Nyårsdukning hos mig

Jag tycker om att duka fint. Och extra roligt är det att nyårsduka. Då kommer sånt fram som inte används till vardags. Som mors handmålade vinglas med stjärnor... och matsilvret.

I år tar jag ut svängarna och använder gamla spetsdukar som servetter och sätter en vit ros vid varje kuvert.

Så får en av ljusslingorna med snöstjärnor göra dukningen extra festlig.

Nu väntar bara maten på att fixas... Också den rolig att laga en sån här kväll när vi tackar för året som om några timmar är slut.

Tack för det här året mina vänner! Nu går vi mot ett nytt och helt blankt. Valen vi gör är i stort sett bara våra egna. Trots oro i världen får vi göra det bästa av vår situation. Lev nu.

Gott Nytt År!

Mellandagar

Mellandagar. Jag trär kransar av nästan utblommade hyacintblommor och äter julklappschoklad. Läser Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden och tänker på den del av familjen som just påbörjat resan till Australien. Så långt bort. Knäcker en valnöt med fina nötknäckaren jag fick av barnbarnen i julklapp.

Rester i kylskåpet, repris på tv (Our Zoo som jag sett tidigare men vill se igen), promenad i solsken och blåst. En härlig middag hos bror och svägerska att längta till. Lugna mellandagar utan måsten.

Det är de sista dagarna på 2016 och jag funderar mycket på hur nästa år blir. Mest spänd är jag på vecka fyra när jag äntligen får hålla nytryckta Livet efter Mats i min hand! 

Ha sköna mellandagar ni också och tack för fina orden om min Julönskan.

Kramar till er!

Julönskan

Jag tycker mycket om min ängel som står framme året om men till julen alltid får en mer framträdande plats. För många år sen köpte jag den på julmarknaden uppe vid Falu gruva.

Tillsammans med en vit amaryllis, några kottar och ett ljus ger den mig en fridfull julstämning. Min julönskan, den dikt jag skrev för två år sen, önskar jag än. Att alla fick uppleva just... frid.


Min julönskan    
Jag önskar att alla får lagom av allt
lagom av snö och fem grader kallt

Att alla får njuta av kvällar och dagar

med lagom av julgröt i sina magar

Att alla har glädje och ro i sitt hus

lagom av glögg och massor av ljus

Få själsligt lugn i decembertid

känna lycka och uppleva julefrid

Och tänk om min önskan om fred kunde segra

då skulle jag aldrig önska nåt mera...

Julkramar och frid till er alla.

Kalastrångt... och inlämning

Söndagens lutfiskmiddag avlöpte väl och lutfisken var precis så god som jag hoppats. Enligt köttbullsätarna var också de goda. Köttbullarna alltså. Den här gången hann jag fota ett av borden före anstormningen. Mors gamla tomtar har fått titta fram ur vrårna.

Eftersom jag inte har stolar så det räcker så får gästerna ha egna stolar med sig på mina kalas... nåja, det fattas bara tre, alltså kan jag skrapa ihop 14 själv! Men då får även balkongkorgstolarna hoppa in. Trångt är det alltid, ljudnivån är hög, men lika trivsamt är det.

Så kan jag berätta att nu är Livet efter Mats inlämnad för tryck. Jag måste till slut sätta stopp och både jag och Anja var hjärtligt trötta på varandra kan jag säga. Har redan sett provtrycket och jag tror det blir en fin bok, både utseende- och innehållsmässigt! Vecka fyra är födseln planerad... alltså när boken levereras till mig. Spännande är bara förnamnet!

Nu får jag mer tid att fixa de sista julklapparna, gå på en utställning jag vill se och baka bröd, lägga in sill och göra julgodis, min uppgift att ta med till vår knytisjulafton.

Hoppas ni också har det bra!

