Någon annan också?

I morse upptäckte jag att merparten av bloggens bilder var ersatta av en grå ruta med ett förbudstecken i. Har aldrig varit med om nåt liknande under alla mina bloggår! Nu har jag lagt in bilderna igen, ett styvt jobb att leta fram dem, fick läsa alla mina inlägg för att få fram bilderna jag valt. Undrar vad som hänt... en bugg? En hacker? Eller vad? Har någon annan varit utsatt för det här?

Hur som helst så har jag snöat in på pussel, just nu ett tusenbitars julpussel. Mitt slagbord är utmärkt att pussla på. Ett trevligt avbrott i tristessen som blir mer påtaglig för varje dag. Det blir mycket bokläsning, serie- och tv-tittande. Promenad varje dag förstås men inte ens den känns riktigt fri. Jag vet att jag har sagt det förr... jag längtar till maj! Och att livet blir vanligt igen.

Ha en så fin söndag ni kan och en meningsfull ny vecka.

Det operfekt perfekta

Somliga saker tycker jag extra mycket om. Som den här keramikvasen, ett loppisfynd från längesen.

Tycker om den klotrunda formen, den dubbla hänkeln, halsen med lilla pipen. För att inte tala om färgen på glasyren med den gyllenbruna utfällningen. Älskar uttrycket den förmedlar... det operfekt perfekta.

Just nu står den och är fin på farbror Claes-hyllan i gången mellan vardagsrum och kök och delar utrymme med ännu en sak jag tycker extra mycket om. Den gamla gratulationstavlan. Men den kan jag berätta om en annan gång.

Historien bakom hyllan hittar du här.

Idag har jag planer på att plantera om mitt vildvin på balkongen som redan fått stora ögon. Det har en alldeles för liten kruka nu. Jag har tagit bort botten ur en äppellåda och snickrat ihop den med en likadan, två äppellådor på varann som jag fodrat men plast. Där ska den få bo. Jag har stort behov av att få sätta fingrarna i jorden. Längtar galet mycket efter sköna maj. Värme, sol... och bättre tider. Att balkonglivet kan börja... på riktigt.

Trots allt, ha en fin vecka.

Frustration... och virkade getingbon

Hur har ni det i denna konstiga tid? Märkligt hur påskdagarna rinner iväg, precis som inget har hänt. Till och med jag börjar tröttna på denna isolering nu. Att se sina kära på fem meters avstånd är frustrerande, att inte kunna ge, eller få, en kram när de levererar mat, blommor, böcker, planteringsjord... eller vad de nu hjälper mig att få hem. Jag har aldrig förr tittat så mycket på teve under dagtid som nu. Promenaderna är inte heller så roliga. Tomt överallt, parkeringarna längs gatorna som alltid är fulla gapar tomma, de få man möter håller avstånd. Bra i och för sig att de flesta tar sitt ansvar. Ännu är vindarna för ogästvänliga för att man ska kunna sitta i solen på balkongen mer än en liten stund. Därför var jag glad när jag fick ett uppdrag...

 Visst är det irriterande är när getingar bestämmer sig att bygga sitt bo i närheten där vi helst vill vara? Här kommer ett tips som kan avskräcka dem. Virkade bon som ska lura dem att bygga nån annanstans. De vill inte gärna ha konkurrens om plats.

Jag fick en beskrivning ur tidningen FIXA skickad till mig med önskan om några virkade bon. Det såg lockande ut. Garn hade jag i gömmorna, jag valde ett grått i bomull som liknar getingarnas bofärg och använde virknål nr 3,5. Det är helt okej att virka lite på frihand, de behöver inte vara helt symmetriska bollar.

Virkade getingbon (lite modifierat av mig)
8 luftmaskor virkas ihop till en ring.
Virka fasta maskor, öka en maska i varannan maska i ca fyra varv. (Det är här du bestämmer hur stort bo det ska bli, fler varv ger större bo). 
Därefter två varv med ökning i var tredje maska.
När virkningen börjar bilda en kurva virkas några varv utan ökning.
Börja sen minskningsvarven genom att virka två maskor och hoppa över den tredje.
Fyll bollen med hopknycklat tidningspapper.
Fortsätt minskningen med att virka en maska och hoppa över nästa.
Lägg till mer papper så boet blir runt.
I slutet kan du minska tätare.
När boet är klart sparar man en bit av garnet till upphängning.

Knyt dem tätt mot taket, vid fönstret eller där getingarna brukar bygga. Se till att de inte rör sig i vinden.

Det är jättekul! Inget bo blir det andra likt... precis som i getingarnas värld. Nu har jag virkat tio getingbon, alla vill ha. Lagom tidsfördriv i min frivilliga karantän. Jag tror jag virkar några till. Om det sen funkar blir intressant att se. Utvärdering kommer i höst.

