Lördagslunch med döttrarna

I lördags bjöd jag hit döttrarna mina på lunch. Inte sedan mars har de varit här.

Äntligen fick jag inviga slagbordet på riktigt och vi hade gott om avstånd mellan oss.

Först bjöd jag på... 

... sparristartletter a la Elsa. Inte lika fina som hennes men väl så goda. Om jag ska bjuda på dem igen så tänker jag göra mer av oströran som sparrisarna vilar i än som står i receptet.

Och så kunde jag göra en egen variant av en Ernstsallad med grillade baconinlindade päron eftersom jag införskaffat en elgrill. En enkel, smidig sak som fungerar perfekt! Den här har jag köpt.

Baconet runt päronen, grillade citronen, matvetet, fetaosten, frissésalladen och så de rostade hasselnötterna. Mums! Inte sista gången jag gör den kan jag säga. Men bäst var att få ha mina tre kycklingar under vingarna en stund igen. Det känns gott i mammahjärtat med närhet fastän den är på håll.

Må gott i sommaren!

Utflykt till Gävle

Anette och jag styrde kosan mot Gävle och till Mona. Vilken fantastisk trädgård hon har, vår vän. En radhusträdgård utan minsta lilla gräsmatta!

Här växer det så det knakar, både högt och lågt. Vi hade en så himla trevlig dag, inte bara god mat och mycket prat och skratt utan vi vandrade också nästan sju km på slingrande vandringsleder längs med havet ut mot Bönan. Vilken natur... och vilka fantastiska hus vi sett.

Tänk vad det är skönt att kunna få träffas och se varandra i ögonen igen. Även om kramarna uteblir.

Tack Mona och Anette för en särdeles trivsam dag. Snart ses vi igen!

Idag har jag varit ute på ett helt annat äventyr. Mer om det lägre fram. Ha det gott ni också.

Första utflykten på länge

Ja inte för Iris som ju är innekatt. Utan för mig! Den första riktiga sen mars. Vi far mot havet väninnan Anette och jag för att träffa vår gemensamma väninna Mona. Vi har snälla skor som passar att promenera i längs havet. Och förstås handsprit och behörigt avstånd. Dessutom har Mona en prunkande trädgård jag ser fram emot att få se. Nog känns det konstigt att inte få krama om vår väninna som vi ju inte träffar så ofta nuförtiden.

Nej idag får Iris klara sig utan knähäng. En vana som blivit permanent så fort jag sätter mig denna trista och långa inomhustid.

Ha en extra fin dag ni också!

Tack alla!

 

Med en kär bild från min lämnade trädgård vill jag tacka för alla fina kommentarer jag får! De flesta är från gamla trogna bloggvänner, några från nya och så är det de där spontana utan avsändare som jag blir så himla glad åt! Jag vill tacka er alla med min finaste pionbild... den är till er. Och förstås till alla mina läsare som bara blir fler och fler. Det är så roligt att få respons på det jag vill förmedla med min blogg... mitt alldeles vanliga vardagsliv i tankar och bilder.

Tack!

Tredje väggen gillt!

Min älskade tapet, som ju började som enbart fondvägg för fem år sen, har nu avancerat till den tredje väggen i sovrummet, den där jag har sänggaveln. För några år sen tapetserade jag vägg nummer två där mitt skrivbord står. Och igår, när regnet stod som spön i backen, kom jag mig för...

... att tapetsera den tredje. Jag är nöjd och det känns som att sova i en berså nu. Omfamnad. Fönsterväggen får leva sitt eget liv, utan tapet... annars blev det nog väl mycket.

Jag drömmer om ett nytt överkast, ett mörkgrönt i sammet. Men det är bara att glömma när man har en långhårig katt. Så här såg det ut före. Och 'drömfångaren', den har fått flytta till vardagsrummet.

Må gott alla vänner och njut av högsommarens början.

Kalasträdgård i Lönnemossa

Mille fyllde fjorton år i veckan och i lördags var det kalas i skuggan på altanen. Jag tog några bilder i dotter Lisas gamla, lite rufsiga trädgård, där det växer så det knakar.

Titta bara på flädern vid farstuknuten! Hon klipper ner den helt sådär vart tredje år för att den blir för stor. Igår blev det saft av en del klasar.