Lutfisklängtan

Varje jul kommer den fram och får hedersplatsen på köksbänken. Vinterns goda ting heter den, boken som följt mig genom åren och som innehåller mycket inspiration och många fina recept. I år har jag inte gjort mycket alls ur den, förutom mandelmusslor, ett måste till kaffet efter vår traditionella lutfiskmiddag som i år infaller på söndag. Då blir det trångt runt borden, 17 personer är vi som ska slåss om utrymmet. Fast det är bara hälften som äter lutfisk. Resten får nöja sig med köttbullar. Men jag och många andra längtar efter lutfisken som vi i vår släkt alltid äter med hårdstekt fläsk och vit sås med mycket kryddpeppar. En längta så god som någon!

Hur äter ni er lutfisk?

Ha en fin fjärde advent!

Att bestämma allt helt själv...

Tänk, redan är det tredje advent! Jag som alltid brukar hinna med, gör det inte. Men av roliga orsaker! Håller på att formge omslaget just nu. Oj, så roligt att få bestämma helt själv! Men Indesign ser inte riktigt lika ut som för tio år sen. Men det går... om än långsamt. Det svåraste är att bestämma när det är slutpetat. Deadline för allt... 23 december! Så nästa vecka formger jag inlagan. Sen lämnar jag Anja och Livet efter Mats åt sitt öde. Nåja, ett provtryck får jag...

Det har snöat lite i natt och det är så vackert. Alldeles strax går jag till Kristine kyrka för att lyssna på Brahms orgelkonsert. Behöver få lite annat i huvudet känns det som.

Tack för alla lycka till jag får!
Önskar er alla en fin tredje advent.

Ljus i mitt hus... och ett dofttips

Många ljus går det åt nu. Mest värmeljus. Jag har förälskat mig i den svaga och njutbara vaniljdoften som Ikeas doftvärmeljus ger. Min urgamla ljuslykta från Indiska är en favorit som stått sig genom åren.

Eftersom det är en rejäl förpackning så häller jag dem i en korg och sätter in i linneskåpet. Där doftar de underbart i väntan på att användas. Några lägger jag i lådor och garderober också.

Idag ska jag baka mandelmusslor, ett måste till kaffet efter traditionella lutfiskmiddagen som snart infaller. Serveras med hallonsylt och grädde. Häromdagen gjorde jag Leilas kolasnittar. Och konstaterar återigen att kakbak inte är min bästa gren...

Ha en bra tisdag och en fortsatt fin decembervecka!

Tack!

Jag vill tacka för responsen på mitt förra inlägg! Inte bara här på bloggen utan också via mejl, sms och till och med brev, tack, tack! Jätteroligt att så många vill läsa min kommande roman! Måste kanske öka den tänkta upplagan lite...

Har också fått förfrågan om inte min förra roman, Café Trädgårdslyckan, finns kvar till försäljning. Den är slut i handeln men jag har fortfarande exemplar kvar och tänker nu sälja dem med starkt reducerat pris till dem som önskar. Tar också med mig några exemplar till Dalarnas bokmässa i mars.

Som jag tidigare berättat så lever jag just nu tätt intill Anja Larsson, huvudpersonen i Livet efter Mats. En kvinna vars tillvaro förändras och tar helt ny riktning när hennes man plötsligt dör. Och om hur hon får möjlighet att leva sitt liv på ett helt annorlunda sätt... Det är himla spännande att ta del av Anjas liv, fortfarande drar jag efter andan själv!

Hoppas ni mår bra och njuter av att december börjat. Det gör jag och har börjat ta mina promenader igen, något som varit nästan obefintligt länge.

Kram till er!

Vill du läsa min bok?

Jag lever i en redigeringsbubbla just nu och varken ser eller hör! Nu, när jag bestämt mig för att ge ut min bok i egen regi, så har jag bara detta i huvudet. Det är så roligt att äntligen komma till skott! Jag började skriva i oktober 2013 och skrev från och till under två år. Sen har den legat tyst och stilla... och bidat sin tid.

Som sagt, nu tar jag tag i min egen utgivning och genom att kasta frågan rakt ut så här, hoppas jag få ett hum om hur många som är intresserade av att läsa den, och därmed vilja köpa boken när den är tryckt och klar.