Ha det så gott ni kan.

Kanske ändå?

Som jag befarat var slagbordet jag ropat in rejält stort. Åh, nej... tänkte jag först. Jag skurade det rent med såpa och tänkte att jag får väl sälja det vidare. Men...

... efter att jag provat med stolarna och hämtat lite grejor jag tyckte passade, blev det kanske inte så dumt ändå?

Hm...

Nåja, jag har som sagt spekulanter, åtminstone en. Kanske det dyker upp ett smäckrare nån gång? Tills dess tror jag att jag behåller det.

En märklig påskhelg stundar. För första gången blir ingen sill inlagd eftersom jag får fira den i min 70+karantän. Det går bra det också. Vi får ha tålamod och rikta blicken mot framtiden och ljusare tider.

En stor påskkram ger jag till er alla. Ta hand om er!

En dröm blir sann?

Länge har jag haft en önskan om ett gammalt slagbord. Eftersom vi är många när alla familjerna samlas så behöver jag ett rejält bord. Men det är inte ofta vi träffas samtidigt allihop. Ett slagbord vore en perfekt lösning. Jag har letat ett bra tag, lagt ett bud på Dalarnas Auktionsbyrås nätauktion... men som vanligt är jag alltför försiktig. Det perfekta slagbordet försvann framför näsan på mig.

Men i fredags fanns det plötsligt fem bord med till söndagens auktion. Och tre av dem var starka kandidater! Den här gången tänkte jag tuffa till mig. Jag hade noga kollat de äldre försäljningarna och visste att jag måste ta i om jag skulle få det jag ville.

Det jag helst ville ha blev överbjudet mitt maxbud två minuter före budgivningsstoppet. Jag slängde mig över kandidat nummer två och la mitt maxbud några sekunder innan stoppet. Tänk att jag hann! När auktionen började fick jag vänta två nervösa timmar innan det var dags för mitt slagbord. Med iskalla händer och bultande hjärta följde jag budgivningen på nätet. Hurra! Det blev mitt. Betydligt under mitt maxbud också. Jag är så nöjd.

På tisdag kväll hämtar en av mina snälla svärsöner det åt mig. Håll tummarna att det är som jag tror. Det här är nämligen lite större på alla håll än det nättare jag blev snuvad på. Gissa om jag är nyfiken? Om det inte passar har jag redan en spekulant på lut.

Men om det blir som jag hoppas så lägger jag ut mitt gamla nätta ovala matbord på Blocket. Stolarna behåller jag, de kommer att passa till slagbordet... tror jag. Om nån är intresserad, mejla mig för mer info. Bordet nu sålt!

Nu går jag ut i solskenet. Tio grader redan. Hurra för det också!

Ha det så bra ni kan.

Lätt att älska...

Nog är de lätt att älska, de övervintrade pelargonerna som villigt växer till sig i köksfönstret. Nu har några satt knopp och en röd blomma har slagit ut.

I dessa tider blir man extra lycklig! Förr om åren brukade jag knipsa bort de första knopparna för att ge plantan mer växtkraft. Inte i år!

De trängs i fönstret och jag drömmer mig framåt mot att få plantera ut dem på balkongen. Det gäller att hålla näsan ovanför vattenytan, att drömma och längta. Snart så...

Glad och fortsatt trivsam helg önskar jag er var ni än befinner er.

Paketpysseltips

Två barnbarn får skjuta upp sina kalas denna gång. Båda fyller i slutet av veckan som kommer. Jag skickar en slant och lite godis på posten och hoppas att de anländer i tid.

16-åringen fyller på fredag men 9-åringen först på söndag. För att han inte ska öppna sitt paket för tidigt så har jag redan på paketframsidan gett instruktioner. När han öppnat ytterkuvertet hittar han det här paketet...

Hjälp vad det var skoj att klippa och klistra... använda utpressarbrevsmetoden! Roligt blev det också. För att inte avslöja vem som skickat det var jag noga med att inte avslöja min identitet förrän han öppnar på söndag. Om han nu kan hålla sig och lyda uppmaningen förstås.

Det här sättet kan vara kul att använda sig av till andra paket också... istället för ett gratulationskort bokstaverar man direkt på paketet. Och alla, både stora och de små som kan bokstäver, kan göra det här. Jag lovar att det är beroendeframkallande. Hmm... vem fyller år nästa gång?

Ha det fint och ta hand om er.

Ett stråk av det knappt förnimbara

Jag förundras varje gång över den fantastiska doften pärlhyacinterna ger. Har ni känt den? Så mild och knappt förnimbar.

Jag köpte två krukor vita som jag planterade om i en gammal kopparskål. Varje gång jag går förbi känner jag ett stråk av den blyga doften.

