla fall mig.

Nu gör vi den kommande novemberveckan så bra vi kan. Eller hur?

Den här tiden

Inte bara björnar och igelkottar, jag tror katter också går i ide under vintern?

Fredag. Jag har skickat ut mitt manus till testläsarna och har ont i magen. Tänk om de inte gillar det? Den här tiden är den värsta, så jobbigt att inte veta, att tvivla, jag närapå ångrar att jag skrev det.

Jag tror jag går i ide jag också! Ni andra kan ha en fin helg.

Måndagskväll i köket

Det varmt och gott i köket, jag tänder ljus och njuter. Måndagskväll. Det har snöat en decimeter. Vitt och fint. Säkert hinner snön försvinna, den första brukar aldrig ligga kvar.

Tänkte bara kika in lite snabbt och tacka för alla peppande kommentarer om att manuset till min femte roman är klart. Tack alla rara! Redigerar för fullt.

Önskar alla en fin kväll!

Resan är över

Vet ni? Mitt femte bokmanus är färdigskrivet och jag är helt uttömd. I mer än fem månader har jag levt med Harriet och Olle. Helt plötsligt är jag klar. Resan är över.

Men egentligen är det nu det största arbetet börjar. Genomläsning och redigering. Sen ska den ut på testläsning, redigeras igen, korrekturläsas, redigeras, så formgivning av både inlaga och omslag, och sen... klar för tryck! Många steg, men så vansinnigt roligt. Är så glad att jag kan slutföra allt själv. Och om allt går som jag hoppas så kommer boken att vara klar under december.

Sen det där med namnet på boken. Har fått viss kritik på mitt tidigare beslut och tänker ett varv till. Man kan ändra sig! Testläsarna ska få säga sitt. Så nervöst spännande det ska bli att få veta vad de tycker!

Fredag igen, novemberveckorna rullar på. Ha en fin helg!

Novembermys med amaryllislökar och kottar

Äntligen kom jag mig för att plantera amaryllislökar. Tänkte köpa röda, det blev vita. Än är inte ens knopparna gröna, det blir de snart nu när de kommit fram i ljuset. Läste på förpackningen att man inte ska börja vattna förrän knopparna är fyra cm. Hm... jag vattnar mycket sparsamt, nästan aldrig!

Ser ni? Nu har kottarna fått komma fram. Mitt enklaste, naturligaste och billigaste inredningstips.

Mys i november och må gott!

Nu stryker vi november medhårs

Istället för att förbanna november, som ju är den allra, allra, allra tristaste månaden, så välkomnar vi den tycker jag. Då känns den plötsligt trevligare. Jag tänker tända mer ljus, mysa mer, laga mustigare soppor och provsmaka glöggen! Jag pyntar med nypon på vitrinskåpet, norpade från den gigantiska Flammentanz-rosen utanför ingången, planterar amaryllislökar, läser härliga böcker... och skriver.

Nu stryker vi november medhårs, och snart, snart, snart, utan att vi vet hur det gick till, är det första advent!

Glad november på er!

På kökshyllan

Kommer ni ihåg att jag visade den söta lilla dvärgcissusen för någon månad sen? Den har växt så mycket att jag måste flytta den så rankorna kan hänga fritt. Här kan du se den liten.

Enda platsen som var ledig var på kökshyllan. Kanske är det för mörkt, trots att det ser ljust ut nu när solen skiner?

I gott sällskap av en av mina madonnabilder som jag är så förtjust i, kransen av renfana, nu flera år gammal, en mortel jag ofta använder...

... en bukett torkade smörblommor och lilla söta kvasten, så praktisk att borsta bort både ett och annat med.

Äntligen har vi haft flera dagar med vackert höstväder, också idag. Passar på att ta en promenad varje eftermiddag medan solen är framme. Tack för alla fina kommentarer om mor. Tänk att så många ville lyssna på hennes reportage!

Ha en fin dag.

Mor

Jag har haft en fantastisk mor. Säkert är jag inte ensam om det. Min mor gick bort 2005, 86 år gammal. För ett tag sedan hittade min bror en kassett, en kopia av en inspelning gjord 1997 av Radio Dalarna där mor blev intervjuad av Jon Norberg i ett program som hette Seniorliv. Hon berättar om sin uppväxt och sitt liv. Min bror tyckte det var så intressant så han lade ut det på YouTube.

