Tidig söndagsmorgon... andra advent

 När andra ljuset glimmar
   vi höra löftets ord...

Andra advent och jag tänder ljusen i de små stjärnhållarna som hänger på ett snöre mellan knaggarna på knoppbrädan i sovrummet. Kryper ner i sängen igen en stund och tittar på dem. Tystnad, förutom Majas kurrande, hon tar tillfället i akt och lägger sig på mitt bröst och spinner med slutna ögon. En lång stund ligger vi så. Men till slut blir längtan efter frukost för stor och noggrant blåser jag ut ljusen.

Vad kan bli vackrare och enklare än en liten tallkvist i ett snöre? För mig gäller "less is more". På alla plan faktiskt... när jag tänker efter. Helt klart prioriterar jag andra saker nu än tidigare i livet. Jag är lyckligt lottad som kan ta till mig och uppskatta det lilla. Vardagen är lika viktig för mig som vilken fest som helst. Att bli sams med sig själv också. Att kunna tänka... mja, jag är nog inte så dum ändå!

Tack för fina kommentarer om mitt skriveri... det gör mig så glad. Många med mig har, eller är, på god väg att skrota dumma Jante, bra! Nu önskar jag er en härlig andra advent. Kram från mig!

Förtydligande till tidigare inlägg...
Den blå dörren är publicerad i Hemmets, som tidigare hette Hemmets Veckotidning och första delen finns i dubbelnumret 50-51, andra delen kommer i nr 52. Min bok Café Trädgårdslyckan, som jag skrev 2006, är tyvärr slutsåld från förlaget.

Lilla pyret på plats... och det där med Jante

Den pyttelilla keramiktomten som jag köpte för egna pengar som 11-åring, den har återigen tagit plats bland mossan. Troligen den enda tomten som får komma fram till jul. Men det här lilla pyret är viktigare än alla andra tomtar tillsammans. I år visste jag var han fanns också, ibland har jag fått vända upp och ner på allt i mitt letande eftersom jag varje gång lägger honom på en sån bra plats!

Sen var det där med Jante. Du ska inte tro att du är nåt! Så är de flesta av oss lärda och uppväxta med... Förhäv dig inte!

Jag bestämmer mig att strunta i Jante hädanefter.

Min person är inte särskilt synlig, mitt ego är inte stort och min självbild kunde vara starkare. Mitt självförtroende vacklar emellanåt... men har faktiskt blivit bättre med åren. Alltså tränger jag mig förbi Jante och bryr mig inte om att han drar mig i armen. För rädd, det är jag inte!

Så...
Det är en del av er som vet att jag skriver både det ena och det andra. De som läst min relationsroman Café Trädgårdslyckan har tyckt mycket om den. Så många mejl och brev jag fått genom åren som bekräftar det! Enkelt, okomplicerat, lättläst... så skriver jag. Åh, nu knackar Jante mig på axeln igen men jag sträcker på ryggen och ruskar av mig honom! Ibland skickar jag in en novell eller kortroman till en tidning. Några har jag haft förmånen att få publicerade. Så roligt att se det skrivna i tryck! Men att berätta det för andra än de närmaste, det har Jante sett till att jag inte ska göra. När jag nu är i farten kan jag berätta att jag under två år skrivit på en ny relationsroman, Livet efter Mats. Nu är den klar och inskickad till flera förlag. Om den blir antagen är osannolikt. Det är otroligt svårt att få något utgivet i dessa dagar. Så roligt det vore...

Men...
Om ni köper nr 50-51 av veckotidningen Hemmets, så har jag en kortroman, eller långnovell om ni vill, med där. Den heter Den blå dörren, en feelgood-berättelse om en kvinna som fått nog. I vår publiceras nästa, Mötesplats 60+, med vilken jag vann pris i Hemmets romantävling nu i höstas. Jag ser i ögonvrån hur Jante med slokande axlar går sin väg, hurra!

Ska vi bilda en antiJante-klubb? Tillsammans kan vi sporra varandra. Vi duger och vi kan... eller hur? Är du med på resan?

Hej då Jante!

Det här inlägget blev mycket mer utlämnande än jag menade. Men är nu Jante borta så...

En fin dag och trevlig läsning önskar jag er!

