Inspiration från Karin Larsson... och ett hjärtetack!

Jag bor ju bara en mil från Sundborn och Carl Larsson-gården. Ett besök varje år blir det, helst under lågsäsong av förklarliga skäl. Att inte inspireras där är nog svårt. De senaste åren har Karin Larsson  blivit mer synliggjord, äntligen har hon fått träda fram. Hennes konstnärskap har så länge kommit i skymundan, Carl har varit i fokus. För några år sedan sydde jag den här löparen efter ett besök på gården.

Men jag tog en rejäl genväg, jag använde applikationsteknik och frisömnad och sydde allt på maskin. Jätteroligt! Duken har inte varit framme sedan jag flyttade från Vårt röda hus. Men nu kom den fram igen, och jag undrar varför den legat i linneskåpet i sju år? Här kan du se ett inlägg från 2011 när den kommit till.

Julen är över och snart börjar ett nytt år. Jag vill tacka alla som kikar in här, ni är mig mer kära än ni anar! Tack för kommentarer, mejl och andra hälsningar. Och tack för alla fina recensioner av mina böcker, nu senast Piongården. En stor och varm hjärtekram till er alla!

Ett riktigt fint och gott 2019 önskar jag er.

Just det... Iris hälsar och tackar för uppmärksamheten.

Är den där julen över nu?

Kurr och hej. Iris här. Det där med jul, hör ni. Matte verkar gilla den har jag märkt. Hon spelar julmusik och knäcker nötter, det osar tända ljus och hyacinter överallt. Lite väl mycket om nån frågar mig.

Jag fick en julklapp också. Nån konstig mat i gelé. Hm... har hon inte fattat att jag bara vill ha min vanliga mat?  Men jag slickade lite på den för man vill ju vara artig. Nej, tacka vet jag rejäla och knapriga kulor.

Jag slapp i alla fall röd rosett som jag sett andra katter blivit påtvingade. Men det var nog bara för att matte inte hade nåt lagom långt leksandsband... hon knyter ju i såna överallt. Tack och lov verkar den värsta hysterin lagt sig nu.

Jag återgår till det jag gillar bäst.

Tack för mig för denna gång! Over and out.

Julefrid

Min jul är lågmäld och lugn. Nuförtiden åker jag snålskjuts, mina döttrar turas om att ordna julafton. Vi är många när vi träffas men eftersom vi har knytkalas så blir det inte betungande för någon. Mina sillar är inlagda och klara, rödkålssalladen fixas på julaftons morgon liksom prinskorven som steks gyllenbrun med de viktiga kryssen i ändarna. Somligt ändrar man inte på!

Jag vill gärna ge er en av Berna Svenssons tänkvärda dikter i julklapp. Hon är en av mina favoritpoeter. Ord att tänka på i dessa tider.

Förvandla oss!
Förvandla oss!
O gör oss älskande
och kärleksfulla!

Riv ur vår lumpenhet,
vår tarvlighet
vår lust att ständigt
kritisera och begära.

O gör oss älskande
den korta tid vi fått
och ge oss kraft
att ängslans båge bära.

Önskar er julefrid. God jul!

Julros... så vacker!

Svår att fånga i detta mörker, den vackra julrosen jag fick av väninnan Agneta häromdagen. Julens absoluta skönhet!

Att den står här är bara inför fotograferingen, tyvärr måste den stå så högt upp att inte Iris når. Ni vet väl att Julros är mycket farlig för just katter? De behöver inte tugga i sig mycket för att bli svårt förgiftade. Inte för att Iris är mycket för att tugga på växter, men jag vill vara säker. Lika farliga är liljeväxter. Jag njuter av den vackra där den nu är placerad... högt och säkert.

Må gott alla vänner, hoppas ni inte behöver stressa dessa dagar.

Pappersstjärnor

Hur många år är de nu, mina små pappersstjärnor som jag tycker så mycket om? De är vikta av papper ur en loppad gammal diktbok på tyska.

Varje vinter när jag plockar fram dem blir jag lika glad. Märkligt att de håller år efter år. Jag har många olika storlekar, somliga hängande andra liggande. Här finns en länk ifall någon har lust att pyssla. Mina absoluta favoriter...

... förutom kottarna förstås!

Ha en fin förejulvecka.

Advent... ankomst

Måste visa den underbara amaryllisbuketten en gång till, en av dem från boksläppet i måndags. Just nu står den framför tavlan som morfar målade 1912, en kopia av, som jag tror, en Zorn-målning. Den brukar få en mer framträdande plats den här tiden varje år. Jag tycker mycket om den och ännu mer när jag för några år sedan befriade den från den fula ram den hade.