Så fint när gammelrosor och schersmin växer in i varandra.

 

En fin bukett fick jag med mig hem. På lördag är det kalasdags igen. Då fyller dotter Åsa år och jag har precis gjort klart hennes önskade present... ett skissförslag till trädgårdens baksida. Som alltid, en utmaning... men en så rolig sådan.

Ha en fin vecka med behagligare sommartemperatur och kanske en hel del regn... får vi hoppas!

Min fina park

Alldeles utanför knuten finns fina Läroverksparken, som jag gärna vill kalla min park. Det är ursprungligen en trädpark med unika sorter, uppförd för ca 150 år sen. Några av de nu 70 träden är kvar sen dess och skänker skön skugga dessa heta dagar. Välkommen in i min park!

Inte bara träd förstås. Många välskötta planteringar och soffor att vila i.

Jag har doftat på schersminen och suttit en stund i skuggan under de enorma träden och filosoferat och känt dess styrka och storhet.

 Kristine kyrka skymtar bakom liljorna...

... och mot andra hållet det ståtliga Kristinegymnasiet, fd Falu Allmänna Läroverk.

På de öppna gräsytorna dukas ofta picknickar upp och det spelas kubb och brännboll. En levande park.

I ett av hörnen finns en örtagård med många kryddväxter.

Där slår lavendeln snart ut.

Ja, det här var en glimt av min park, svårfotad i detta starka solsken som silar sig in genom trädens kronor. Jag är så glad att jag har den så nära. Därför känns den som min!

För mig är denna extrema hetta bara för mycket. Men, man får gilla läget och göra det bästa av situationen. Jag har ju alltid trädens skugga att sitta under... men nu är det faktiskt för varmt även där. Ett rejält regn skulle inte sitta fel!

Ha en skön helg i skuggan.

Sommarläsning... Med varje andetag

Vilken härlig midsommar vi haft! Så perfekt, på alla vis. Visst behövs det regn nu, här har knappt kommit något alls under juni. Men nu njuter vi av sommaren och jag kan inte låta bli att tipsa om en fantastiskt fängslande berättelse jag fortfarande tänker på. Nicholas Sparks har skrivit många böcker i feelgood-anda. Med varje andetag heter en av dem och jag läste ut den på stört! Perfekt sommarläsning.

"Längs med stranden i Sunset Beach korsas två främlingars vägar. Deras möte ska komma att förändra deras liv för alltid. Det är en gripande berättelse om hemligheter och sorg, om kärlek och längtan, om drömmar och hopp."

Må gott och ha en fortsatt fin vecka. 

Midsommartid

Igår, innan regnet som skulle komma men som uteblev, plockade jag hastigt de blommor jag hittade på nära håll. Allt är inte riktigt utslaget men fint ändå. Mjölkört, rölleka, käringtand, vitmåra, prästkrage, en kvist av något slag och lite olika gräs.

I år blev det en yvig bukett, mitt slagbord behövde det. Jag är så glad att jag hittade just det här på auktion i våras. Minns ni min tvekan i början?

Hur kunde jag först tycka att det var för stort? Det är perfekt. Under den vita färgen ser jag originalfärgen skymta. Kanske jag en dag försiktigt börjar skrapa fram den. Men det är ett mastodontarbete... jag vet för jag har gjort det ett par gånger förut, men då med betydligt mindre föremål. Ett vinterprojekt kanske? Hm.

Hoppas ni får en härlig midsommarhelg. Jag ska ut på landet och lufta mig, umgås försiktigt och förstås... på armlängds avstånd.

Glad midsommar på er alla vänner!

Junibalkongen

Jag tänker dokumentera balkongen varje månad i år också. Det är så roligt att se hur den utvecklas under sommaren. Nu blir det många bilder.

Balkongen är ju liten och så svår att fota i, dels för att den är inhägnad med kattnät så jag kan inte luta mig utanför för avståndsbilder, dels för motljuset som inte ger blommorna rättvisa färger. 

Vildvinet har överlevt vintern och kanske kommer det att börja klättra i taket som jag har sett framför mig sen jag planterade skott från bästa väninnans gigantiska planta. Det har fått en stor låda att växa i. Jag tog helt sonika två gamla äppellådor och gjorde till en, fodrade med plast och hällde ett rejält lager lecakulor i botten.