Älskar det här ungdomsporträttet av min fina mor. Har du tid över så klicka här eller sök Margot Heimer på YouTube så får du höra henne berätta. Och om ni gör det så förstår ni vem som målat den fina lilla asken vid hennes porträtt.

Trevlig helg!

Varför krångla till det?

Igår firade jag att jag skrivit mer än hälften på Harriet och Olle, min nya roman. Hurra vad det har gått undan! Bjöd mig själv på en Budapest, den största jag sett och den närapå godaste jag ätit. Och vid speciella tillfällen som det här så högtidsdrack jag kaffet ur Mon Ami. Det blir ännu festligare då.

 

Jag har bestämt mig för att ge boken namnet Harriet och Olle. Det har varit arbetsnamnet hela tiden. Som ni ser har jag haft en rad andra namn på lut. Inget har varit riktigt på pricken, så varför krångla till det? Harriet och Olle får det bli. 

Nu ska vi äta söndagsfrukost, Iris och jag. Hon är nämligen en central figur, om inte i boken så i alla fall under processen. Sen ger vi oss på kapitel 37, hej och hå!

Ha en fin dag ni också!

Jättegott!

Tänk att jag glömmer bort vissa rätter. Som ugnspannkaka till exempel. Det är ju så gott! Häromdagen, när jag läste igenom det hittills skrivna i min pågående roman Harriet och Olle, blev jag påmind. Och sugen.

Lingonsylt till förstås. Jättegott! Ännu godare hade det varit om jag haft knaperstekt fläsk i. Men jag lovar, det dög gott utan också!

Ännu en helg är på väg in. Vad kommer de ifrån?

Ha det fint!

Konsten att hålla sig flytande och min vita verbena

Jag vill tipsa om en underbart varm och lågmäld roman som i stora drag handlar om att aldrig ge upp det man tror på. Konsten att hålla sig flytande av Libby Page är en fin berättelse om nyvunnen vänskap, kärlek till en utomhusbassäng och att våga ifrågasätta och strida för det som har betydelse för många. Så här beskrivs boken på baksidan:

Rosemary är åttiosex år och har hela sitt liv bott i Brixton. Det har varit ett fint liv, men nu börjar saker och ting förändras. Biblioteket där hon arbetade har stängts, den lilla mataffären har blivit en trendig bar och framförallt har hon blivit ensam efter att hennes älskade make gått bort.

Kate är nyinflyttad och har fått arbete på lokaltidningen, det är inte riktigt den journalistkarriär hon drömde om. Men när den omtyckta utomhusbassängen hotas av nedläggning får hon en riktig story att lyfta fram. 

Det har varit trivsamt och stundtals igenkännande att få träffa Rosemary, Kate och alla deras vänner.

Så kan jag inte låta bli att visa den enda nu återstående växten på balkongen.

Den jag tjatat om så många gånger, min fantastiska vita verbena som varit rikblommande ända sen jag köpte den i maj. Än så länge har den klarat frosten och lever nu på lånad tid. Det är ju ändå den 16 oktober idag!

Önskar er en fin läsupplevelse och sköna oktoberdagar.

Godmorgon!

Nu mörknar det allt tidigare och jag tänder ljus också på morgonen. Tänkte visa att en stor gammal glasburk kan förvandlas till en fin ljusstake med en enkel ljushållare i glas a la fem! kronor från Ikea. Speciellt bra för oss med nyfikna katter med yviga svansar. Tog till mig idén från @nordingarden på Instagram. Så smart!

Förbanna inte mörkret, tänd ett ljus!

Hallå...

... kan jag få lite uppmärksamhet, tack!

Så här är det. Varje fredagskväll sitter min matte och tittar på nåt som heter...

... Idol! Och fastän jag ligger vid hennes fötter...

och försöker få hennes uppmärksamhet, alltså jag kråmar mig...

... och försöker se gullig ut... så liksom ser hon mej inte! Heja Tusse, ropar hon. Va? Är det en katt med i Idol?

Varför titta på tv när hon kan se på mej? Jag är ju hennes Idol.

 Tusse... hmpf! Mitt namn är Iris! Mjau. Prinsessa, ragdoll och Idol. Mjaaau. Så är det.