Advent, vinterns vackraste tid. Vi väntar på julens ankomst, advent betyder just ankomst. I morgon tänder jag det tredje ljuset och läser tredje versen högt för mig själv...

"När tredje ljuset tändes
i kulen vintertid
vi höra himlens klockor
som ringa fröjd och frid.

Hoppas ni har det lika bra som jag.

Kram!

Vilka kvällar jag haft!

De senaste dagarna har varit så roliga, jag har deltagit och sålt mina böcker under en Tjejkväll i samarbete med Kol & Rosor och så har jag haft mitt officiella boksläpp. Jag känner mig uppfylld och hedrad att bli kallad Sveriges svar på Jojo Moyes!

Boksläppet hade jag på anrika 1600-talsgården Vass-Brittas Gård här i Falun. Och den kvällen blev magisk, det hade så passande snöat och det var tacksamt att sätta ut marschaller som välkomnade mina gäster.

Huset är fantastiskt och så välbevarat,  mycket av inredningen härstammar från mitten av 1600-talet.

Det har varit ett privilegium att få använda gården till mitt boksläpp och det var bra att det fanns 30 Leksandsstolar så alla kunde få sitta. Jag fick många fina blommor och presenter, bland annat dessa vackra amaryllisar som jag nu njuter av i fulla drag. Men roligast är att så många har väntat på Piongården... tänk att så många vill läsa mina böcker!

Tack alla ni som redan läst ut Piongården och berättat för mig att ni tyckte mycket om den! Jag är så uppfylld av alla fina hälsningar.

Nu är det dags för mig att börja tänka på barnbarnens julklappar, julförberedelserna har liksom kommit i skymundan. Men nu så!

Ha det gott alla mina vänner!

Ängeln i rummet och flaggspel i fönstret

Min fina ängel har fått en mer framträdande plats till advent. Den brukar oftast få stå lite mer tillbakadragen på skåpet i sovrummet. Tycker så mycket om den.

Köpte den en gång uppe på Falu Gruvas julmarknad för många år sedan. I morgon söndag är det dags för årets marknad. Den är genuin, inget krimskrams säljs där. Nu har vi fått lite snö så i år kommer det kännas som en riktig gammaldags julmarknad och den blir säkert välbesökt.

Flaggspelet jag gjorde förra året och det hänger från grenen i köksfönstret.

Mer än så finns inte hos mig... jo, kottar, pappersstjärnor, hyacinter och amaryllisar förstås. Och en och annan kruka med granris.

"När andra ljuset glimmar
vi höra löftets ord
om Konungen som kommer
med frälsning till vår jord

Önskar er alla en fin andra advent!

Första böckerna på väg och boksläpp på Vass-Brittas Gård

Tack alla som redan beställt Piongården! Nu har första leveransen skickats iväg. Så roligt att så många är intresserade av min fjärde roman. Och jag har redan fått en så fin kommentar av en läsare... "Köpte boken idag. Kan inte sluta läsa. Må den aldrig ta slut". Finare ord kan jag inte få! Jag blev jätteglad! Tack du okända för den värmande kommentaren.

På måndag 10 december kl 19.00 ska jag ha mitt officiella boksläpp på fina Vass-Brittas Gård i Gamla Herrgården här i Falun. Gården har fått sitt namn efter gruvarbetarhustrun Vass Brita Ersdotter och är en välbevarad gruv- och hyttarbetargård från 1600-talet. Jag är så tacksam att jag får ha mitt boksläpp i det anrika huset! Kom gärna förbi om du är i trakterna.

Men redan på torsdag ska jag delta tillsammans med Kol&Rosor på Slaggatans Tjejkväll. Där ska jag signera och sälja mina böcker. Jättekul ska det bli!

Piongården, och mina tidigare romaner, finns att köpa hos Kol&Rosor och Akademibokhandeln här i stan. Och såklart här, mejla mig på evamari4@telia.se om du har lust att läsa Piongården.

Hoppas ni också har roliga saker att se fram emot. Inte svårt såhär i adventstider, för det där jäktet, det har vi slutat med. Eller hur?

Ha det gott!

Boken är klar... Piongården är här!

Piongården är tryckt och klar och jag har den i min hand. Ofattbart. Att än en gång se någonting jag skrivit som färdig bok är magiskt. Jag vänjer mig aldrig fastän den är min fjärde roman... en lika overklig känsla varje gång!