Hyacintkransar

Inspirerad av bloggvännen Lisa, Lisas hus, så gjorde jag mina första hyacintkransar idag. Lagom att göra en måndag efter adventsfikat för mina barn med familjer igår. Roligt, trångt, varmt och ett mycket högljutt kalas!

Jag hängde kransarna på skåpet i köket. Det ska bli spännande att se hur de blir i torkat tillstånd. Känns bra att ge de nästan utblommade hyacinterna nytt liv.

Och ni ser väl vad jag använt för band? Mina favoritband såklart, Leksandsband! Solen kom fram en stund och gjorde att bloggerskan själv kan anas i glasen. Som tur är bara anas!

En fin sista novemberdag önskar jag er och hoppas ni som bor söderut inte blåst bort!

Ps. Gardinerna har jag förlikat mig med så de hänger kvar! Här kan du läsa om min gardinvånda.

Första ljuset i advent

Advent betyder ankomst. En lugn och fin första advent önskar jag er alla.

Inför advent

Redan för en vecka sen tog jag in en liten granplanta, så fin att ha i glasvas när rötterna syns. Den brukar stå lika fin ända in i januari och precis när jag tröttnat och ska slänga den kan den ha fått nya ljusgröna skott.

På söndag är det äntligen första advent, den vackraste högtiden på året. Jag dekorerar sparsamt, mest med sånt från naturen. Egentligen räcker det med en liten granplanta, en pappersstjärna och tre kottar.

Ha det bra inför advent. 

Pepparkaksvantar

Äntligen drar det ihop sig till advent och jag har börjat förbereda för den adventsfika jag bjuder mina barn och barnbarn på första söndagen. Börjat baka så smått och blev inspirerad av en bild från Åhlénskatalogen som kom häromdagen. Där var ett gäng pepparkaksvantar som såg så roliga ut. Nu har jag bakat egna. Jag gjorde en mall i kartong som jag skar efter. Ingen egen deg, nej Nyåkers färdiga pepparkaksdag fick det bli och den var bra att kavla.

Jag provsmakade en vante och den var knaprig och god. I morgon ska det bli enkla saffransbullar efter Rosor & Ruiners recept och tips. Här kan du se hur gulliga Gunilla bakar sina bästa bullar.

Ha en fin vecka!

Mormors gamla spegel

Solen sken in i mitt sovrum idag, speglad i fönstren från gamla läroverket mitt över gatan, och jag passade på att fota när det var någorlunda ljust.

Mormors spegel har vilat sig på vinden och inte passat in någonstans i lägenheten. Men nu, när väggen fått tapet, så var den plötsligt jättepassande! Konstigt det där. Den behövde lite blomslingor runt sig...

... precis så heter tapeten. Den jag hade som enbart fond men som nu fått fortsätta ytterligare en vägg. Plötsligt kändes sovrummet mer omfamnande och varmt. Jag är så nöjd med resultatet och glad att spegeln jag minns från mormors sovrum fått sin plats. En mycket gammal spegel med originalglas och slipad kant, dimmigt av ålder.

Två radband får hänga där. Så fint när ljusen är tända. Som sagt, tapeten heter Blomslinga 2923 och kommer från Boråstapeters kollektion Karlslund.

En skön novemberhelg önskar jag er alla.

Turen på min sida!

Jag har tittat snett på en av de målade väggarna i sovrummet. Inte riktigt bra har det känts. När idén dök upp för ett tag sen så visste jag vad som behövde göras. Jag hade några våder kvar av fondtapeten jag tapetserat med tidigare. Maja tyckte det var en bra idé när jag plockade fram allt vi behövde. Hon var arbetsledare och smakade så klistret var dugligt. Så satte jag igång och tänk... våderna räckte precis! Ibland har man turen på sin sida! Vi blev så nöjda, både arbetsledaren och jag. Och ni vet väl att ett bord är minst lika bra att stå på som en stege? Hur det blev helt klart visar vi sen.

Eftersom flera har frågat om jag gjort hyacintkrukan i ett tidigare inlägg så är svaret ja. För länge sen satte jag snodda kanter på många alster, det gör jag fortfarande och ikväll är det keramikkväll igen!

Så roligt att ni också tycker om Berna Svenssons trösterika dikt.

Ha en fin fortsatt vecka.