Boken, som heter Livet efter Mats, handlar om Anja Larsson som drivit tygaffär och syateljé i många år och vad som händer i hennes liv när hennes man plötsligt dör. När chocken lagt sig och hon tagit itu med allt praktiskt, dyker något upp,... något hon med facit i hand innerst inne anat. Den handlar också om hur hon och hennes väninnor sätter sprätt på tillvaron genom att öppna Söderhamns första pannkakeria, men också om hennes kolonilott och om oväntade händelser, många kramar... och kanske lite kärlek? Viss anknytning finns till min förra bok Café Trädgårdslyckan. Alltså en feelgood-roman med spår av svärta.

För att kunna beräkna upplagan (som inte blir stor), skulle det vara roligt att veta om du är intresserad av att köpa boken när den kommer ut i januari? Priset är inte fastställt ännu men blir helt överkomligt! Boken kommer endast att säljas via bloggen och på Dalarnas bokmässa i Falun den 11 mars 2017.

Skriv en kommentar om du är intresserad, eller skicka ett mejl, adressen finns i högerspalten. Det är absolut inte minsta bindande, jag vill bara få veta om jag ska öka på upplagebeställningen, host host! Och tänk, några beställda har jag redan!!

Har inte gjort minsta advent ännu, förutom hyacinten och en och annan ljusslinga, men på lördag är allt framme! Härmed vill jag önska er alla en fin första advent.

En härlig helg i bruksmiljö

Vi fick en underbar helg tillsammans, mina tre döttrar och jag på Högbo Bruk utanför Sandviken. Vi bodde på brukshotellet som var helt fantastiskt vackert. Jag tog många bilder men ingen blev riktigt bra så dessa är lånade från deras hemsida.

Omgivningarna är så vackra och det finns en mängd aktiviteter att utöva och många sevärdheter som smedja, glasblåsare, keramiker, gårdsbutik, Björk & Berries doftcenter, caféer och så det fina brukshotellet.

Det fanns hur mycket som helst att välja av på frukostbuffén. För att inte tala om fikabuffén! På lördags-kvällen åt vi en fyrarätters middag... hjälp så gott! Efterrättsbuffén är omtalad kan jag säga!

Allt är så smakfullt och välskött. En ren njutning att vara gäst på detta fantastiska ställe. Tack dotter Åsa som tog med oss dit. Här kan du läsa om brukshotellet och här kan du läsa om Högbo Bruk.

Just nu redigerar jag min kommande roman för fullt! Har tagit beslutet att ge ut den i egen regi. Mer om detta berättar jag snart.

Ha en fin kväll och en bra ny novembervecka. Snart är det advent!

Medan jag väntar...

Det är ju precis nu vi behöver allt som kan lysa upp mörkret. I väntan på advent och alla stakar och stjärnor har jag satt en liten ljusslinga under glaskupan som står på hörnskåpet i sovrummet. Den lyser dag som natt och jag tycker den blir ännu vackrare om ett tag när batteriet blir svagare. Sällskap har den av fotot av min kära far och av mig som treåring.

Min tillvaro är lite suddigare än vanligt just nu. Ögonåkomman jag känt ett tag är förmodligen en ögonkatarr. Jag håller på att behandla den och än en gång blir jag påmind om att små sår och gamla vänner ska man inte förakta.

Under helgen ska döttrarna och jag ut på äventyr igen. Vet inte riktigt vart... bara att vi ska ha nattlinne med.  Jag har stora förväntningar!

Ha en riktigt fin helg!

Saffranstider

Advent närmar sig och då är Karins mjuka saffranskaka ett måste. Den började bli tradition redan på jobbet när Karin varje advent bjöd oss, sina arbetskamrater, på just den kakan. Oj, vad vi längtade till just den fredagen, hela året längtade vi! Sen dess har den också blivit tradition här hemma. Ingen advent utan Karins jättegoda saffranskaka! I år tjyvstartade jag... för jag blev såå sugen. Jag bakar så gärna en ny till adventsfikat!

Varsågod, här är receptet.