Den här gången har det gått fortare än tidigare att skriva. Kerstin Fontin har varit en enkel karaktär att berätta om, på något sätt har berättelsen skrivit sig själv. Förutom i början när hon inte alls gillade de namn jag gav henne, Ruth passade absolut inte, inte heller Karin. Men Kerstin var hon nöjd med... då var jag det också. Hon har varit en trevlig bekantskap, jag tycker mycket om henne.

Den här gången är handlingen förlagd till min egen stad. Det har gjort det lättare för mig även om jag ändå tagit mig friheten att ge vissa platser andra namn. Och som alla mina böcker är det en feelgood-roman... en berättelse om glädje, sorg, besvikelse, längtan och kärlek.

"Livet i Danmark har gett mig både glädje och sorg. Men under alla år på Jylland har jag haft en längtan tillbaka till min barndomsstad. När jag inte längre orkade driva pensionatet jag startade, sålde jag det och flyttade hem till Falun. Hem till den stad jag så brådstörtat lämnade en gång. Jag började med att leta efter någonstans att bo. Och en dag hittade jag Piongården", berättar Kerstin och ler.

Om du är intresserad av att köpa Piongården så mejla mig och uppge namn och adress så ger jag dig mer information. Boken är på 304 sidor och kostar 189:- plus frakt 54:-. Min mejladress är evamari4@telia.com Jag signerar boken men om du vill ge bort den i present, (utmärkt julklapp!), och vill få ett annat namn skrivet än ditt eget så berätta det tydligt i mejlet. Har du inte läst de tidigare böckerna, Jag är Nora, Livet efter Mats och Café Trädgårdslyckan så kan du köpa dem också.

Piongården finns också att köpa på Kol & Rosor och hos Akademibokhandeln här i Falun.

På söndag får vi tända det första adventsljuset, den härligaste tiden är här. Jag önskar er alla en fin helg!

Det enklaste är det vackraste tycker jag

Nu har kottarna kommit fram. Jag har en förkärlek för tallkottar och den här tiden dekorerar jag hellre med dem än med något annat. Den lilla dikesgranen som väntat på balkongen ett tag har jag satt i en gammal konserveringsburk. Det enklaste är det vackraste tycker jag. Nu börjar snart den fina adventstiden, en tid jag alltid längtar till under höstens mörka månader.

Strax börjar ny vecka... den sista i november, hurra!

Ha det fint!

Godaste glöggen... Lilla Hyttnäs!

Häromdagen kom väninnorna hem till mig på sopplunch. Då provsmakade vi den nya glöggen som Carl Larsson-gården i samarbete gett ut. Det är en ekologisk starkvinsglögg och den heter Lilla Hyttnäs. Vi tyckte alla att den var mycket god, smakrik, inte för söt... med andra ord den smakade som vi tycker glögg ska smaka.

Jag bjöd på Broccoli- och potatissoppa med små broccolibuketter och knaprigt bacon på toppen. Den var också god men några bilder blev det inte, vare sig på soppan eller spelet som vi spelade efteråt. Passande till den gammaldags glöggen... vi spelade gammaldags Fia med knuff! Så kul och skrattigt spel, som för övrigt kommer från mormor och har spelplatta och toppar av trä.

Den som vill ha glögg utan konstiga smaker kan verkligen njuta av denna!

Sol och minus här idag. Hoppas ni har detsamma!

Sköna semesterdagar

Den första hyacinten fick jag av dotter Åsa igår. Jag har bott hos henne när hon tillsammans med sina systrar och den övriga klanen förlustade sig i huvudstaden i helgen och då bland annat besökte Ulriksdals trädgårdar.

Här bodde jag och såg efter Sibbe Hund och Wilma och Wille Katt. Verandan är nu så gott som klar. Bara stensättning runt trappen återstår. Det blev stor skillnad mot den gamla öppna verandan och hallen innanför blev dubbelt så stor.

Fönstren i stugan närmast i bild är mormorsrummets, alltså mitt rum. Nåja, jag kanske får dela det med en och annan gäst, men mormorsrummet kallas det. Tillbyggnaden av de två små stugorna gjordes för sju-åtta år sedan. Visst ser det ut som de alltid funnits där? Ett paradis på landet är det med häst- och fårhagar åt alla håll. Här kan du se annat inslag därifrån.

Idag snöade det ett par fjun och genast fick jag adventskänsla. Kanske mest för hyacinten på köksbordet?

Ha en fin novembervecka.

Nu har jag slutfört boken!