Förvandla oss

När orden saknas och jag har en klump i bröstet, då hittar jag en dikt som säger det jag vill förmedla. Jag återkommer ofta till en av mina älsklingspoeter, Berna Svensson. Så här diktar hon...

        Förvandla oss. Förvandla oss!
        O gör oss älskande och kärleksfulla.

        Riv ur vår lumpenhet, vår tarvlighet.
        Vår lust att ständigt kritisera och begära.

        O gör oss älskande den korta tid vi fått
        och ge oss kraft att ängslans båge bära.

Lev väl...

Doft av hyacinter

Snart stundar den härligaste av tider, advent. Ingen tjuvstart här förutom dessa de första utslagna hyacinterna. Den svaga ljuva doften... mmm. Önskar er alla en fin helg.

Må så gott.

I sovrumsfönstret

 

En blomma som trivs i mitt sovrumsfönster är ampelfacklan. Den blommar flera gånger om året och den här är ett skott från en gammal trött fackla. De behöver förnyas emellanåt och är otroligt lätt att föröka, skotten får rötter på stört i lite vatten. Kanske de går att stoppa ner direkt i jord också, kommer inte ihåg om jag gjort det nån gång.

Sovrummet vetter mot norr och jag har märkt att den trivs bäst i det väderstrecket. Roligt med en växt som blommar så rikligt i ett norrfönster. Läs mer här om ampelfacklan.

Maja bryr sig inte om vad som finns i fönstret. Hon bryr sig mest om att pläden ska ligga precis som hon vill. Idag fyller hon åtta månader och är alldeles underbar och att en och annan blomkruka ryker emellanåt, vad gör det...

Onsdag idag och keramikdag. Fler och fler idéer poppar upp. Det är såå roligt! Hoppas ni också får en rolig dag!

Lästips och de första hyacinterna

Alltså, jag är så kär i Håkan Nessers böcker! Han skriver så jag får hönsknotter på armarna! Hans senaste bok, Elva dagar i Berlin, som jag stått länge i kö för på bibblan, är helt fantastisk, kanske den bästa? Den handlar om Arne som reser till Berlin för att leta rätt på sin mor som lämnade honom när han var spädbarn. Så spännande och händelserika elva dagar vi får följa. Och det lustiga är att det också handlar om ett par gula skor. För jag har precis läst Henning Mankells två sista böcker, Italienska skor och Svenska gummistövlar, också de så fantastiskt berättade, så nu undrar jag om det här är ett tecken på att jag behöver uppdatera min skrala skogarderob?

Så har jag inte kunnat stå emot de första hyacinterna. De har precis börjat dofta och även om jag har en förkylning i näsan så kan jag njuta av doften. De vita doftar alldeles lagom.

Men än en gång... läs Elva dagar i Berlin! Kanske ett julklappstips?

Solen skiner och jag ska passa på att ta en tur till skogen och ta lite gran- och tallris. 

Sköt om er alla vänner!

Att tumma, ringla och forma

Att arbeta med lera är rena njutningen. Känslan att tumma, ringla och forma är som att meditera. Jag gillar det lite ruffa, operfekta och ursprungliga uttrycket, finlir som drejning får andra ägna sig åt. Att utifrån en klump lera forma något alldeles eget ger min själ ro. Och tiden stannar. Så känner jag.

Här är några av mina keramikalster, skröjbrända och i väntan på glasyr. Jag är så glad att jag kom med i den här gruppen. Härligt!

En mysig fredag och skön helg önskar jag er.

Kunde inte värja mig

Ofta ser jag saker på loppis som jag lätt skulle kunna köpa. Men jag försöker hålla emot. Det gjorde jag också när jag såg en brun skamfilad bastant träbock för några veckor sen. Hur fin skulle inte den kunna bli? Jag stod emot och lät bli fastän den bara kostade en tjuga.

Under väninnans besök för ett tag sen tog vi en tur till just den loppisen... och där stod den kvar och väntade. Nu kunde jag inte värja mig längre. På lilla kökshyllan står den och nu är bocken svart. Ett helt annat intryck ger den och jag är övertygad om att den kommer att sprida mycket ljus, framförallt under juletid.

Kanske är det en Kårebock, bocken som gjorde att man började bryta kopparmalm i Falu gruva. Visst är den fin?

Hoppas ni får det bra under novembers första vecka.