Nu kan jag berätta att mina fönster är färdigputsade! Och jag har inte fuskat den här gången utan putsat mellan också. Gissa om jag känner mig nöjd? Undrar vad jag ska ta tag i härnäst?

Tack så mycket för alla grattisar som jag fått på olika sätt! Så roligt att känna sig ihågkommen. Speciellt i denna tid när coronaviruset sprids över världen och man inte kan träffa familjen som man är van.

Hoppas ni får en fin helg, den sista i mars, en månad som säkert inte bara jag känner mig lurad på. Ta hand om er.

Så överraskad!

Idag är det min dag och allt kalasande är av förklarliga skäl inställt. Inget svårt beslut i dessa coronatider. Men i morse ringde dotter Lisa och sa att hon tydligt hörde att det ringde på min dörr... gå och öppna, mamma! Så det gjorde jag och utanför hissen hade hon lämnat paket, tulpaner och en napoleonbakelse med ett ljus i!

Vilka ungar jag har! Så omtänksamma och gulliga. Jag blev så glad.

Nu kan jag fira första dagen på mitt nyaste klokår med en älsklingsbakelse... efter mitt påbörjade fönsterputsprojekt. Igår började jag putsa!

Vad paketet innehöll? Jo, en kaffebryggare, en Moccamaster, precis en sån jag nån gång tänkt köpa. Tack, mina fina döttrar!

Ha en fin dag... det ska jag ha!

Dubbel mosstickning och vandaliserad cykel

Nu har jag tagit fram stickningen som legat undanstoppad sen jag vet inte när. Bara ett framstycke återstår och jag får mäta mig fram från det färdiga för nån riktig beskrivning har jag inte. För övrigt så stickar jag med garn från ett upprivet arbete. Jag har en tendens att använda garnet flera gånger för blir det inte bra så river jag upp! Gillar att sticka dubbel mosstickning för att få lite struktur.

I lördags skulle jag ta ut cykeln för premiärturen. Den står vinterparkerad i ett låst cykelförråd på gården. Jag hittade den vandaliserad! Gissa om jag blev ledsen? Gissa om jag blev arg? Gissa om jag smällde igen dörren och låste? Just det. Tänk att folk (ungar?) inte kan låta bli att förstöra för sitt eget höga nöjes skull. Nu ska jag lämna in den på lagning och genomgång. Jag blir så trött!!

Ha det gott all vänner. Nu tar vi nya tag och gör vår vecka så fin vi kan.

Under tiden...

Visst känns det konstigt att vara begränsad i vardagslivet? Nu märker man hur viktig frihet är. Jag är ju en hemmamänniska och trivs med det. Ändå känns det märkligt att inte naturligt kunna umgås med andra. Och ändå... vår inskränkta frihet är väl inte någonting mot de konsekvenser viruset fått i förlängningen för samhället, landet, världen. Det här kanske lär oss att inte ta allt för givet? Jag tror nämligen att allt inte är av ondo.

Jag märker att jag ser promenaden runt sjön med andra ögon. De likasinnade man möter hejar glatt. Det här kanske ändå för oss närmare varandra?  

Idag tror jag det är dags för cykelpremiären.

Ha det gott medan vi väntar på bättre tider.

Att hålla sig undan

I går ställdes ett efterlängtat besök in. Coronan ställde sig i vägen. Trista men nödvändiga restriktioner gör att vi som är över sjuttio får hålla oss undan genom att stanna hemma. Jag tycker det är viktigt att följa myndigheternas rekommendationer. En promenad varje morgon tänker jag dock göra. Där springer jag inte på några människor.

Egentligen går det ingen nöd på mig alls. Jag har allt jag behöver och bara jag andas om nåt så får jag hjälp av döttrarna. Nu kanske fönstren äntligen blir putsade. Och skåpen i köket urtorkade. Det sista framstycket färdigstickat. Jag ska skriva. Och läsa. Men det är ju inget nytt, det gör jag ju alltid. En hel packe böcker från bibblan väntar. Inte synd om mig alls!

Kram och ta hand om er därute i virusvärlden.

Solen skiner som om inget hänt

Solen silar så vackert in genom persiennerna. Som om allt är som vanligt. Ljuset bryr sig inte om coronaviruset.

Tulpanerna slår ut och blir ännu finare. Så lätt att glömma allt en stund. Men tanken finns där och det känns otäckt. Inte orolig för egen del men för dem som finns i riskzonen. För allt pandemin för med sig. Måtte eländet komma att ebba ut lika snabbt som det kom. Men... hörde en expert gissa att pandemin skulle pågå till sommaren... kanske hela hösten. Hoppas han har fel.