Oj, så här lång tid har jag aldrig haft mellan inläggen här! Men jag har haft fullt upp med att redigera boken, Piongården, som jag skrivit på sedan sommaren. Idag har jag skickat det tryckfärdiga materialet till Scandbook, tryckeriet här i stan. Närproducerat, jajamensan!

Den har varit vansinnigt rolig att skriva, som jag i och för sig tyckt om alla mina böcker, och kanske den man jobbat med sist är den bästa hittills? Nåja, har jag riktig tur blir Piongården klar redan i början av december... Återkommer med information för den som är sugen på att läsa. Beställningar tar jag emot först då. Romanen handlar om Kerstin Fontin som efter ett långt liv i Danmark flyttar hem till sin barndomsstad, Falun. Japp! Den här gången har jag förlagt handlingen till min egen stad. Den jag känner bättre än några andra städer.

Passar på att visa en av mina fina Syskonstjärna som ska till att blomma. Spirorna är nästan vackrast innan de slår ut. Det är en gammal växt, numera förökad genom sidolökar och via vänner. Jag har två sorten med olika blad. Men bara en har fått spiror än. Och jag tänker... ska de verkligen blomma nu, i november?

Nu ska jag vila mig från datorn några dagar, stänga av den helt... kanske? Så ska jag tända ljusslingan jag satt upp på balkongen. Det är ju nu när det är mörkast och vi behöver ljuset mest. Snart är det advent!

Må så gott i gråa november, även om solen just nu skiner in i köket. Kram!

Pyssel i novembermörkret

Idag har jag hängt upp en ljusslinga i sovrumsfönstret. Ja, jag vet att jag sa att jag skulle vänta... men det är ju så mörkt!

I kartongen tillsammans med ljusslingan låg de små blomklockorna kvar sen förra året. Bara att trä på igen. Så söta och visst blir ljusslingan finare? Jag såg dem i livsstilsprogrammet Strömsö förra året. De är klippta ur en, nej två, äggkartonger.

Inte så fina på nära håll kanske, men på håll så blir de helt bedårande. Enkelt och roligt att göra. 

Önskar er alla en god helg.

Vilsamt

Jag har kommit ut ur min skrivarbubbla och upptäckt den verkliga världen igen. Är redan november här? November har aldrig varit min månad. Mörk och tråkig har jag tyckt. Nu har jag bytt ut tråkig mot vilsam. Genast känns det bättre.

Jag vilar. Och tänker på det vilsamma i att ha torkade fröställningar i stället för färska blommor denna tid. Här har jag plockat in några Allium, proppfulla med frön. Vackra i sin förgänglighet.

Vilsamt... ett vackert ord. November känns plötsligt behaglig. Och snart är det faktiskt advent!

Kram på er!

Novemberkaktus

Kaktusen slår ut vilken dag som helst. Märkligt att den överhuvudtaget orkar blomma, den har knappt någon jord alls och är ytterst styvmoderligt behandlad. Dessutom brukar den blomma till påsk också!

En ljusslinga lyser upp i novembermörkret, jag är sugen att sätta upp fler men hejdar mig. Vill inte ta ut så mycket i förskott... få se hur länge jag kan vänta. Ser nu hur fint slingan matchar läroverket utanför fönstret!

Jag vill tacka för alla fina kommentarer om mitt testomslag till Piongården, min bok som snart ska gå till tryck. Arbetsamt har det varit men så himla roligt! Att det ska vara pioner på omslaget är klart, men lite mer att fila på finns det. Jag gör ju allt arbete själv... utom att stoppa den i tryckpressen. Mer info kommer när den närmar sig utgivning.

Må så gott och ha en fin helg!

Kan inte hejda mig... måste visa

Jag håller ju på att skriva min fjärde roman och nu kan jag inte hejda mig... måste visa en skärmbild av hur bokomslaget kan se ut, jag testar och provar mig fram. Och vet ni? Mitt manus börjar bli klart! Har precis skrivit sista kapitlet i romanen om Kerstin Fontin, född Malm. Boken kommer att heta... Piongården.

När jag skriver så gör jag tusen anteckningar, spaltar upp, gör kapitelbeskrivningar och i det här fallet...

... även en ganska så detaljerad gårdsskiss. Ritar in det självklara med tuschpenna och fyller på eftersom med blyerts så jag kan sudda. Och jag älskar vartenda moment!

Jag har börjat redigera manuset, det tar ett tag, sedan ska det ut på en läsrunda, redigeras igen, korrekturläsas, sedan formsättas och efter det... till tryck. Vet inte exakt när boken blir klar... men snart, kanske redan i december om allt går bra.

Ha det gott, alla vänner!