En hylla har kommit upp och under den har jag hängt en spegel. Plötsligt blev balkongen spännande... 

... och liiite större!

 

En fådd murgrönsviol hänger i hörnet och är söt.

Jag har mest pelargoner i olika färger, alla är överlevare från förra året. Men en vit verbena är inköpt och planterad tillsammans med svartögat som jag drivit från frö och som ska klättra på spaljén... hoppas jag. Syns nästan inte än. Gamla olivträdet har fått en plats på stolen.

En av pelargonerna har jag trasslat ner i vattenkannan.

Från andra hållet.

Så ser min balkong ut just nu. Och här tillbringar jag mycket tid i det underbara vädret vi har. Så lagom varmt också... över 20 grader men under 30, perfekt tycker jag.

Må gott i vackra juni!

Årets gräskrona

Nu är gräskronan klar och sitter på plats. Nu är det sommar på riktigt!

Plockade olika sorters gräs och blandade med smörblommor. Frodig och grön nu... men ännu vackrare blir den när den torkat.

Tack för svaret på gröna frågetecknet i förra inlägget... det är alltså en sorts Filodendron jag har. Tänk så bra att få svar av sina bloggvänner på sånt man undrar över!

Njut av sommarvädret. Kram!

Ett grönt frågetecken

Jag har alldeles för lätt att tycka synd om de där utplockade halvvissna kraftigt prisnedsatta krukväxterna som står där i ett hörn av blomsteraffären och ber om ursäkt. Så var det i vintras när jag förbarmade mig över en stackarsväxt som höll på att ge upp. Minns inte om jag då fick reda på vad den heter.

Nu har den växt till sig och breder ut sig och tar plats. Jag har försökt via nätet få fram vad det är för sort utan resultat... någon av er vet säkert vad den heter.

Fin och frodig är den hur som helst. Tänk vad lite vård och kärlek kan göra!

Med hopp om svar önskar jag alla en fin dag.

Smörblommetider

Mer gula blommor... min favorit, smörblomman. Har plockat de första under senaste cykelturen. De hänger och är fina under lilla kökshyllan.

Tänkte göra en gräskrona med smörblommeinslag men det får vänta lite till. Men inte för länge... då blir gräsen svårare att böja utan att de bryts. Bäst är att binda kronor före midsommar.

Annars håller jag på med det roligaste jag vet. Jag skissar på ett förslag till mitt barnbarn Sofies trädgård. En utmaning för hon vill ha en trädgård som i stort sett sköter sig själv. Haha! En utmaning vill jag lova! Men en rolig sådan.

Ha en god helg och en fin nationaldag, som för övrigt är Sofies födelsedag. Grattiskram till dig, fina Sofie!

Oförtjänt avskydda...

Visst är de vackra när de blommar? De har så många goda sidor. Insekter och bin älskar dess nektar och pollen. Maskrosen borde vara älskad också av oss i stället för avskydd.

De gula solarna kan man göra vin på, bladen är c-vitaminrika och kan användas i sallader i stället för ruccola, i alla fall de spädaste bladen. Växten ingår i en massa naturläkemedel.

De flesta sliter ihjäl sig för att försöka utrota den. Jag har själv svurit ve och förbannelse över den långa pålroten som är näst intill omöjligt att få upp. För i den egna gräsmattan platsar den inte! Vi borde tänka om. Den är ju en del av den biologiska mångfalden. Jag kom att tänka på Carl-Antons somriga maskrosvisa...

Jag lät alla mina maskrosor finnas
fast jag vet att dom kallas ogräs och bör rotas ut.
Men det är så skönt att sitta och minnas
små solar i gräset när sommarn är slut.

För hela året drömde jag

om vår korta sommar drömde jag
Och äntligen kom den
och jag fick rå om den
 
Då gömde jag
små sommarminnen gömde jag
Maskros som tändes

i solen som brändes
Gömde jag
...

Men det är klart att jag kan tycka allt det här. Jag har ju ingen gräsmatta längre. Men om jag hade en skulle de banne mig få finnas kvar! Fram för maskrosens upprättelse!

Fattar ni att den är första juni idag? Inte jag. Nu är sommaren här!