Vill tacka för att så många, både gamla och nya vänner, uppmärksammat vårkampanjen på mina böcker! Läs mer i föregående inlägg.

Nu lever vi i nuet och njuter av det vi har. Kram.

Vårpriser... på alla mina fem romaner!

Det var ett tag sen jag pratade om mina böcker. De flesta av er vet ju redan att jag skrivit fem romaner, men för er som inte vet så tänkte jag låta dem få ett eget inlägg. Jag är stolt att jag skrivit så många och gett ut dem helt på eget bevåg. Och tacksam att de tagits emot så fint av mina läsare. Därför kom jag på att jag ska ha en liten vårkampanj och sälja dem till vårpriser under resten av månaden, alltså mars ut! Låter inte det vårigt och bra?

Den första, Café Trädgårdslyckan, gav jag ut redan 2006. En feelgood-roman med stänk av svärta. Den handlar om Berit Mattsson i Örebro som tagit beslutet att utnyttja sin pensionsförsäkring från det hon fyllt sextio.

Baksidestexten lyder:
   Så länge jag kan minnas har en gammaldags farstutrappa varit en av längtorna jag haft. En katt skulle förstås sitta där och tvätta sina tassar. Och ett eget trädgårdsland skulle jag ha, med riddarsporrar, ringblommor, aklejor och pioner.
   Nu har min önskan gått i uppfyllelse, nu har jag allt det där. Trappa, katt och riddarsporrar.

Är du nyfiken är priset på Café Trädgårdslyckan 100:- Vårpris mars ut 80:-

----------

Längtan att fortsätta skriva gjorde att jag tio år senare, alltså 2016, skrev Livet efter Mats.

Baksidestexten på den lyder:
   Livet efter Mats handlar om Anja Larsson som drivit tygaffär och syateljé i många år och vad som händer i hennes liv när hennes man plötsligt dör. När chocken lagt sig och hon tagit itu med allt praktiskt, dyker något upp... något hon innerst inne anat. Den handlar också om hur hon och väninnorna sätter sprätt på tillvaron genom att öppna Söderhamns första pannkakeria, men också om hennes kolonilott och om oväntade händelser... och kanske lite kärlek?

Priset på den är 179:- Vårpris mars ut 150:-

----------

2018 var jag väldigt produktiv, då gav jag ut två böcker. Först ut var Jag är Nora. En feelgood-roman med stråk av både mörker och sorg.

Baksidestexten lyder:
   Jag är Nora är berättelsen om en alldeles vanlig kvinnas vardag i Hudiksvall. Nora vandrar, bakar och väver. Många mattor har det blivit genom åren. Lika många år har hon haft vävkursen där ingen vill sluta. I den lokalen har ingen putsat fönstren på väldigt länge. Hon skulle gjort det själv, då hade säkert inget av allt det andra hänt.

Priset på Jag är Nora är 189:- Vårpris mars ut 150:-

----------

I slutet av samma år kom Piongården. En berättelse i feelgood-anda om livet.

Baksidestexten lyder:
   Kerstin Fontin har haft fler än en sorg att bära genom livet. När hon beslutar att flytta hem till Sverige och Falun igen och börja om på nytt sätter hon igång ett jordskred för fler än sig själv. Främst drabbar det hennes syster Siv som nästan kvävs av frustration och misstro, medan svågern Kurre äntligen kommer till insikt över hur torftig hans vardag är.

Priset på Piongården är 189:- Vårpris mars ut 150:-

----------

Och så den senaste, Harriet och Olle, som blev klar i december 2019. Feelgood som de andra men kanske min mest lågmälda berättelse.

Baksidestexten lyder:

   Harriet och Olle är en roman som handlar om hur livet förändras när tillfälligheter blir händelser som ingen väntat sig. En berättelse om uppbrott, insikt, glädje och kärlek, blandat med smörstekta abborrfiléer, lite tjärdoft... och en gammal cd med Chet Baker.

Priset på Harriet och Olle är 189:- Vårpris mars ut 150:-

----------

Om du vill passa på att köpa någon av böckerna så mejla mig och uppge namn och adress så ger jag dig mer information. Postnords frakt tillkommer med 59:-, samma för både en och två böcker. Min mejladress är evamari4@telia.com Jag signerar boken, men om du vill ge bort den i present och vill få ett annat namn skrivet än ditt eget så berätta det tydligt i mejlet.

För säkerhets skull tillägger jag att priserna gäller mars ut och så långt lagret räcker.

Samtliga böcker finns dessutom att köpa till ordinarie priser hos Kol & Rosor och på Akademibokhandeln här i Falun.

Hoppas ni gillar min lilla vårkampanj?

Ha det gott i dessa dystra virustider och njut av vårsolen även om den ibland (oftast) finns gömd där bakom molnen.