Karins mjuka saffranskaka
100 gr rumsvarmt smör
2 dl strösocker
2 ägg
4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
0,5 gr stött saffran
2 dl varm mjölk
En skvätt starkt kaffe

Vispa smöret med sockret, tillsätt ett ägg i taget.
Häll i saffran och kaffeskvätten och vispa pösigt.
Blanda mjölet med bakpulvret och rör ner det växelvis med mjölken.
Blanda allt noggrant och häll smeten i smord form och grädda i 175 grader.
Ta ut formen efter 5 minuter och strö pärlsocker (och hackad mandel om man vill) ovanpå och grädda kakan ytterligare i 35 minuter eller tills den känns torr. Innan ni skär upp den, låt den kallna helt.

Är det fler än jag som känner sigt förkyld i ögonen?  Det kliar och tåras och känns grusigt, speciellt i det högra. Jag är inte det minsta allergisk och har inte heller börjat med någon ny mascara eller ansiktscreme. Har känt såhär över en vecka nu. Jag tror jag måste ta en bit saffranskaka till...

Önskar er en bra onsdag.

Som sammet för själen

                                                                                                                                                  Bild från nätet

Musik är viktig i de flesta former, jag är allätare och kan lätt förälska mig i olika artisters framförande. Jag har många favoriter. Så länge jag minns har jag fascinerats av stråkinstrument. Kanske då mest violin och cello. Stråkmusik rätt framförd är som sammet för själen.

Därför passade jag på när Dalarnas Orkesterförening uppförde Beethovens femte symfoni, den så kallade Ödessymfonin i ett fullsatt Kristinehallen i lördags. Och jag fick mitt lystmäte uppfyllt! Än är hjärnan sammetsfylld av Beethovens Symfoni nr 5 i c-moll och av Violinkonsert i d-dur med gästsolisten, violinisten Anja Röhn. Så fantastiskt!

Jag hann precis hem till Så mycket bättre, en helt annan form av njutbar musik, så mycket gott och olika det finns att lyssna till! Intressant att höra hur de tolkar varandras låtar och samtidigt få en inblick i de artisters liv som vi kanske inte visste så mycket om.

Om jag fick önska mig nånting, förutom att kunna spela violin eller cello, då skulle jag önska att det blir så klart på himlen att fullmånen, den så kallade supermånen, syns i morgon den 14:de november. Oavsett tänder jag ett ljus för far som gick bort den dagen för ofattbara 27 är sen.

Ha det gott därute alla vänner!

Pappersvimpel a la Erikslundsliv

Ann, med fina bloggen Erikslundsliv, lockade mig att göra en likadan pappersvimpel som hon gjort. Jag hängde min i grenen i köksfönstret. Enkel och rolig var den att göra, jag gjorde min av gamla notblad precis som Ann och här kan du se mer i detalj hur hon gjort.

Till jul kanske det hänger annat i grenen, vem vet? Fint nu i alla fall tycker jag.

Jag tror alla fått mer snö än vi! Ynka tre-fyra centimeter har det singlat ner här. Hoppas minusgraderna består så den ligger kvar... för nog är det vitt och fint alltid!

Ta det nu försiktigt ute i snön.

Ånyo... utställning i Mannes Fejs

Vi var till Leksand på en spännande utställning i helgen, svägerskan Karin och jag. Karins syster, Ann-Ki Jones, ställde ut i härbret hos Mannes Fejs. Manne hade upplåtit övervåningen åt henne. Utställningen heter Ånyo och har pågått under Allhelgonahelgen.

Hon gör konst av gammalt bortglömt, ratat material som får nytt liv genom temat Ånyo. Titta bara på fint Leksandsfolk här ovan!

Om man skärper blicken mot mitten av plåtfatet ser man varför det heter Liv.

After ski...

... och såklart... Naken.

Gamla dräktband blev till en vacker kronkrans. Och som alltid ska en utställning ses med egna ögon och inte genom dåligt fotade bilder. Så många fler installationer och skulpturer trollband oss, och jag blir så tagen... och får själv sån lust!

Om ni undrar vad Mannes Fejs betyder (förutom fähus och ansikte alltså) så står det för Främjandet av Egensinnigt och Juvenilt Skapande... FEJS. Manne är så underfundig! Tack än en gång för allt trevligt Ann-Ki! Här kan ni se hur det såg ut en sommar när vi besökte Ann-Ki.

Hoppas ni också gjort nåt roligt i helgen!

Vinterbonad soffa... och tusen små torra stjärnor

Några nya kuddar och soffhörnet blev vinterbonat! Ibland behövs inte mer för att hela rummet ska kännas nytt.

Även om det är färgrikt så är det dämpade färger, passar bra till mattan tycker jag. Tänk, jag den försiktigt linnefägade har kommit ut ur garderoben! Nåja, det får inte bli för mycket...

På bordet, lite annat nytt... eller nygammalt egentligen. Torra skira fröställningar från rosenspirean blir ett vackert stilleben tillsammans med den strama keramikvasen. Jag tycker om att plocka in grenar och kvistar i inredningen, för att inte tala om kottar! Älskar tallkottar, de absolut bästa att dekorera med såhär inför vintern. Hästen är gammal, vasen och stjärnljusstaken egen design.

Om man tittar noga ser man att rosenspireans vackra fröställningar består av tusen små stjärnor. Även om bilden är oskarp.

Under helgen ska jag bese en efterlängtad utställning tillsammans med svägerskan. Och så tänder jag ett ljus för de kära som inte finns kvar bland oss.

Ta hand om er, ha en fin fredag och en skön Allhelgonahelg.

Skrivarvrå i dunkelt novemberljus

Hemkommen efter några härligt soliga dagar på landet, i sällskap med Sibbe hund men tyvärr utan kamera, så är jag så sugen på att sitta i min skrivarvrå igen. Här trivs jag och när jag skriver blir jag innesluten i en bubbla och glömmer tid och rum.

Jag är så tacksam över att jag har möjlighet att bestämma helt själv hur jag vill tillbringa min dag. Inga betungande måsten. Jag har förmånen att välja, minsann inte alla förunnat. Arg och ledsen för de ofattbara orättvisorna i världen. Men ändå... att känna tacksamhet är viktigt för mig. Att se det lilla, att ta vara på tiden man har...

Idag hade jag tänkt visa soffhörnan med mina nya vinterkuddar men ljuset inne idag är som synes inte fotovänligt för fem öre. Det får vänta tills en annan dag.

För ett tag sen så byggde jag, med viss hjälp ska sägas, en rejäl arbetsbänk i sovrummet. Så bra att ha mer yta att bre ut sig på. Nu kan också symaskinen stå framme vilket är skönt för den väger ett ton att lyfta och dessutom behöver jag inte ockupera köksbordet som jag fått göra tidigare.

November har inletts och den känns i år inte så lång, om tre veckor är det första advent. En av mina bästa tider! Än har jag inte sett till någon snö men den kanske kommer?

Må gott mina vänner!

Vem gör en kålpudding nuförtiden?

Jo, jag! Inte ofta minsann, nej det går säkert år emellan. Men när det är så höstigt som det varit ett bra tag så längtade jag efter rejäl husmanskost, lätt trött på all chili och vitlök som man ofta kryddar de flesta rätter med nuförtiden. Och jag lovar... tillsammans med kokt potatis och en klick lingonsylt så smakade det jättegott!

En stor bukett fådda höstastrar pryder mitt köksbord just nu. När jag tittar på dem så tänker jag på helgen som varit... helt magisk! Ibland är vissa dagar bättre än andra...

Njut av höstdagarna även om de är trista just nu. Gör en kålpudding, vetja!

Full av förväntan

En helg fylld av roligheter har jag framför mig. Ikväll ska jag gå på Eva Dahlgren-konsert, i morgon blir det 40-årskalas och så på söndag... bokreleaseparty! Inte undra på att jag är full av förväntan...

Önskar er en lika rolig helg!

Jag har svansar både här och där

Jag märker att jag har en förkärlek för små svansar... jag har dem överallt när jag ser efter. Som här på duken som är återbrukad från ett tidigare liv som soffkudde...

... som rönnbärshängena i fönstret...

... virkade sovrumsmattan...

... leksandsbanden på nyckelknippan...

... snoddarna på ulltröjan...

... och så sist... min egen svans, nästan alltid i form av fläta. Jaha... sån är jag! Hur är du?

Ha en ny fin höstvecka, helst med lite solsken... om man nu kan önska?